Erkänn de anställdas kompetens

Unga doktorander undrar, och det med fog, om det är någon idé att stanna i akademin efter disputationen. I genomsnitt 33 procent av landets högskole- och universitetspersonal är tidsbegränsat anställda, räknat i helårspersoner och utöver doktoranderna. Det visar SCB:s siffror som i juni 2013 presenterades i SULF:s rapport ”Herregud! Det verkar som om det värsta som kan hända ett lärosäte är att man råkar tillsvidareanställa någon… Om tidsbegränsade anställningar och kvalitet i akademin”. Det är tre gånger fler än på den övriga arbetsmarknaden. Konsekvenserna för den enskilda är välkända. Problemet är alltså inte primärt att alltför många redan tillsvidareanställda hindrar tidsbegränsat anställda kollegor att få meritering på samma arbetsplats. Problemet är att rörligheten är för liten och tillsvidareanställningarna för få i verksamheter som bygger på en stor kader personal som arbetar på samma arbetsplats år efter år, med ständigt nya förordnanden. Regelverk som ska motverka den höga andelen tidsbegränsat anställda finns. Du kan vara tidsbegränsat anställd enligt LAS maximalt två år under en femårsperiod, eller ha en tidsbegränsad meriteringsanställning genom kollektivavtal eller med stöd i högskoleförordningen. Det är dock ovanligt att dessa meriteringsanställningar innebär rätt till prövning för exempelvis ett universitetslektorat med tillsvidareanställning. Det finns, på gott och ont, inget regelverk i världen som överträffar den mänskliga faktorn. Därför fortsätter SULF envist att driva att varje lärosäte måste utbilda chefer i hur svensk arbetsmarknad fungerar så att rädslan för att tillsvidareanställa minskar. Det finns exempel på människor som arbetat vid samma lärosäte i över tio år med den ena tidsbegränsade anställningen efter den andra. För att exempelvis meriteringsanställningarna ska kunna bidra till ökad rörlighet, måste arbetsgivaren våga utlysa tillsvidareanställningar som den meriterade akademikern kan söka sig till. Efter tio års tidsbegränsade anställningar torde den enskildes värde för verksamheten vara bortom allt tvivel. SULF vill på olika sätt bidra till att arbetsgivaren vågar tillsvidareanställa personal för de behov som verksamheten uppenbarligen har. Att tillsvidareanställa personal betyder att vi får verksamheter som kan arbeta långsiktigt på ett sätt som säkrar den högre utbildningens kvalitet. Då kan arbetstiden ägnas åt högkvalitativ undervisning och forskning i stället för att dyrbar arbetstid ägnas åt att söka sig någon annanstans. Det är en improduktiv och oförsvarbar hantering av såväl offentliga som privata medel. SULF värnar såväl den tidsbegränsade som den tillsvidareanställda personalen på landets lärosäten, erkänner värdet av rörlighet på arbetsmarknaden och driver att andelen tidsbegränsade anställningar för forskande och undervisande personal halveras. Målsättningarna är förenliga, men de kräver mod, tro och framförhållning. Att tillsvidareanställa välmeriterad personal vore att erkänna den forskande och undervisande personalens kompetens och värde för akademin, ett värde som kommer till uttryck genom åratal av tidsbegränsadeanställningar staplade på varandra vid ett och samma lärosäte. HELÉN PERSSON 3:e vice ordförande för SULF