Utredningen har rubriken ”Starka tillsammans” och formuleringen är, enligt utredaren Ingrid Peterson, mycket medvetet vald för att betona att det viktigaste är den samverkan som hittills inte fungerat. Åtminstone inte tillräckligt väl för att Sverige återigen ska bli framgångsrikt gällande det som ryms inom begreppet klinisk forskning.
Forskningen berör akademin, vården samt läkemedels- och medtechindustrin, vilket innebär olika huvudmän, ofrånkomliga särintressen och därmed risk för revirstrider. Problemen har identifierats många gånger, alltifrån att medicinstudenter inte i lika hög grad exponeras för forskning under studietiden och att sjukhusen är (alltför) upptagna att producera mer vård och kortare köer, det vill säga precis det som den politiska niv�n beställt.
– Därför måste landstingen också beställa och avsätta pengar till forskning, säger Ingrid Peterson, som förra året tillträdde som generaldirektör för Formas. Hon har också en bakgrund som Director Science Relations (det vill säga lobbyist) vid Astra Zeneca och har tidigare varit statssekreterare på jordbruksdepartementet och överdirektör på Riksförsäkringsverket.
Hon påpekar att den enmansutredning hon nu presenterat kunnat genomföras på så kort tid som ett halvår beror på att frågan är väl genomlyst i flera tidigare utredningar, bland annat i ”Klinisk forskning – Ett lyft för sjukvården” (SOU 2009:43).
Från utbildningsdepartementets sida har man dessutom haft bråttom då avsatta medel måste börja användas. Det fanns pengar tänkta att användas redan under 2013, men dessa frös alltså inne. Nu är avsikten, enligt utredningens direktiv, en årlig finansiering med 40 miljoner under åren 2014 och 2015 och med 50 miljoner kronor årligen från 2016. Den förutnämnda nya myndigheten skulle kosta drygt tio miljoner per år, bemannad med ”högst tio” tjänster vid kansliet. Myndigheten, en så kallad nämndmyndighet, ska administrativt kopplas till Vetenskapsrådet, där man också ska ha sina lokaler.
Till myndighetens uppdrag ska höra att ansvara för en informationsportal och ett nationellt system för att snabbt identifiera patienter som passar för specifika kliniska studier.
Ingrid Petersons utredning skiljer sig från de stora utredningar som gjorts tidigare, genom betoningen av ”kliniska studier”, mer överblickbart än det vidare ”klinisk forskning”.
– Ja, kliniska studier är mer avgränsat, en studie har ju en början och ett slut.
Hon är självfallet medveten om de svårigheter som funnits som bidragit till att frågan inte lösts, trots att ”alla” sedan många år är eniga om att något måste ”göras”.
– Det finns ovilja eller oförmåga till samarbete och alltför många revirstrider, främst mellan vård och läkemedelsindustri, men samarbetet mellan universiteten och vården måste också bli bättre, säger Ingrid Peterson som i utredningen tar upp andra länders lösningar.
– I Storbritannien har man delvis vänt på styrningen, där går en del av forskningsanslagen direkt till vården som i sin tur beställer forskning av akademin.
Hon säger vidare att hon under utredningsarbetet har fått ”väldigt bra gehör” för sina förslag och har, ännu, inte märkt av några protester.
Utredningen ”Starka tillsammans” är en av flera delar i regeringens försök att bryta den nedåtgående trenden för klinisk forskning. Vetenskapsrådet och Vinnova har haft ett gemensamt uppdrag från näringsdepartementet att komma med förslag för ökad samverkan, vilket presenterades i rapporten ”Svensk Behandlingsforskning”. Dessutom pågår förhandlingar om de så kallade ALF-medlen, de 2,2 miljarder som staten årligen ger till landstingen för klinisk forskning. Dessa fördelas enligt ett avtal från 2003–2004 och att få till ett nytt avtal har milt uttryckt varit komplicerat.
Som Universitetsläraren tidigare berättat (nr 15/2013) avpolletterades avtalsutredarna Sigbrit Franke och Kjell Asplund av utbildningsdepartementet. Departementet ska självt slutföra förhandlingarna, tanken var att det skulle vara klart till årsskiftet för att träda i kraft från 2015, men vid Universitetslärarens pressläggning (mitten av januari) var något ALF-avtal ännu inte i hamn.
Marielouise Samuelsson
