Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

”Jag kände mig som billig arbetskraft”

Himanshu Kataria kom till KTH som stolt stipendiat, men kände sig snart som billig arbetskraft. Att anställda doktorandkollegor får dubbelt så mycket pengar för samma jobb trodde han inte kunde ske i jämlika Sverige.

1 april, 2014
Universitetsläraren

I nästan tre år var Himanshu Kataria stipendiedoktorand med 1 500 euro i månaden. Sedan anställdes han den resterande doktorandperioden i enlighet med stipendieprogrammet Erasmus Mundus.
Nu får han dubbelt så mycket pengar i månaden, efter skatt.
– Sedan jag blev anställd mår jag ännu sämre över situationen med stipendiedoktoranderna, för att nu kan jag känna skillnaden, säger Himanshu Kataria.
Som ensam kunde han överleva på stipendiesumman. För alla doktorander med familjer är det däremot svårt.
Men Himanshu Kataria vill inte förminska frågan till att handla om ersättningsnivåer.
– Hade vi varit ute efter pengar hade vi tagit jobb som ingenjörer i våra hemländer. Vi är här för att vi vill göra bra forskning, men vi inser att vårt arbete inte värderas lika högt, säger han.
Han kommer från Indien och läste sin master i Storbritannien. Där jobbade han i ett likadant laboratorium som nu på KTH. Därför behövde han aldrig bli upplärd på maskinen han använder i sin nanoteknologiska forskning, utan har i stället lärt upp andra.
Han menar att många stipendiedoktorander delar hans känsla av diskriminering. De vågar inte lyfta frågan med sina handledare av rädsla för att äventyra sin doktorandplats och framtida referenser.
– Över en kaffe eller kring lunchbordet kommer det fram att de känner som jag, säger Himanshu Kataria.
2009 hamnade KTH i medialt blåsväder när det avslöjades att dess stipendiedoktorander levde på så lite som 5 900 kronor i månaden. Då beslutade KTH att komplettera stipendierna så att ingen skulle ha mindre ersättning än den nivå som gäller för Svenska institutets (SI) stipenidiater och som SI vid förfrågan kommunicerar till lärosätena. Den var då på 12 000 kronor i månaden.
När SI höjde nivån till 15 000 kronor i höstas utgick både doktorander och fackförbund från att KTH:s beslut skulle ligga fast.
De trodde fel. Efter fackliga påtryckningar har KTH gått med på att följa SI:s höjda nivå, men bara fram till juli i år. Sedan trillar den tillbaka till 12 000 kronor om något nytt beslut inte fattas.
För nya doktorander ska SI:s ersättningsnivå vid antagningstillfället gälla under deras fyra år på KTH. Saco-S har förklarat sig oenigt med beslutet. Lönestegen för anställda doktorander vid KTH är för närvarande 26 400 – 31 400 kronor.
Himanshu Kataria menar att de ojämlika villkoren slår tillbaka på forskningsarbetet. Det ökar segregationen i forskningsgrupperna och försämrar stipendiatens förankring på lärosätet och i Sverige.

Som stipendiat stod Himanshu Kataria utanför både KTH:s egna kurser i svenska och de allmänna välfärdssystemen.
– Jag känner mig tryggare nu. Jag vet att jag klarar mig även om jag blir sjuk och jag känner mig som en del av det svenska samhället, säger han.
Efter sommaren disputerar Himanshu Kataria. Vad han gör sedan är oklart. Han har kontakt med universitet i andra länder, men hoppas också få känna att hans meriter värdesätts i Sverige.
– Sverige är i grunden ett inkluderande land och människorna empatiska. Får jag en bra möjlighet här kanske jag stannar, säger Himanshu Kataria.
Oavsett hur det blir jobbar han för att lämna ett avtryck som sträcker sig utanför nanotekniken. Han har gått med i facket och kåren för att driva frågan om stipendiedoktorandernas villkor.

Saco-S på KTH har fått positiv respons på sitt engagemang i frågan, men också ett argt brev från en lärare. Han tycker att facket stoppar stipendiaters biljett till ett bättre liv.
Den bilden av stipendiedoktorander är en nyckel till Himanshus Katarias olustiga känsla.
I stället för stolthet för att ha kvalificerat sig för en doktorandplats på KTH förväntas han känna tacksamhet. I stället för indignation över att utföra samma jobb för halva ersättningen förväntas han känna glädje över att få göra jobbet på KTH.
– En forskare ska bjudas in till ett svenskt universitet för sin förmåga och potential, oavsett sin eller sitt lands ekonomi, säger Himanshu Kataria.
Till de som vill göra stipendiedoktoranderna till en humanitär fråga säger han:
– Ge dem i så fall lika lön så blir det en rättvis biljett till ett bättre liv.

KAJSA SKARSGÅRD

Läs även de andra artiklarna om stipendiedoktorander
Lokala fackklubben: Problemet behöver lösas politiskt
KTH:s rektor: Stipendiaterna har själva sökt sig hit
Stor variation mellan lärosäten

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023