Har MOOC kommit för att stanna?

Ledare av Helén Persson

Begreppet MOOC (Massive Open Online Courses) blev känt hösten 2011, då 160 000studenter från 190 länder registrerade sig på en kurs om artificiell intelligens på Stanford University. Kurserna är öppna för alla, utan behörighetskrav, och de är till största delen kostnadsfria. Till attraktiviteten bidrar möjligheten för människor över hela världen att få ta del av högklassig universitetsutbildning. Hur den bakomliggande affärsmodellen fungerar är dock oklart. Relationen mellan företagen som tillhandahåller MOOC-plattformar och lärosätena har genererat ännu olösta frågor kring ägande och innehåll. På vilken fråga, i en svensk kontext, är MOOC svaret? Sverige har, till skillnad från USA och andra länder, redan kostnadsfri högre utbildning. Amerikanska uppgifter pekar på att genomströmningen på kurserna är dålig och att risken finns att utbildningarna blir förenklade och likriktade, att önskvärd problematisering och reflektion uteblir. Det finns redan en tendens till att studenterna bildar ett A-lag av campusstudenter och ett B-lag av MOOC-studenter, vilket anses bidra till att segregationen och elitismen inom högre utbildning ökar i stället för att minska. De studenter lyckas bäst med MOOC, som redan har läst högre utbildning. Amerikanska lärare har ställt sig frågan om hur långt deras ansvar för innehåll och kvalitet sträcker sig, när de inte längre undervisar på kurser de själva har producerat. Frågan reses redan av universitetslärare i Sverige som avkrävs sitt undervisningsmaterial när de av olika skäl lämnar såväl campuskurser som distanskurser. Andra framhåller att MOOC är en revolution i en värld som lider brist på utbildning. Genom MOOC får människor, som annars inte hade studerat, tillgång till topputbildningar och i förlängningen en bättre framtid. Medelklassen i världen måste öka i stället för att minska. Kostnadseffektiviteten framhålls. Med MOOC-kurser når lärarna mångdubbelt fler studenter än via de reguljära kurserna. De pedagogiska vinsterna framhålls; att själv kunna bestämma sin studietakt, att innehållet kan skräddarsys efter de frågor som ställs på nätet och att det alltid är någon (läs; student) i världen som omedelbart kan svara på dina frågor. Hybridkurserna, där MOOC kompletterar campusförlagd utbildning, tycks dessutom fungera. Budskapet om mer utbildning för mindre pengar klingar inte ohört. Svenska politiker har anammat konceptet. Många frågor är dock ännu olösta, till exempel den svenska definitionen av ”student” och (o)möjligheten att få ut högskolepoäng på en MOOC-kurs. En facklig hållning som förefaller rimlig är att inte rusa en utveckling till mötes, som i förlängningen innebär att finansieringen av universitet och högskolor undermineras ytterligare. En from förhoppning är att den fortsatta diskussionen om MOOC och digitala plattformar kommer att behandla pedagogiska frågor utifrån kvalitet – också. Ur ett större perspektiv, och med Sveriges nuvarande stipendiepolitik, är det välkommet med större utbildningsmöjligheter för de delar av världen där dessa av ekonomiska och politiska skäl är kringskurna. I det sammanhanget är MOOC ett relevant svar på frågan om hur världens medelklass ska bli större. HELÉN PERSSON 3:e vice ordförande för SULF


Kategorier: Arkiv