Studenter saknar facktermer på svenska

För fyra år sedan kom KTH med en språkpolicy där man tar upp behovet av parallell ämnesterminologi på svenska och engelska. I samband med det bilda­ des en språkkommitté för att säkerställa att språkpolicyn genomsyrar verksam­heten.
Bland annat har man gjort enkäter till lärare och studenter för att ta reda på hur språksituationen ser ut. I över 40 procent av KTH:s kurser lärs de tekniska ter­merna bara ut på engelska.
– Men enkäterna säger tydligt att vi har en brist i terminologin åt båda hållen. Vissa saknar svensk terminologi medan andra saknar engelsk terminologi. Det gäller både lärare och studen­ter. Enkäterna visar att vi behöver bli bättre på det här. Många lärare har goda idéer och det försöker vi ta tillvara på, säger Viggo Kann, ordförande i KTH:s språkkommitté och professor i teoretisk datalogi.
Situationen på KTH är alltså långt­ ifrån entydig.
Enligt rapporten "Parallellspråkighet vid svenska universitet och högskolor" är det inte heller en entydig situation generellt på lärosätena. Engelskan domi­nerar som publiceringsspråk men skill­naderna mellan olika discipliner är stor. Mer och mer undervisning sker på eng­elska, huvudmönstret är undervisning på svenska på grundnivå och engelska på avancerad nivå, men detta är långtifrån genomgående eller konsekvent. Inom de flesta ämnesområden är det inte ovanligt med engelskspråkiga kurser på grundnivå och svenskspråkiga på avancerad nivå. Dessutom talar man på engelsk­språkiga kurser ofta även svenska och använder svensk terminologi och vice versa.
I praktiken är det fråga om ett slags parallellspråkighet men det är knappast resultatet av en genomtänkt språkpolicy, konstaterar rapporten.

Olle Josephson, en av rapportförfat­tarna och professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, anser att medve­tenheten om språkfrågorna vid universi­teten är stigande.
– Medvetenheten lever i hög grad, frå­gan debatteras oerhört mycket. Och det finns en rekommendation från Univer­sitetskanslersämbetet att alla universitet och högskolor ska anta en språkpolicy och rätt många har redan en sådan. Frå­gan ligger dock inte högt i prioritering. Men den finns, säger han.
Jennie Spetz, utredare på Språkrådet, instämmer.
– Medvetenheten verkar öka. Fler lä­rosäten tar fram riktlinjer, men om med­vetenheten går ned i organisationerna vet vi ju inte, säger hon.
För Språkrådet är frågan om nybild­ning av svensk terminologi den kanske allra viktigaste frågan.
– Vår infallsvinkel är att om det inte nybildas svensk terminologi också inom smala tekniska och naturvetenskapliga områden blir det också svårare att föra ut resultatet av forskningen till allmän­heten. Från studenternas synvinkel är det också viktigt att kunna diskutera det de lär sig på svenska, säger Jennie Spetz.

Den språklag som kom för fyra år sedan är ett trubbigt instrument.
– Det är svårt att med stöd av språkla­gen driva igenom åtgärder. Helt på egen hand har den inte så mycket muskler.
Men Jennie Spetz är tveksam till om lagstiftning är rätt väg att gå när det gäl­ler språkfrågor på lärosätena.
– Det är en av de frågor vi vill lyfta nu när kulturdepartementet ska göra en kartläggning av språklagens effekter. Språklagen väger så oerhört lätt mot de starka drivkrafter inom högskolan som strävar mot internationalisering. Det måste till något mer som vägledning för lärosätena, det behövs incitament att hålla fast vid svenskan vid sidan om engelskan.

Att frågan om språkpolicy inte är enkel visar erfarenheter från Uppsala univer­sitet. Några år in på 2000-­talet fanns där en språkgrupp vid den teknisk­-naturve­tenskapliga fakulteten med uppdrag att ta fram en språkplan.
–Vi började med ett policydokument och gick vidare med tidssatta uppföljningsbara åtgärder och en strategi för att uppdatera planen och följa upp resulta­ten. Så långt har jag inte sett att någon annan språkplan kommit, säger Sven Halldin, professor i hydrologi och en av dem som drev språkgruppen.
Men sedan började svårigheterna.
– När vi skulle uppdatera planen efter en första treårsperiod så fick vi helt mot­stridiga synpunkter, en del tyckte vi var för diffusa, en del tyckte vi var alldeles för specifika, andra tyckte vi lade näsan i blöt…
Språkgruppen började göra en förbätt­rad språkplan och försökte ta hänsyn till alla motstridiga viljor.
– Denna språkplan fick emellertid inget stöd och ersattes av en annan som initierats utanför Språkgruppen. Enligt denna behövdes Språkgruppen inte och den lades därför ned runt 2008.
Den efterföljande språkplanen har enligt Sven Halldin därefter fört en tynande tillvaro och är tämligen okänd inom fakulteten.

–Kontentan var att vår språkplan upp­levdes som besvärlig. Den krävde att folk skulle lägga ned tid och att man skulle avsätta lite pengar. I konkurren­sen om tiden och pengarna stod vi oss slätt, säger Sven Halldin.
Han menar att förhållandet mellan svenska och engelska är en stor och komplicerad fråga som är genomgående i hela universitetsvärlden.
– Om vi inte utvecklar en svensk ter­ minologi, och om vi slutar att använda en existerande svensk terminologi, så sjunker svenska språket snabbt till ett språk som inte kan användas i enlig­ het med offentlighetsprincipen och i ett demokratiskt samtal.
Nu verkar en språkpolicy vara på gång för hela Uppsala universitet.
– Vi tittar på den språkpolicy som togs fram på teknisk-­naturvetenskapliga fakulteten och vi kommer att utarbeta ett nytt dokument bland annat med hjälp av Språkvetenskapen, säger Leif Kirsebom, som är rektorsråd för internationalisering och den som har frågan på sitt bord.

Fotnot: "Parallellspråkighet vid svenska universitet och högskolor" (Linus Salö och Olle Josephson) är den svenska delen i Tema Nord­publikation som Nordiska ministerrådet publicerar under våren.
Kan också läsas på www.academia.edu, sök på Linus Salö.

PER-OLOF ELIASSON