År 2012 uppgick lärosätenas intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå till 35 miljarder kronor. Om man tittar översiktligt på hur lärosätenas forskning och utbildning på forskarnivå finansieras kan man urskilja fyra olika typer av intäkter.
Anslagsintäkter är av riksdagen beslutade medel som regeringen tilldelar varje lärosäte som omfattas av resurstilldelningssystemet och som lärosätena själva disponerar över. De direkta statsanslagen utgör 46 procent av samtliga forskningsmedel.
Bidragsintäkter, eller forskningsbidrag, ofta kallade externa forskningsmedel, är medel för forskning som forskaren på olika sätt måste ansöka om hos någon annan än det egna lärosätet. Också här är det staten som bidrar mest, forskningsråden – Fas (numera Forte), Formas och Vetenskapsrådet – bidrar med 14 procent, Vinnova och Energimyndigheten med 4 procent och övriga myndigheter med 8 procent av de totala forskningsintäkterna.
Kommuner och landsting bidrar med 4 procent och offentliga forskningsstiftelser, som KK-stiftelsen, med 3 procent.
Privata bidragsgivare i Sverige bidrar med 13 procent, EU med 4 procent och övriga utlandet – mest organisationer utan vinstsyfte – med 2 procent.
Därtill kommer uppdragsforskning och intäkter av övriga avgifter som kan betraktas som transfereringar mellan lärosäten (och andra myndigheter).
Bland de privata finansiärerna är den enskilt största finansiären Wallenbergstiftelsen som svarar för 14 procent av de privata bidragsintäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå. Andra större enskilda finansiärer är Cancerfonden och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Svenska företag bidrar med 17 procent av all privat bidragsfinansiering, vilket motsvarar 4 procent av alla bidragsintäkter till lärosätena.
Om man till statens anslag och bidrag lägger medel från offentliga forskningsstiftelser samt kommuner och landsting blir det offentligas andel 79 procent. Inkluderar man dessutom EU-medel, EU kan i viss mening betraktas som offentlig finansiär, blir andelen offentlig finansiering hela 83 procent.
Det är väl känt att det inom den svenska högskolesektorn finns en tydlig trend mot större tyngd för forskning. Forskningsintäkterna har i fasta priser ökat med 19 procent från 2008 till 2012. Men uppenbarligen åtföljs inte tillgången på forskningsmedel av motsvarande bättre villkor för enskilda forskare.
Källor: Forskningsresurser i högskolan. En kartläggning av lärosätenas forskningsfinansiering 2008–2012 samt Forskningsfinansiering vid universitet och högskolor 2014 (Universitetskanslersämbetet).
PER-OLOF ELIASSON
