Från hemlandet Ukraina har Oksana Lundqvist en master i företagsekonomi. Till Sverige kom hon 2006 som au pair. Snart träffade hon sin nuvarande man och stannade kvar i Sverige.
Under tiden som Oksana Lundqvist var au pair gick hon en enklare kurs i svenska och på våren 2007 började hon SFI på komvux. I stället för att studera svenska A läste hon sjukvårdssvenska A och B samtidigt för att det skulle gå snabbare.
Men det visade sig vara mycket svårt att få jobb utan kontakter i Sverige.
– Jag har mina ryska väninnor här i Sverige och de är alla arbetande kvinnor, många är läkare. Det svåraste var när vi träffades och de pratade jobb och jag inte kunde delta i samtalen.
Så hon letade efter vilket jobb som helst.
– Jag har alltid varit en självständig kvinna så jag kunde inte sitta och vänta. Om det inte fanns något jobb åt mig kom jag på att ordna ett jobb själv. Så jag startade ett städbolag. Där jobbade jag på morgonen, sedan studerade jag på dagen, för att sedan avsluta dagen med städning.
Det var långa dagar men det gick.
– Det var roligt och jag är glad att det fungerade. Firman är fortfarande igång med några anställda och jag får fler kunder för varje år. Så för närvarande jobbar jag här på mitt vanliga jobb på heltid och så driver jag firman på kvällstid och helger.
Hösten 2010 kom hon in på aspirantutbildningen för utländska akademiker på Linköpings universitet.
– Vi hade världens bästa lärare i svenska, så man kunde inte bara prata om svenska språket på lektionerna utan även om mycket annat. Vi hade dessutom en duktig lärare i samhällskunskap, vilket gjorde det jätteintressant att gå på lektionerna, jag sprang ofta dit.
Universitetskursen gav Oksana Lundqvist en inblick i hur det fungerar på den svenska arbetsmarknaden. Efter de inledande kurserna tänkte hon studera marknadsföring.
– Jag började men det var jättejobbigt att vara den enda invandraren bland alla svenskar. Det var väldigt hög nivå påspråket, så ibland förstod jag inte vad de andra menade. Jag kände mig uppgiven efter varje lektion.
Så hon tänkte om.
– Jag förstod att jag suttit på skolbänken tillräckligt och att jag troligtvis lär mig fortare på en arbetsplats. Jag ville se hur det fungerar i verkligheten och var redo att praktisera länge för att lära mig.
Nästa steg var att få en praktikplats.
– Jag var väldigt angelägen att hitta ett jobb och letade praktikplats överallt i Sverige, jag var beredd att pendla långt för ett jobb. Men då tipsade min program ansvariga om ett företag som tillverkar lantbruksmaskiner, Väderstad- Verken i Mjölby.
Oksana Lundqvist fick praktikplatsen och skulle praktisera 20 veckor på ekonomiavdelningen.
– Efter två månader frågade logistikchefen om jag ville lära mig lite om logistik eftersom de kanske behövde en sommarvikarie på avdelningen. Så jag började jobba halva dagen på ekonomiavdelningen och den andra halvan på logistikavdelningen. Sedan fick jag sommarvikariat och efter det fick jag fast jobb i november för två år sedan.
Efter att totalt ha jobbat i nästan tre år på företaget talar Oksana Lundqvist mycket bra svenska.
– Som invandrare måste man så snabbt som möjligt komma i miljöer där man kan prata svenska dagligen. Många invandrare gör det lätt för sig och tittar och lyssnar enbart på sitt hemlands tv och radio. Jag tror det är jätteviktigt att titta och lyssna på svensk tv och radio, även om man inte förstår mycket de första åren. Man bör dessutom läsa svenska tidningar, det ger jättemycket. Försök också skaffa svenska vänner och våga prata svenska. Det är bättre att säga fel än att inte säga något alls för det är då man lär sig.
På Väderstad-Verken är koncernspråket engelska, men Oksana Lundqvist har stor användning även för sina andra språk som är ukrainska och ryska.
– Att jag kan bidra med mina språkkunskaper och mitt kulturella kapital är jätteroligt. I dagsläget är jag ansvarig för fyra länder, Ukraina, Frankrike, Polen och Ungern.
PER-OLOF ELIASSON
