Det har varit ett förfärligt nedrackande på de som utgör kärnan i den högre utbildningen på sista tiden, antingen det gäller de uschliga lärarna eller de usliga studenterna. Och ingen tycks ifrågasätta själva förutsättningarna för att lärare och studenter ska kunna lyckas med sina uppgifter. I relation till detta minns jag en historia som en tidigare kollega berättade för mig.
En ny, ambitiös studierektor hade fått eget budgetansvar i den kvalitetssäkrande och effektiva nya linjeorganisationen och klurat ut en ny resultatinriktad idé eftersom vederbörande märkt att ett visst underskott uppstått i det smått heliga så kallade budgetmålet. Denna idé hette undervisning i realtid. Därför, som det nu begav sig, beordrades min kollega att hålla i en examination med tematik "stress" eftersom kollegan ändå var disputerad i psykologi och självfallet kunde "skjuta från höften" som denna effektivt kvalitetssäkrande studierektor tvärsäkert hävdade.
Min kollega fick därför faktor 1.5 i timfördelning för detta vilket innebar att hen, förutom den timme som hen tillbringade i realtid med studenterna, endast fick ytterligare en halvtimme för att ta emot själva ordern, ta reda på vilken sal examinationen skulle ske i, hitta kurshandboken, stänga ned och låsa sitt rum, ta sig gående (inte springa) till salen, låsa upp, tända och sätta igång datorn i salen. Sedan skulle samma procedur ingå i den stackars halvtimmen för att stänga ned i salen när examinationen var över, ta eventuella frågor från studenter samt ta sig tillbaka till sitt rum och så vidare.
I alla fall, min kära kollega anländer till salen där det står 25 förväntansfulla studenter, taggade till tusen inför sin examination! Man tar sig in i salen och börjar den kvalitetssäkrande och resultatorienterade timmen i realtid. Studenterna frågar vad som förväntas av dem. Min kollega berättar att hen inte riktigt vet men att de alla kan börja med att slå upp kurshandboken och läsa den. Studenterna säger att de vill att examinationen börjar nu. Läraren säger att det inte går. Min kollega måste först förstå vad kursen handlar om. Studenterna blir förbannade, påpekar att de behöver dessa poäng annars får de problem med CSN som är en effektiv, kvalitetssäkrande, resultatorienterad organisation som inte tillåter att någon avviker från den nya arbetslinjen varmed de stormar ut ur klassrummet iväg till den effektiva och resultatinriktade studierektorn.
Min kollega är en av de få modiga som markerar att kejsaren faktiskt är naken, hur kvalitetsorienterad, effektiv och resultatinriktad som den nya linjeorganisationen med dess budgetstyrning än kan vara. Äkta kvalitet i undervisning innebär att lärare vid de högre lärosätena naturligtvis har tid att planera och efterarbeta sina lektioner. Därför måste de ha ett garanterat minimum av för- och efterarbetstid. Lektorstimmen om faktor 4 (en timmes undervisning och tre timmar för- och efterarbete) har fungerat väl utifrån beprövad erfarenhet. Detta för såväl lärares som studenters skull. Det är därför mycket underligt att man ännu inte garanterar denna planeringstid och har detta som krav vid utvärderingar av lärosäten. Det finns dock ett dokument man skulle kunna använda här, vilket stavas ARBETSTIDSAVTAL där ett minimum av planeringstid garanterat i siffror bör skrivas in och gälla för varje enskild arbetande universitetslärare. Universitetslärare och studenter bör därför gemensamt kräva att lärarna ges realistiska förutsättningar att hålla välplanerade och genomarbetade föreläsningar och seminarier.
ANNA-CARIN JONSSON
Universitetslektor
Ledamot i SULF:s styrelse
