Det menar Ingegerd Palmér, tidigare rektor vid Luleå tekniska universitet och Mälardalens högskola, med anledning av att jämställdhetsminister Maria Arnholm nyligen har givit Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera fördelningen av anslagen för forskning, "regeringen vill veta hur stor del av resurserna som går till kvinnor respektive män".
Vilket kan sägas anknyta till att också Maria Arnholms företrädare Nyamko Sabuni tog upp frågan om fördelning av forskningsmedel ur ett jämställdhetsperspektiv.
Detta sedan professor Agnes Wold, professor Ulf Sandström och fil.dr Birgitta Jordansson 2010 hade presenterat sin uppmärksammade rapport Hans excellens: Om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer som hade tagits fram på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i högskolan och som visade att satsningarna i hög grad hade gynnat män och missgynnat kvinnor.
Dåvarande jämställdhetsministern initierade då en förstudie, i vilken Ingegerd Palmér skulle kartlägga möjligheterna att följa upp hur statsanslagen för forskning och forskarutbildning fördelas på kvinnor och män.
Resultatet av förstudien, som presenterades 2012, blev att Ingegerd Palmér av flera skäl starkt avrådde från införande av ett sådant uppföljningssystem. Enligt förstudien skulle det vara resurskrävande och samtidigt resultatlöst, det är svårt eller närmast omöjligt att göra jämförelser både mellan och inom lärosäten, exempelvis har de åtta fakulteterna vid Lunds universitet olika modeller för resursfördelning.
Att hitta en modell som skulle göra det möjligt att jämföra könsrelaterad medelsfördelning på ett sätt som blir likvärdigt för samtliga lärosäten ansågs orealistiskt.
– Anslagen till forskning används ju också till sådant som lokaler, utrustning och bibliotek som alla kräver mycket arbete att analysera ur ett jämställdhetsperspektiv, om det ens är möjligt, säger Ingegerd Palmér som är förvånad över Arnholms initiativ och regeringens beslut att låta Statskontoret göra en kartläggning.
Hon påpekar vidare att det är svårt att se hur jämställdhetsministerns intentioner överensstämmer med alliansens uttalade politik om utökad autonomi och att lärosätena självständigt ska få bestämma över sin verksamhet utifrån de mål och ramar som riksdag och regering ger.
– Det råder ju inget som helst tvivel om att det sker en orättvis fördelning som missgynnar kvinnor, men att ändra på det, vilket självfallet är eftersträvansvärt, kräver andra metoder. Det vore mycket mer angeläget att dra igång en genomgripande diskussion om kvalitet, det finns många utredningar och analyser som pekar mot att "att vara man" ses som en viktig kvalitetskomponent.
Jämställdhetsminister Maria Arnholm är föga oväntat mer optimistisk om möjligheterna att kartlägga samt analysera hur forskningsanslagen fördelas till kvinnor respektive män:
– Statskontoret har sagt att de ser fram emot uppdraget och menar att det är möjligt att göra mera. De ska också genomföra det i samarbete med några få lärosäten som får gå före i det här arbetet, säger Maria Arnholm.
– Jag vill veta hur det ser ut, förstå mekanismerna, varför kvinnor försvinner mellan doktorshatt och professorsutnämning. Och det här är en alldeles för viktig fråga för att släppa den, bara för att det hittills inte har gått att få fram bättre underlag.
Hon ser inte heller någon motsättning i förhållande till alliansregeringens politik gällande lärosätenas autonomi.
– Jämställdheten har knappast blivit sämre med ökad autonomi.
Maria Arnholm vill definitivt inte föregripa Statskontorets kartläggning och analys genom att diskutera eventuella politiska åtgärder och krav för att uppnå en mer jämlik fördelning.
– Akademins frihet är en både känslig och viktig fråga.
Statskontorets rapport ska vara färdig 31 december 2014, vid Universitetslärarens pressläggning var det inte klart vilka lärosäten som ska medverka i kartläggningen.
MAIELOUISE SAMUELSSON
