Förslaget med rubriken "Högskolestiftelser – en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet" har knappast mottagits med entusiasm i sektorn eller av berörda organisationer. Exempelvis har SULF, som en av remissinstanserna, beslutat att avvisa förslaget.
Men när det är ungefär en månad kvar av remisstiden kan man åtminstone konstatera att ämnet inbjuder till debatt.
Diskussionerna har, efter att utbildningsdepartementet presenterade förslaget i juni, inte bara handlat om själva för valtningsformen "högskolestiftelser" utan i hög grad också aktualiserat frågor om universitetens och högskolornas autonomi och förhållande till statsmakterna.
Både när SULF tillsammans med Akademikerförbundet SSR bjöd in till ett välbesökt "kunskapsinriktat remisseminarium" i Stockholm och när Lunds universitet arrangerade debatt under rubriken "Stat eller stiftelse – vad är bäst för universiteten" anlade Peter Honeth principiella perspektiv, "fria och självständiga universitet och högskolor är en djupt ideologisk fråga".
Drygt tre år efter att regeringen lade fram propositionen "En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor", är man alltså inte nöjd med den frihetsgraden.
Och 2010 års autonomireform till trots finner utbildningsdepartementet det angeläget att påminna lärosätena om att de är statliga myndigheter, inget annat.
Vilket, som Peter Honeth underströk flera gånger i de nämnda debatterna, innebär att universitet och högskolor lyder direkt under regering och riksdag samt att lärosätenas myndighetskapital tillhör statskassan.
Vid SSR-seminariet ingick Peter Honeth i en panel som bestod av Henrietta Huzell, föreståndare för Centrum för tjänsteforskning, Karlstads universitet, Erik Arroy, ordförande för SFS, Sveriges för enade studentkårer och Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet. Det blev i hög grad en utfrågning av Honeth, som bland annat fick kritik för oklarheter i departementsskrivelsen, vilket han bemötte med att säga att det kanske inte är meningen att det ska finnas svar på alla detaljer, "det kanske är det som är autonomi".
Detaljerna blir också, enligt Honeth, en senare fråga, om ett lärosäte anmäler intresse.
Men publik och meddebattörer vid förutnämnda diskussioner har inte låtit sig nöja, man vill veta mer, vad förslaget egentligen innebär, också gällande detaljer samt själva processen, fram till en eventuell proposition.
En återkommande och inte helt lätt besvarad fråga i diskussionerna var vad utbildningsdepartementet egentligen vill, vilka problem som skulle lösas med den nya formen högskolestiftelser.
– Det är med associationsformer som med andra relationer, man ska försöka förbättra saker innan man gör slut, sade Henrietta Huzell.
Hon anknöt också förslaget i departementsskrivelsen till den rad av reformer som "rullat in som stenar över sektorn" och som "kostar både i omställningsenergi och motståndsenergi".
Erik Arroy hade, likt de andra i panelen, invändningar mot brådskan och en alltför kort remisstid (som alltså för längts på begäran av sektorn och andra remissinstanser).
Peter Honeth försvarade detta med att beskriva remisstiden (drygt tre må nader) som "normallång", men fick mothugg med hänvisning till att det i det här fallet rörde sig om två sommarmånader.
– SFS är varken för eller emot, men förslaget innehåller fler frågor än svar, vi tycker att det är synd att det inte istället blev en gedigen utredning, sade Eric Arroy.
Anställningsformerna för eventuella högskolestiftelser är en angelägen fråga för sektorn, bland annat sådant som att ledningen för en högskolestiftelse kan välja att lämna Arbetsgivarverket.
– I så fall måste lärosätena själva först lösa pensionsfrågan och det tror jag skulle ha en återhållande effekt, sade Peter Honeth, därmed påminnande om att också eventuella högskolestiftelser kommer att vara fortsatt beroende av statliga medel.
De ekonomiska förutsättningarna hör också samman med vad de andra regeringspartierna vill. Helt klart är att moderatledda finansdepartementet säger blankt nej till några omfattande kapitaltillskott till de lärosäten som vill lämna myndighetsformen.
MARIELOUISE SAMUELSSON
Universitetsläraren nummer 15/2013
