I Universitetsläraren nr 18/2013 debatterar Mats Alvesson (MA) högskolans förfall och dess orsaker. Huvudproblemet är enligt MA att studenter för lätt kan klara sig igenom en högskoleutbildning idag, kraven är alldeles för låga och studenternas arbetsinsats likaså – ”lågintensiva studier dominerar”. Orsaken till detta står först och främst att finna i det stora antalet ansvarslösa och bekväma universitetslärare med måttlig förmåga och bristande intresse. Det är synnerligen förvånande att en erfaren organisationsforskare förfaller till att förklara en rad problem på politisk och systemnivå utifrån inställning och attityd hos enskilda individer. Som jämförelse kommer man osökt att tänka på när allianspartierna vill få oss att tro att arbetslösheten beror av lata individer som föredrar bidrag framför arbete.
Så här ramar MA in ”krisen”:
– Högskolan kännetecknas av en ”salig blandning av olika utbildningar, varav många skulle platsa bättre på gamla yrkesskole- eller bildningsförbundsnivå”, Kalle Anka-utbildningar med hög genomströmning som sedan används av högskoleledningarna som kassako (det vore intressant att få en konkretisering av skiljelinjen mellan seriösa och oseriösa utbildningar MA!).
– Institutionsledningar trycker på för höjd genomströmning eftersom institutionernas ekonomi är beroende av antalet godkända studenter.
– Politiker använder högskolan som sysselsättningsinstrument, därmed tvingas svaga och omotiverade personer dit.
– Tuffa lärarkrav ger ofta dåliga kursutvärderingar från till kunder fostrade studenter som inte vill anstränga sig. Detta korrumperar lärare till kundanpassning.
