– Universitet är verkligen en fristad för oss. Här behandlas vi som alla andra, både av lärarna och av andra studenter. Sarah vill inte säga sitt efternamn, men berättar att hon pluggar juridik. Hon har fotsid klänning och en hijab som bara lämnar ansiktsovalen synlig, och säger att hennes klädsel är ett uttryck för att hon är troende.
När Sarah gick på högstadiet och gymnasiet fick hon ta av sig slöjan vid skolporten.
För snart tio år sedan förbjöds eleverna vid de offentliga skolorna i Frankrike att bära "utmärkande religiösa tecken".
Att just Frankrike tog det här steget förklaras delvis med landets specifika tolkning av religionsfriheten, som bygger på att invånarna ska garanteras en rättvis behandling genom att staten ska förhålla sig neutral. Sedan 1905, när stat och kyrka skildes åt, är de offentliganställda förbjudna att visa sin religiösa tillhörighet i jobbet.
Även om lagen från 2004 gäller alla religionsuttryck, handlade den i praktiken om att sätta stopp för konflikter kring hur skolorna skulle ställa sig till att allt fler muslimska flickor bar slöja.
Universiteten och högskolorna undantogs däremot från regeln. Men nyligen presenterade HCI, en offentlig rådgivande instans inom integrationsområdet, en rapport som beskriver att kraven på särbehandling från olika religiösa grupper har ökat vid universiteten. Som exempel nämns att studenter vägrar att delta i grupparbeten eller inte vill låta sig examineras av en person av motsatt kön. Det handlar också om speciella frånvarokrav, eller ifrågasättandet av innehållet i undervisningen. Utredarna föreslår därför att universitetsstudenterna också ska omfattas av de religionsneutrala reglerna, åtminstone inne i föreläsningssalarna.
Hittills har förslaget inte fallit i god jord. Rapporten kritiseras, och presidenten François Hollande anser inte att det är nödvändigt att lagstifta på området. CPU, som samlar universitetsordförandena, efterfrågar inte heller någon lag.
Enligt gällande regler är det till exempel redan nu förbjudet att ägna sig åt missionsverksamhet på de offentliga högskolorna, och det går inte att få dispens från delar av undervisningen på grund av religiösa motiv.*
Hos universitetslärarfacken anser man att problemen inte ska överdrivas.
– Det handlar verkligen om marginella historier, säger Franck Loureiro, som undervisar i utbildningshistoria på lärarutbildningen, och dessutom ingår i ledningen för facket Sgen-CFDT.
Han tror inte att en majoritet av universitetslärarna efterfrågar en ny lag, även om åsikterna säkert går isär. Däremot säger han att det finns en stark konsensus vad gäller lärarnas egen religionsneutralitet.
Samma sak säger Marc Neveu, lärare i datateknik och generalsekreterare för facket SNESUP-FSU.
De anser båda två att frågan om religionsneutraliteten vid universiteten kan debatteras, men att diskussionen idag tyvärr tenderar att bli enkelspårig och användas i populistiska syften.
– Debatten får inte reduceras till att man pekar ut vuxna unga kvinnor, som själva har valt att bära slöja. För oss är till exempel det ekonomiska trycket ett betydligt större hot mot universitetens oberoende, än olika religiösa grupper, säger Marc Neveu.
Juridikstuderande Sarah har svårt att tänka sig att man ska förbjuda henne att bära hijab på universitetet. Men hon är trött på att utpekas som en samhällsfara. Även om hon aldrig själv har råkat ut för rasistiska kommentarer eller aggressioner tycker hon att det allmänna klimatet har hårdnat. Statistiken visar också att muslimer i Frankrike allt oftare attackeras.
– Det är ekonomisk kris och vi används som syndabockar. Det beror på att många människor vet för lite om islam, säger hon.
* Varje år publicerar den franska staten ett cirkulär som pekar ut tre särskilda helgdagar för var och en av de större religionerna. Universiteten har inte rätt att förlägga tentor till just de här dagarna.
ANNA TRENNING-HIMMELSBACH
Universitetsläraren nummer 15/2013
