Det är bråda dagar just nu för Laura Melasniemi, från Helsingfors grannstad Vanda.
– Jag pluggar från klockan åtta på morgonen till sex på kvällen, alla dagar utom söndag. Två till tre kvällar i veckan har vi föreläsningar och varje veckoslut är det fem timmar långa, simulerade intagningsprov, berättar hon.
Laura Melasniemi var duktig i grundskolan, men på gymnasiet försvann läslusten.
– Mina studentbetyg var inte särskilt bra. Jag tog ett par sabbatsår och har bland annat jobbat i klädbutik. Men i vintras bestämde jag mig för att jag vill söka in till juristutbildningen och nu satsar jag stenhårt på det här!
Finland har en lite annorlunda studieordning än vår. I februari varje år åker gymnasiets tredjeklassare runt på lastbilsflak, kastar konfetti på åskådarna och firar jublande att "skolan är över".
Och visserligen har de sedan i princip ingen undervisning längre, istället förväntas "abiturienterna" sitta hemma och plugga hårt inför de särskilda studentskrivningarna februari till april.
Inte nog med det, vill de komma in på högskolan måste de också förbereda sig för de skräddarsydda inträdesprov varje enskild fakultet anordnar i början av sommaren.
– Fortfarande förbereder de flesta sig på egen hand. Men vad gäller exempelvis läkar- och juristutbildningarna är prepkurserna populära, fastslår Ulla Aatsinki, vice ordförande i Forskarförbundet, ett av de tre finländska fack som motsvarar SULF.
De här kurserna är i och för sig knappast någon ny företeelse. Traditionellt har de anordnats av de olika fakulteternas så kallade ämnesorganisationer.
Vid Helsingfors universitets juridiska fakultet heter den finskspråkiga organisationen Pykälä ("Lagparagrafen") och den svenskspråkiga Codex.
– Vi startade redan 1951 och har alltså över 60 års erfarenhet. Våra studenter besöker landets gymnasier och informerar om juridikstudier och om oss.
– Dessutom marknadsför vi våra kurser på sociala media samt i traditionella medier, berättar Pykäläs kursansvarige Erkko Meri.
Vad som gjort prepkurserna till ett hett ämne i Finland är tillkomsten av rent kommersiella aktörer.
Störst är Valmennuskeskus ("Prepcenter") som startades 1975, har runt 5 000 elever årligen, omsätter lite över tre miljoner euro och går med en vinst på ungefär fem procent.
– Våra två närmaste konkurrenter omsätter tillsammans ungefär två miljoner euro och sedan har du ett antal mindre aktörer, berättar vd Janne Nousiainen som bjuder på fika och kaffebröd i fina lokaler.
Valmennuskeskus har en tjock broschyr, med idel vackra och leende unga människor och där berättas ingående om de ungefär 20 olika ämnesområden man förbereder för.
Priserna ligger från ett par hundra euro för kurser i studieteknik till 5 490 euro för de som förebereder för inträde till jurist- samt läkarutbildningen. Då ingår en garanti, kommer man inte in får man hela summan tillbaka.
Janne Nousiainen är synnerligen medveten om att alla inte ser på hans verksamhet med blida ögon.
– Varje vår ringer journalisterna och har alltid samma fråga: Är det inte orättvist att man kan köpa sig bättre chanser?
Och vad svarar du då..?
– Att vi aldrig kan lova någon något. Vi kan hjälpa, och det ofta väldigt mycket, men det är den enskilda studenten som till slut gör jobbet.
Är det inte orättvist, att den som har rika föräldrar på detta sätt kan köpa sig en konkurrensfördel?
– Vi har tänkt på det och sätter sedan några år tillbaka av 150 000 euro till en stipendiefond, för den som inte har råd. Vad vi då vill ha är ett intyg från skattemyndigheten över föräldrarnas inkomster samt eventuellt även egna.
– Trots att det står om detta på vår hemsida och vi skriver om det i broschyren alla gymnasister får, användes i fjol bara 90 000 av våra 150 000 euro. Sedan tillkomsten av fonden, som alltså inte utnyttjas fullt ut, har varje minsta tanke om att vi skulle göra något orätt försvunnit!
Motståndet mot de kommersiella aktörerna är dock ganska stort.
– Eftersom det handlar om kommersiell verksamhet faller de ju inte under vårt verksamhetsområde, förklarar undervisningsråd Birgitta Vuorinen på undervisnings- och kulturministeriet i Helsingfors.
– Men, fortsätter hon, vi har dock gett en anvisning till högskolorna om att deras personal och utrymmen ej bör användas i samband med prepkurser som har vinstsyften.
Forskarförbundets Ulla Aatsinki förklarar, att förbundet inte tagit ställning till frågan om prepkurserna.
– Men generellt ställer sig lärar- och forskarkåren negativa till dem. Det framställs som att de skulle vara nödvändiga, men begåvade studenter tar sig in på högskolan i vilket fall som helst.
– Dessutom är det bakvänt att tänka att det finländska gymnasiet, som håller toppklass, inte skulle förbereda tillräckligt utan att det därtill skulle krävas kortare, kommersiellt anordnade kurser.
En ny företeelse i år är en ideell organisation vid namn Varjovalmennus ("Skuggprep"). Bakom den står ett antal frivilligorganisationer på den politiska vänsterkanten.
Universitetsläraren bjuder talespersonen Mimmi Piikkilä på en kopp te på ett anspråkslöst fik, och frågar efter deras idé.
– De kommersiella firmorna snedvrider konkurrensen vad gäller att komma in på attraktiva utbildningar som exempelvis de till läkare och jurist. Har du föräldrar som kan betala tusentals euro är dina chanser större.
– Vi erbjuder helt gratis prepkurser. Genomslaget i media har varit mycket stort och lärare har självmant sökt sig till oss för att undervisa gratis. Det gäller även sådana som annars jobbar för kommersiella firmor, kanske har de lite dåligt samvete…
De mellan 200 och 300 kursdeltagarna till knappa tiotalet ämnen har valts ut genom lottning bland mångdubbelt flera sökande, och Mimmi Piikkilä undervisar själv i kommunikation, där hon har ett år kvar av den femåriga utbildningen.
– Bara runt fyra procent av alla som söker in för att läsa det ämnet får en plats. Jag känner inte till mina elevers ekonomiska situation, men vi har en väldigt fin gemenskapsanda i gruppen och Varjovalmennus blotta existens har intensifierat den offentliga diskussionen i Finland kring dessa frågor.
I botten finns här en djupare fråga, nämligen den kring hur man i Finland tar in studenter till högre utbildning.
Inträdesproven, som vanligtvis går på en dag, tillmäts störst betydelse. Ofta handlar det om att läsa in ett antal böcker, vid exempelvis Svenska Handelshögskolans prov är svensken Klas Eklunds "Vår ekonomi" en klassiker.
Men förutom provet kan även resulJanne Nousiainen, vd för Valmennuskeskus. tatet på studentskrivningarna ge viss poängsumma och räknas in, då i en egen kategori.
– Fakulteten ser till att du hamnar i den av de två kategorierna som är mest gynnsam för dig, förklarar Valmennuskeskus vd Janne Nousiainen.
Själv är han en varm anhängare av modellen med inträdesprov.
– Utan dem skulle högskolan vara väldigt kvinnodominerad. För flickorna förstår att jobba hårt på gymnasiet, det gör inte alla pojkar, säger han och fortsätter:
– Inträdesproven ger alla en chans. Mycket bra är också att de mäter om du passar för din tänkta yrkesbana. Vill du in på juristutbildningen måste du kunna applicera din kunskap exempelvis på rättsfall och märker under föreberedelserna om detta är något just för dig.
Alla omfamnar dock inte denna modell. Lauri Pasanen, 26, läste två och ett halvt år på läkarlinjen i Kuopio innan han för några år sedan flyttade till huvudstaden.
Nu förbereder han sig för Helsingfors universitets inträdesprov till läkarlinjen och när vi möter honom kommer han just från eftermiddagens räkneövningar hos den ideella organisationen Varjovalmennus.
– Jag skulle inte ha råd att gå någon kommersiell kurs, inte heller någon som anordnas av fakulteterna själva. Er svenska modell, där gymnasiebetygen spelar stor roll, tycker jag verkar bra, framhåller han.
Så länge nuvarande system består, kommer säkert prepkurserna i Finland att leva kvar. Och att hitta lärare är inte svårt.
– De som undervisar hos oss är nästan alla studenter som är på slutrakan av sin egen utbildning, berättar Anna-Laura Markkanen, vd för företaget Kannustin ("Drivfjädern") som ägs av statsvetenskapliga fakultetens ämnesförening i Helsingfors.
– Deras färdigheter kollar vi vid rekryteringen och de ges även specialutbildning, för utan goda lärare kan vi inte erbjuda bra kurser.
Laura Melasniemi, som vi träffade i början av reportaget, har betalat det mesta av de 5 490 eurona för prepkursen i juridik med "supergaranti" själv.
– Resten har mina föräldrar skjutit till och det ska jag betala tillbaka.
– Jag kan förstå kritiken mot de här kommersiella prepkurserna, men det är pengar jag tjänat ihop genom eget arbete och eftersom jag varit borta från skolan några år behöver jag den här kursen och även det gruppstöd man får där.
Om några minuter börjar hennes eftermiddagsföreläsningar på ett hotell i centrala Helsingfors, där vår intervju äger rum.
Och den 19 juni avgörs om hon ska bli en av dem som antas till juristutbildningen.
I så fall, vad är ditt nästa mål?
– Att bli brottmålsadvokat!
SÖREN VIKTORSSON
Finlands antagningssystem
I Finland sker intagningen till högskolan via särskilda inträdesprov, vilka brukar anordnas i början av sommaren.
För gymnasisterna i tredje ring slutar läsåret i praktiken redan i februari. Därefter och fram till april pågår studentskrivningarna, med ett antal obligatoriska ämnen.
Finländska gymnasister får de facto två gymnasiebetyg, ett som avser skolgången i dess helhet och ett som är resultatet av studentskrivningarna.
Varje högskola bestämmer själv sina intagningskriterier. Förutom det särskilda inträdesprovet kan även gymnasiebetyg, främst det från studentskrivningarna, ges viss vikt.
Systemet med prepkurser som förbereder för inträdesproven har lång tradition i Finland. En stor anordnare är de olika fakulteternas så kallade ämnesföreningar. Sedan mitten av 1970-talet finns även rent kommersiell verksamhet, störst är Valmennuskeskus ("Prepcenter").
För första gången finns i år också en alternativ möjlighet, genom Varjovalmennus ("Skuggprep") som anordnar gratis kurser.
