Gustaf Nelhans hade en vetenskapsteoretisk ansats och ville undersöka hur citeringar fungerar i praktiken.
Han förklarar att referenser och citeringar inte är samma sak.
– Om jag refererar till dig i en artikel blir det inte en citering förrän den registrerats i en databas som Web of Science och för det krävs att både din och min artikel är publicerad i en vetenskaplig tidskrift som indexeras av databasen.
Gustaf Nelhans anser att registreringen av referenser i citeringsindex i sig inte är något problem, det kan tvärtom till exempel vara ett intressant sätt att kartlägga och undersöka forskning.
– Citeringsindex är mycket användbara för vetenskapsstudier. Man kan utifrån citeringsanalys få översikt över ett vetenskapsområde.
Men han menar att problemet uppkommer när citeringar används som ett mått på kvalitet, särskilt när det kommer in ett ekonomiskt incitament och det fördelas pengar utifrån citeringsstatistik.
– Det kan påverka hur forskning publiceras. Sättet att referera förändras; en referens uppfattas inte längre som ett kunskapsbildande element utan något som kan användas för marknadsföring och som prestationsmått.
Gustaf Nelhans poängterar att bara för att något blir kvantitativt jämförbart, blir det inte kvalitativt jämförbart.
Problemet är mångfacetterat. Andelen vetenskapliga arbeten som kan komma med i ett citeringsindex är mycket olika för olika vetenskapsområden.
Gustaf Nelhans uppskattar att inom medicin och många naturvetenskaper utgör andelen över 90 procent, inom samhällsvetenskaper är den under 50 procent och inom vissa humanioraämnen så låg som mellan 10 och 20 procent.
Det finns också många olika sätt att referera till annan litteratur. Lite generaliserande kan man påstå att man inom naturvetenskapen refererar kumulativt, bygger vidare på tidigare forskningsresultat som man refererar till, medan man inom samhällsvetenskapen ofta har en reflekterande citering, man refererar till teorier och forskningsrön som sedan kanske förkastas.
– Den som har många citeringar är synlig i vetenskapssamhället, men det behöver inte betyda att hon eller han är en bra forskare. Vetenskapen har ett annat syfte än att synas – att föra kunskapen framåt, säger Gustaf Nelhans.
Han menar att citeringar har blivit hårdvaluta som används för att fördela pengar och tjänster och positionera lärosäten på rankningslistor; kvantitativa metoder riskerar att överflygla kvalitativa bedömningar.
Ett tydligt exempel är H-index. Fysikern Jorge E Hirsch kom 2005 på att lista en forskares artiklar i fallande ordningsföljd efter antalet citeringar i Web of Science. Har man tre artiklar som vardera citerats minst tre gånger blir H-index 3, har man 23 artiklar som vardera citerats minst 23 gånger blir H-index 23.
– Det här har slagit igenom på några få år för att det är så enkelt. Här har klassisk sakkunniggranskning av kvalitet ersatts av ett kvantitativt mått.
Numera är citeringsmarknaden flerdelad. Web of Science konkurrerar med Scopus, de indexerar vardera cirka 50 miljoner texter i vetenskapliga tidskrifter. Och sinsemellan konkurrerar gratisindexen Google Scholar och Microsoft Academic Search som indexerar allt som liknar vetenskap.
Gustaf Nelhans ger ytterligare ett exempel på att det är svajigt att bedöma kvalitet utifrån citeringsindex.
– I Web of Science verkar det som om svensk humanioras publiceringsfrekvens har ökat exponentiellt, men det behöver inte bero på att svenska forskares prestationer förbättrats radikalt, utan kan förklaras med att ett par svenska humanistiska tidskrifter har indexerats i databasen under senare år.
För svensk del används sedan några år citeringar för att fördela en liten andel forskningsmedel till lärosätena.
Det har inte så stor påverkan på anslagen, men frågan om citeringar har kommit upp i alla forskares medvetande. Om detta förändrar forskarnas beteende går inte att se ännu. Forskningslandskapet förändras så snabbt att det är svårt att utskilja.
Men det finns exempel på vetenskapliga tidskrifter som försöker påverka citeringarna. De har krävt att forskare för att bli publicerade citerar minst en annan artikel i tidskriften, eller i en tidskrift den samarbetar med, för att höja tidskrifternas impact factor.
PER-OLOF ELIASSON
