Alan Mycroft, professor i datavetenskap, öppnar dörren till sitt kontor på Cambridge University. Här inne ligger papper och böcker utspridda i en ordnad röra och solljuset tar sig knappt in genom de halvslutna persiennerna.
På skrivbordet står två datorskärmar, men från ett annat hörn av rummet plockar Alan istället upp något som nästan liknar 80-talets elektriska skrivmaskiner; det enda som avslöjar den är ett snabel-a bland tangenterna. Med ena tummen stryker han bort ett lager damm och det går plötsligt att läsa British Broadcasting Corporation, Microcomputer System.
Ungefär här någonstans börjar historien om lärarna som byggde en billig dator och startade en mindre revolution bland brittiska ungdomar.
För 30 år sedan lanserade BBC sin dator BBC Micro för att ingå i deras projekt för att lära speciellt unga britter om datorer och hur de kan användas för att förändra vardagen och världen. Resultatet blev "en explosion av kreativitet" där unga män lärde sig programmera självasom David Darling, datorspelsutvecklare sedan 1984, berättar i en BBC-intervju. 1,5 miljoner datorer såldes och allt verkade gå enligt planen.
Åren gick, datorer blev allt vanligare men samtidigt allt svårare att själv programmera. Till slut, för sju–åtta år sedan, satt datavetenskapslärarna här på Cambridge besvikna kring ett bord efter ytterligare en omgång antagningsintervjuer. Inte nog med att antalet ansökningar halverats de senaste tio åren, ansökningarna de fick nu hade dessutom blivit av allt sämre kvalitet. Förut hade de sökande berättat om hur de byggt enkla program för att lösa någotproblem, nu visade de allt oftare upp någon webbsida de designat genom att använda ett färdigt program.
– Det många lärde sig nu var att använda de verktyg som Google och Microsoft skapat i USA utan att på riktigt förstå dem, medan datavetenskap är att bygga de verktygen. Det är en stor skillnad, poängterar Alan Mycroft.
– Både murare och arkitekter jobbar ju med att bygga hus, men den ena tar tegelstenar och lägger dem ovanpå varandra medan den andra ritar hur huset ska se ut. Vi ville ha fler av arkitekterna.
När han och de andra lärarna lämnade bordet hade de bestämt sig för att göra något åt problemet. Allt sämre förkunskaper kunde bara lösas genom att de fick lära sig mer i grundskolan, därför ville de göra precis vad BBC hade gjort 30 år tidigare: få Storbritanniens unga mer intresserade av programmering. Det var enda sättet att på sikt få fler och bättre kvalificerade ansökningar till datavetenskapsprogrammen.
Alan Mycroft och de andra byggde alltså en liten och billig dator.
– Barn vill ju skruva av baksidan på datorn och se vad som finns inuti, men med moderna datorer går det ofta inte, och du kan inte köra vilka program som helst. Därför är Raspberry Pi helt öppen, säger Alan samtidigt som han för med fingret över processorn, grafikkortet och minneskortet som är datorns hårddisk.
Datorn i hans hand kostar bara ett par hundra kronor men har ändå den prestanda som behövdes för att både programmera och köra enklare program och för att kunna användas som mediaspelare.
Raspberry Pi gjorde samma succé som sin föregångare BBC Micro gjort på sin tid och snart hade en community bildats kring datorn där ägare hjälpte varandra att lösa problem. Idag bildas det ständigt nya datorprogrammeringsföreningar och det hålls nu lika många kurser i programmering efter skolan, för barn i åldrarna 9–11, som tenniskurser, och när barnen blir lite äldre åker de på Raspberry Pi-festivaler ("Raspberry Jams").
– Datorprogrammering har börjat bli coolt, konstaterar Alan Mycroft nöjt. Sett till resultatet kan han kosta på sig den nöjda minen. Förutom att deras dator sålts i två miljoner exemplar så fick Cambridge förra året fler ansökningar till datavetenskapliga program än någonsin tidigare.
– När vi nu frågar ansökande vad de gjort så berättar de om program de gjort på Raspberry Pi. Det är bra, kanske har vi lyckats förändra något av hur unga människor tänker kring datorer och programmering.
LASSE EDFAST
