Sverige var ett av de pådrivande länderna för att proklamera decenniet för lärande för hållbar utveckling. Tre koncept i ett, som var för sig innehåller komplexa forskningsfält och en omvälvande strävan.
Frans Lenglet, chef på Swedish International Centre of Education for Sustainable Development (SWEDESD), förklarar att lärandet ska syfta till att stärka personer att själva skapa förändring. Studenten ska sitta i förarsätet.
Hållbarhet handlar, enligt honom, om att skapa förutsättningar för att människans överlevnad inte ska vara begränsad i tid och rum. Utveckling handlar om hur ekonomiska och sociala relationer organiseras och interagerar sinsemellan och med naturen.
Återkommande i resonemangen om hållbar utveckling är behovet av att tänka nytt. Kors och tvärs, upp och ner. Ifrågasätta sina egna och andras föreställningar. Bryta ner etablerade strukturer för att skapa nya, mer hållbara.
Lättare sagt än gjort.
Högskolan i Borås profilerar sig inom hållbar utveckling och har ett miljöcertifierat ledningssystem. Till 2017 är målet att alla studenter som avslutar sina utbildningar har fått kunskap och förmåga att problematisera kring hållbar utveckling.
– Studenterna ska utveckla förmågan att hantera komplexa och konfliktfyllda problemområden för att verka i och för en hållbar utveckling, säger Birgitta Påhlsson som är högskolans samordnare för hållbar utveckling.
Högskolan har utvecklat en egen diplomering av kurser som integrerar hållbar utveckling. Hittills har sex kurser i allt från omvårdnad till systemvetenskap diplomerats under högtidliga former. Att det inte är fler handlar om att kraven är högt ställda, menar Birgitta Påhlsson.
Till exempel fick kursen i resursåtervinning bakläxa vid sin första ansökan. Kopplingen till hållbar utveckling var tydlig i kursens innehåll, men den blev inte diplomerad förrän den också tog upp målkonflikter och kritisk reflektion kring resursåtervinning i både kursplan och examinering.
– Vi är duktiga på hållbar utveckling, men vi har mycket kvar att göra. Vad vi vill uppnå är att det är integrerat på alla nivåer från början till slut så att det blir en helhet och en progressivitet i lärandet, säger Birgitta Påhlsson.
Uppsala Center for Sustainable Development (CSD) blev förra året utnämnt av FN till ett Regional Center of Expertise for Education for Sustainable Development.
Liksom i Borås är det där ett stort fokus på att skapa ett aktivt lärande som synliggör intressekonflikter och ger perspektiv som bryter igenom disciplingränser och akademins väggar. Skillnaden är att CSD:s utbildningar för hållbar utveckling inte är integrerade i, utan komplement till, ordinarie kurser vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
– Jag tror att det är svårare att ha en integrerad ansats vid äldre universitet med tunga, traditionella strukturer, säger CSD:s chef Neil Powell.
Eftersom utbildningsresurserna går genom fakulteterna är CSD placerat vid Teknik och naturvetenskap och Institutionen för geovetenskaper. Det hämmar den interdisciplinära ansatsen.
– Vi måste förhandla små arrangemang med andra fakulteter för att i alla fall få några studenter från dem också, säger Neil Powell.
CSD saknar en egen forskarutbildning. En sådan skulle kräva både handledning och bedömningskriterier över fakultetsgränserna. Den forskarutbildning som finns inom hållbar utveckling vid Uppsala är kopplad till ämnet naturresurser.
– Om studenten jobbar med hållbar utveckling utifrån en annan kontext ryms hon eller han inte inom det forskningsprogrammet, utan vi får försöka hitta en annan plats inom universitetet, säger Neil Powell.
Han menar att organisationsstrukturen förstärker en rådande tendens inom akademin där hållbarhetsaspekten börjar överskugga utvecklingsansatsen.
– Vetenskapsgrenar kan hävda att de arbetar med hållbarhet för att de gör det utifrån en viss domän av hållbarhet som är mer i linje med traditionella discipliner. Men när man pratar om hållbar utveckling handlar det om frågeområden, som matsäkerhet eller hållbar vattenförsörjning. Då är det omöjligt att arbeta inom en disciplin eller en fakultet eftersom utveckling är interdisciplinär till sin natur, säger Neil Powell.
I samma anda betonar han vikten av praktikernas perspektiv inom hållbar utveckling. De för honom mest inspirerande lärocentren runt om i världen är därför ofta de som sysslar med aktionsforskning snarare än de med en traditionellt strukturell ansats.
Både Högskolan i Borås och CSD märker av ett stort intresse för hållbar utveckling från studenter och arbetsgivare. Högskolan i Borås samarbetar med näringslivet och Borås stad i arbetet med en ny stadsdel. Genom ett baltiskt universitetsprogram utbildar CSD tjänstemän från hela Östersjöområdet inför förhandlingar om viktiga EU-direktiv.
– Det finns fortfarande behov av experter inom discipliner, men också av experter som kan lyfta blicken och ha mer av en systemsyn på frågorna, säger Neil Powell.
KAJSA SKARSGÅRD
Experter möts i Uppsala
Den 3 juni möts 125 forskare, beslutsfattare, lärare och utbildare på Uppsala universitet för att debattera och ta fram rekommendationer för utbildning för hållbar utveckling i Sverige och internationellt. Det är SWEDESD (se nästa artikel) som arrangerar mötet, som ska ligga till grund för en presentation för svenska politiker i Rosenbad i augusti. Syftet är att formulera en policyagenda för hur arbetet kan fortsätta och utökas. Förhoppningen är att regeringen tar med sig resultaten till UNESCO:s världskonferens om lärande för hållbar utveckling i Japan i november. Vikten av lärandet vill man också få in i arbetet med FN:s hållbara utvecklingsmål.
– Jag ser att skol- och universitetsledningar blir mer och mer öppna för att arbeta för lärande för hållbar utveckling och jag hoppas att de fortsätter att skapa förutsättningar för att lärare och studenter ska kunna bli mer aktivt involverade, säger SWEDESD:s chef Frans Lenglet.
