Före 2008 – året då Islands hela ekonomi föll samman som ett korthus – gick 25 procent av alla ansökningar igenom forskningsrådets nålsöga.
Nu går mindre än tio procent igenom, säger biologiprofessorn Gisli Már Gislason, Islands universitet i Reykjavik:
– Duktiga människor flyttar utomlands. Den naturvetenskapliga fakulteten har, som ett exempel, på kort tid förlorat fyra lärare av vilka två var professorer.
Tre finns nu i Norge, en i Nya Zeeland.
– Vårt enda hopp är utländska forskningspengar. Än är universitetet intakt, inga avdelningar är borta, men vi får allt mindre pengar att överleva på, säger den bekymrade professorn.
Gisli Már Gislason är en av initiativtagarna till Professorsförbundet, som med sina 300 medlemmar är det minsta, och även det yngsta, av fackförbunden för universitetsanställda akademiker på Island, bildat 2007. Han är sedan ett år tillbaka förbundets vice ordförande.
– Vi är stridbara, säger han och hänvisar till tre lyckade utslag i förvaltningsrätten som alla rörde löner och arbetstid. Nu håller en fjärde tvist med universitetsledningen på att segla upp runt samma frågor.
För sin egen forskning, som tongivande internationell glaciärforskare, är han inte orolig.
– Mitt område är viktigare än någonsin, och jag kan till stora delar hitta pengar utomlands. Men forskningsklimatet på Island blir hårdare för varje dag som går.
I det senaste Alltingsvalet, 27 april i år, fälldes vänsterregeringen som i sin tur kom till efter landets kollaps 2008. Island styrs nu åter av en center-högerregering, enligt vissa en återgång till det gamla gardet.
Situationen för landet i stort har blivit något bättre. Arbetslösheten är låg i jämförelse med många andra länder i Europa, 4,8 procent. Människor som sökte sig utomlands på grund av krisen, cirka 5 000 personer, har till stor del flyttat tillbaka. Island har idag samma antal invånare som före krisen, 330 000.
– Men den isländska staten har ringa förståelse för universitetskulturens behov. Det känns verkligen oroande, säger Gisli Már Gislason.
– Och dessutom saknar regeringen pengar, säger han och hänvisar till att staten nyligen tvingats låna tre gånger årets budget, eller cirka 1 500 miljarder isländska kronor (75 miljarder SEK) av Internationella valutafonden, för att få landets budget att gå ihop.
– Något märkligt med tanke på att man samtidigt fullföljt sitt vallöfte att temporärt sänka skatterna rejält för bland annat fiskeindustrin. Jag missunnar inte personligen fiskefartygens däcksmän som nu har 1 miljon isländska kronor (ISK) i månadslön, men som representant för ett skrå som lönemässigt ligger långt under blir jag frustrerad, säger han.
Den 63-årige professorn skulle önska att han kunde förmedla åtminstone något av den energi och livskraft han själv får i den dagliga kontakten med kollegor och studenter till den eller dem som sitter med beslutsmakten i sina händer.
– Men jag tror inte det går, säger han. Universitetets verklighet är bister med en budget som är 50 procent lägre än genomsnittet i övriga Norden. De senaste fyra åren har man fått klara sig på i stort sett samma summa pengar varje år, samtidigt som studentökningen, sedan 2008, är 20-procentig och att tjänster sällan återbesätts efter lärare som gått i pension.
– Situationen gör mig bedrövad, säger Gisli Már Gislason.
Inom kort flyger han till Nya Zeeland, på sabbatical (lektorers och professorers rätt att med full lön forska vid universitet utomlands i sex månader) för att avsluta ett forskningsprojekt med varma källor som han bedriver där sedan 2006. På grund av kreditrestriktionerna (den isländska valutan är inte konvertibel mot andra valutor) skulle han som privatperson endast få föra ut 300 000 ISK (15 000 SEK) ur landet. Eftersom det nu rör sig om arbete får han föra ut något mer.
– En euro kostar 160 ISK, före krisen kostade den 75 ISK. Det finns inget annat europeiskt land med en valuta mindre värd än vår. Vår nya regering är, liksom de allra flesta islänningar, motståndare till EU-inträde. Själv säger jag ja, på grund av vårt beroende av internationella kontakter där EU spelar stor roll för oss, säger Gisli Már Gislason.
LENA WIKSTRÖM
