Det säger Lisbeth Lundahl, professor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som leder ett utvecklingsprojekt och ett därtill kopplat forskningsprojekt som ska undersöka vilken betydelse undervisnings- och lärmiljön har för lärande och upplevelser av studierna.
Utvecklingsprojektet är en del av en större satsning som Umeå universitet gör. Det innebär att man avsätter totalt 72 miljoner kronor för att under 2014 och 2018 utveckla interaktiva miljöer på campus. Lisbeth Lundahl framhåller rektor Lena Gustafssons roll som drivande och "eldsjäl" som en förutsättning för satsningen.
Den del som Lundahl leder handlar om universitetets lärandemiljöer, nu närmast Samhällsvetarhuset och Humanisthuset, där renovering och ombyggnad redan fanns i planeringen.
Utgångspunkten är att skapa lärmiljöer som är flexibla och som inte försvårar utan snarare befrämjar undervisning och lärande.
– Om man exempelvis har en stor grupp studenter och vill inleda med en kortare föreläsning för att sedan låta studenterna arbeta vidare i grupper är det svårt att hitta utrymme för det, att leta upp platser och ta sig tillbaka stjäl tid och energi och försvårar utbytet mellan lärare och studenter. Därför avstår man hellre och kör vanlig föreläsning hela tiden, säger Lisbeth Lundahl.
Det som nu skapas i Humanisthuset är en större, mer flexibel undervisningslokal, med grupprum och lektionssalar samt i direkt anslutning ett öppet "vardagsrum" för samtal och arbete. Miljön ska ha en teknik som inte är avancerad i bemärkelsen krånglig att använda, vilket skulle innebära nya svårigheter.
– Det är viktigt att ny teknik och inno vationer är användarvänliga och inte blir sådant som köps in och sedan bara samlar damm.
I arbetet har inte bara studenter och lärare involverats, genom workshops och intervjuer, utan all personal, som lokal vårdare och lokalplanerare.
– Det räcker inte att ställa i ordning lokaler, med stor potential, det måste ske i dialog med brukarna. En bra lösning kan falla på sådant som att lokalerna utformats så att det blir svårt att städa.
En annan väsentlig detalj är fungerande och flexibel lokalbokning.
– Det vi vill skapa är inte flashiga lo kaler att visa upp för gäster, utan något som är uthålligt och användbart.
Lisbeth Lundahl säger att det från början funnits ett stort intresse från studenter, lärare och ledningspersonal.
– Nästan alla lärare är vana vid att gilla läget och vid suboptimala lösningar och att det är svårt att alls få en lokal för sin undervisning.
Patrik Svensson, professor i digital humaniora och föreståndare för HUMlab, leder den del av satsningen som handlar om att utveckla miljöer där forskare, studenter och andra aktörer samlas kring specifika frågor och utmaningar. Målsättningen med dessa "fokusmiljöer" är att skapa starka och attraktiva kunskapsmiljöer, "med sprängkraft". Det tillhörande forskningsprojektet berör hur kunskap produceras i miljöerna och hur det fysiska och det digitala samspelar.
– Förhoppningen är att utveckla ännu starkare forskning och utbildning. Det handlar också om att stärka universitetets konkurrenskraft och samverkanspotential.
Han framhåller att Umeå universitet gällande utveckling av de interaktiva miljöerna har nytta av att vara ett samlat campus, samt att det redan finns flera exempel på kreativa miljöer vid Umeå universitet. Ett exempel är det som kalllas Konstnärligt campus, som invigdes 2012.
– Universitetet som organisation uttrycker sig genom sina platser och miljöer.
– Och det är påtagligt hur det vi arbetar med stimulerar diskussioner och dialog mellan lärare, studenter och andra aktörer, säger Patrik Svensson.
MARIELOUISE SAMUELSSON
