En värdig uppgift

"Alltså, det här med konstnärlig forskning,
vad är det? Egentligen?" Det var den absolut
vanligaste frågan jag fick under 2013 och det
kommer säker att fortsätta. Skälet till denna
fråga är den satsning som regeringen i 2013
års forskningsproposition gjort på konstnärlig
forskning, en satsning som förstås vida överskuggas
av andra forskningssatsningar, på
bland annat life science. Vad är väl 40–50 miljoner
kronor mot flera miljarder?
Det som ändå väcker uppmärksamhet är att
satsningen på det konstnärliga området var
oväntad, för alla utom de insatta. De insatta,
det var vi – de konstnärliga högskolorna, särskilt
de tre som nu den
1 januari 2014 gått samman
till Stockholms konstnärliga
högskola.
Konstruktionen är intressant,
eftersom den bygger
på ett stort mått av
federalism. Dans- och
Cirkushögskolan, Operahögskolan
och Stockholms
dramatiska högskola går
samman, men blir kvar
som självständiga enheter
med bibehållna namn och
med eget ansvar för grundutbildningarna.
Det gemensamma
blir forskningen
och organisationen av
övergripande administration
och generell teknik, exempelvis lönehantering
och e-postsystem. Svårigheterna att slå
samman tre olika myndigheters administrativa
kulturer ska inte underskattas, och här har vi
haft och har stora utmaningar att hantera, inte
minst när det gäller graden av självständighet
för de medverkande högskolorna.
Men arbetet med forskningsinnehållet är
mycket inspirerande och lovande. Internationell
rekrytering av ett antal professorer pågår
och Sverige kommer inom loppet av ett par år
att ytterligare befästa och stärka sin redan goda
position inom det konstnärliga forskningsfältet.
Men – vad är då konstnärlig forskning? Jag
vill se den frågan på enklast tänkbara sätt; all
forskning syftar till att förstå, förklara, bygga
kunskap, och som en följd av det, utveckla
och förbättra – exempelvis friskvård, energieffektivitet
eller ekonomiska samhällsfunktioner.
Konstnärlig forskning handlar på precis
samma sätt om att förstå, förklara, bygga kunskap
– om konstnärligt skapande och konstnärliga
processer, och som en följd av det, utveckla
och förbättra konsten. Utgångspunkten är
att konsten och kulturen är omistliga delar av
mänskligt liv. På samma sätt som det inte finns
någon självklar eller entydig metod för annan
forskning, finns det inte heller någon helt
specifik konstnärlig forskningsmetod.
Gemensamt
med all forskning är ändå
att den konstnärliga forskningen
ska vara tillgänglig,
systematisk, dokumenterad
och bygga på redovisade
metoder och underlag.
Gemensamt med annan
forskning är att den valda
metoden styr och avgränsar
vad som kan komma
fram ur forskningen. Gemensamt
är också att den
helt avgörande grunden är
nyfikenheten. Så – egentligen
– konstnärlig forskning
är inget märkvärdigt,
men den väcker frågor om
kunskapens natur, något som kan kännas ovant
för några.
Konstnärlig forskning gör inte anspråk på
att vara den enda vägen till utveckling av konsten,
långt ifrån. Precis som på andra områden,
sker utveckling och innovationer även utanför
forskningsinstitutionerna, men konstnärlig
forskning är en växande och allt viktigare miljö
för konstnärlig utveckling. Den kan helt säkert
bidra till att stärka en central del i ett gott
liv och i varje gott samhälle, nämligen konsten
och kulturen. Det är en värdig uppgift för universitet
och högskolor! Ett samhälle utan konst
och kultur är förlorat.