Med anledning av händelserna har Kjell Asplund i en debattartikel i Dagens Medicin kritiserat departementet för en "chockartad undergivenhetskultur" och "förkvävande detaljstyrning från statssekreteraren". Men statssekreterare Peter Honeth menar att det bara är "naturligt" att förhandlingarna mellan stat och landsting i fortsättningen sköts av departementet.
– ALF-avtalet är så pass viktigt och genom att det handlar om så mycket pengar (2,2 miljarder per år) är det självklart att varje steg och beslut måste stämmas av med den politiska nivån, säger Peter Honeth, som i övrigt inte vill kommentera Asplunds beskrivningar av departementets interna kultur.
ALF-medel är enkelt uttryckt pengar som staten ger till landstingen för att bedriva klinisk forskning och utbildning. Detta fördelas enligt ett avtal som har löpt sedan 2003–2004. Avtalet, som kritiserats för svårigheter att se hur medlen används och efter vilka kriterier, har nu sagts upp. Ett nytt ska vara färdigt vid årsskiftet, för att kunna träda i kraft från 2015, förutsatt att departementet lyckas slutföra förhandlingarna.
Man kan vidare konstatera att ALFfrågan sedan länge kännetecknas av komplikationer och potentiella revirstrider. Det finns en stor uppslutning kring behovet och vikten av klinisk forskning. Samtidigt märks stor besvikelse (inte minst hos politiker) över att klinisk forskning inte är mer framgångsrik, det finns också oenighet mellan parterna om hur pengarna ska användas. Till komplikationerna hör även en närmast ofrånkomlig dragkamp mellan olika landsting och sjukvårdsregioner. Tillkommer gör att landstingsorganisationerinte alltid förmår ge sina anställda tillräckliga incitament och förutsättningar för forskning. Klinikledningar som är upptagna av nedskärningar prioriterar inte givet att sjukvårdspersonal ska ha tid till forskning.
Utbildningsminister Jan Björklund har vid flera tillfällen klargjort att "skarpa kriterier" måste sättas upp för utbetalningen av ALF-pengarna, han har också manat landstingen att "ta den kliniska forskningen på allvar".
Som Universitetsläraren rapporterade i nr 13/2013 har utbildningsdepartementetockså givit Formas nya generaldirektör Ingrid Pettersson i uppdrag att se över förutsättningarna för kliniska studier genom att ta fram "ett system för nationell samordning, rådgivning och stöd till den kliniska forskningens aktörer", bland dem universitet och högskolor.
Det nya ALF-avtalet som nu utbildningsdepartementet ska få till stånd kommer rimligen att innebära viss omfördelning, jämfört med vad vissa landsting och universitetssjukhus är "vana" vid att få.
Att ALF-pengar hittills har fördelats som resultat av landstingens inbördes förhandlingar har försvårat den ökade transparens som sagts vara avsikten med det nya avtalet, förutom att säkra fördelning efter kvalitetskriterier.
– Att jag var så pass frispråkig om mina erfarenheter som förhandlare kan sägas vara i en anda av transparens, säger Kjell Asplund som befarar att mycket blir vid det gamla när departementet ska slutföra avtalet.
– Det kan tyvärr vara den enklaste vägen ur förhandlingar som är väldigt komplicerade.
Fotnot: ALF är en förkortning av "Avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården".
MARIELOUISE SAMUELSSON
Universitetsläraren nummer 15/2013
