Schweizisk folkomröstning försvårar forskningssamarbeten

Schweiz river upp sitt avtal med EU om fri rörlighet, detta som resultat av en folkomröstning som oroar forskarvärlden. Hur kommer detta att påverka pågående och kommande forskningssamarbeten, som Horisont 2020, Erasmus och EU:s flaggskeppsprojekt?
Mats Benner, professor vid företagsekonomiska institutionen och UK:s talesperson i styrelsens beredningsgrupp.

Med knapp majoritet (50,3 procent) vann högerpopulistiska Swiss Peoples Party (SPP) med förslaget att all invandring till Schweiz ska begränsas genom årliga kvoter. Detta innebär att Schweiz regering har fått uppdraget att riva upp det avtal om fri rörlighet som landet haft med EU sedan slutet av 1990-talet.
En omedelbar reaktion från EU blev att skjuta upp förhandlingarna med Schweiz om landets status inom Horisont 2020 och Erasmusprogrammet. EU låter också förstå att om Schweiz verkligen säger upp avtalet kan samtliga avtal mellan unionen och Schweiz komma att sägas upp eller omförhandlas.
Schweiz är som bekant inte ett EU-land, men man har i tolv år haft avtal med unionen gällande fri rörlighet och har tidigare med framgång deltagit i EU:s sjunde ramprogram.
Det är också det schweiziska universitetet Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL) som leder the Human Brain Projekt (HBP), det ena av EU:s två så kallade flaggskeppsprojekt (det andra, Grafenprojektet, leds, som Universitetsläraren rapporterat i nr 7/2013, från Chalmers.) I HBP-projektet deltar forskargrupper från Karolinska institutet, KTH, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Umeå universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan i Skövde.

– Schweiz är en, med tanke på sin storlek, oproportionerligt viktig och framgångsrik forskningsnation, säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet som tillsammans med professor Gunnar Öquist genomfört rapporten "Fostering breakthrough research: A comparative study".
Som Universitetsläraren tidigare (nr 1/2013) skrivit om var det en jämförande studie av forskningssystemens utveckling i bland annat Danmark, Nederländerna, Schweiz och Sverige, som visade på att Schweiz tillhör toppskiktet gällande prestation, bredd och nyrekrytering.
Mats Benner erinrar sig, med anledning av folkomröstningen, hur en av de rektorer som intervjuades för studien konstaterade: "The Swiss is not enough."
– Nej, Schweiz klarar sig inte själv, mobiliteten och den internationella närvaron är en förutsättning för den framgångsrika forskningen.
Att ett så omvärldsberoende land vill stänga ute andra länders medborgare kan tyckas paradoxalt, parlamentet och regeringen har också tidigare sagt nej till kvoter, men SPP samlade in tillräckligt många namn för att kunna tvinga fram en folkomröstning, vars resultat är bindande.
– I Schweiz finns en latent spänning mellan det internationella och det insulära, man kan också tänka på att antalet schweizare som går vidare till högre utbildning är litet, bara cirka tjugo procent, säger Mats Benner.

Omröstningen föregicks av en motkampanj, där bland andra Januarilistan, en sammanslutning av forskare och representanter för högre utbildning varnade för effekterna av SPP:s linje. Att inte längre vara en internationell miljö för forskning och utbildning beskrevs som en hotande tragedi för schweizisk forskning.
Men trots farhågorna fanns ändå övertygelsen att folkomröstningen skulle innebära ett nej och resultatet har kallats "en chock". Nu hoppas inte minst forskarvärlden och företag på begränsade skadeverkningar, samtidigt som regeringen har att rätta sig efter folkomröstningsresultatet.
Mats Benner tror att den internationella och i synnerhet den europeiska forskarvärldens aktörer nu har en uppgift att bidra till att påminna om öppenhetens betydelse.
Han tror inte att det finns risk för tvärstopp i forskningssamarbeten mellan Schweiz och andra länder.
– Istället kan det bli så att man får förhandla projekt för projekt, vilket skulle innebära en besvärlig byråkrati.

Marianne Wikgren, enhetschef för internationella frågor vid Vetenskapsrådet, säger att det är svårt att överblicka konsekvenserna av folkomröstningsresultatet och sådant som ett eventuellt begränsat schweiziskt deltagande i Horisont 2020 och Erasmus.
– Men det finns anledning att tro att både Schweiz och många EU-länder skulle förlora flera världsledande samarbetsprojekt. Idag kommer hälften av forskarna i Schweiz från andra länder och en tredjedel av de schweiziska forskarna arbetar utomlands.
I likhet med Mats Benner framhåller hon Schweiz som en ytterst framstående forskningsnation.
– De är ständigt på topp bland världens länder, med en imponerande forskningsproduktion och en förklaring är utan tvekan forskningsmiljön och de många tunga internationella forskningsorganisationerna, som CERN, men också många internationella företag.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv