Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Doktorandmiljön inbjuder till uppskjutande

Doktorandmiljön är farlig för den som lätt skjuter upp sina måsten till morgondagen. Det vet psykologen och doktoranden Alexander Rozental som just givit ut en bok om uppskjutandets källor och utvägar.

1 april, 2014
Universitetsläraren

En deadline fyra år framåt i tiden. Några artiklar som ska levereras innan dess. I övrigt fritt forskningsarbete. Hundratals blanka blad. Och så alla andra förpliktelser som rycker i en.
– Problem med uppskjutande finns i alla yrken, men i vissa miljöer kan det frodas mer och leda till större problem. Doktorandmiljön är en sådan, säger Alexander Rozental.
Den 17 mars kom hans bok "Dansa på deadline", skriven ihop med journalisten Lina Wennersten.
– Det är viktigt att skilja på vardagligt uppskjutande av det som inte är angeläget, och när det är ett problem, säger Alexander Rozental.
Måttstocken utgår från om beteendet – prokrastinering på psykologspråk – leder till psykiskt, fysiskt, socialt eller ekonomiskt lidande.
Det kan vara ångest och stress av att göra allt i sista minuten. En sjukdom som förvärras för att man inte går till läkaren. Konfl ikter med chefer och kollegor för att man inte drar sitt strå till stacken i tid. En avhandling som är långt ifrån klar när fi nansieringen är slut.
Alexander Rozental är själv ingen som skjuter upp saker. Tvärtom. Han vill göra mycket och helst på en gång.
– Det kan också vara stressande. Det är viktigt att hitta en balans. Jag tänker på att skjuta på vissa saker för att få utrymme för annat som är viktigt i livet, säger han.

Ju friare yrke och ju lättare man har för att skjuta på saker, desto viktigare är det att skapa rutiner och struktur. Ha fasta arbetstider och jobba på kontoret, inte hemma. Bryta ner långsiktiga mål och sätta kortare deadlines.
– De bästa deadlines sätts av andra och går inte att rubba. Det minskar risken för uppskjutning och höjer kvaliteten på arbetet. Men vi själva tycker inte om sådana deadlines, utan sätter dem hellre själva, säger Alexander Rozental.
Studenter är den grupp som har mest problem med prokrastinering. Bland doktorander som hoppat av nämns brist på handledning och motivation somviktiga orsaker. Alexander Rozental tycker därför att universitetslärare och doktorandhandledare har ett stort ansvar att skapa avstämningspunkter.
– Feedback är också viktigt för motivationen och för att arbetet ska kännas belönande, säger han. Mellan sina fasta deadlines kan doktorander skapa egna avstämningar. Det kan vara med kollegor vid fikabordet. Eller i doktorandgrupper och genom dragningar för andra.

Alexander Rozental håller på att avsluta en studie där 150 personer med svåra problem med prokrastinering har deltagit i internetbaserade behandlingar. Resultatet visar att man kan komma långt med självhjälp.
Fokus för hans avhandling är däremot frågan om internetbaserad psykologisk behandling kan ha negativa effekter. Gemensamt för dessa projekt och den nyutgivna boken är Alexander Rozentals ambition att fler ska få hjälp med sin psykiska ohälsa.
– Det kommer aldrig att finnas tillräckligt med kliniska psykologer. Men kan vi på ett lättförståeligt sätt förmedla vad vi vet har många människor goda möjligheter att hjälpa sig själva. Det kan även göra det mer accepterat att söka hjälp hos en psykolog, säger Alexander Rozental.

Fotnot: Ordet prokrastinering kommer från latins procrastinare; pro-, framåt, och crastinus, till morgondagen.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023