Laila Soueif, assisterande professor i matematik vid naturvetenskapliga fakulteten vid Kairo Universitet, noterar en förändring. Den arabiska våren, proteströrelsen som startade i arabvärlden år 2010, har på flera sätt gjort Egypten till ett bättre land för universitetslärare.
– Jag själv har alltid sagt vad jag har menat. Men jag känner mig än mer fri idag, säger Laila Soueif, som tar en paus i ett av caféerna på Kairo universitet. Laila Soueif är aktivist och har länge stridit för större akademisk frihet och mindre politiskt inflytande på universiteten.
– Före revolutionen 2012 var det meningslöst att protestera, fortsätter hon. Nu är det värt att bråka.
AlaaEddeen Seufi, vid bordet intill, professor i molekylär genetik vid naturvetenskapliga fakulteten vid Kairo universitet, har en helt annan åsikt. Den arabiska våren och den senaste tidens händelser i Egypten har försvårat hans arbete, tycker han. Den revolutionära andan i samhället har gjort studenterna mer ansvarslösa, menar AlaaEddeen Seufi, som är medlem i det islamistiska partiet Muslimska brödraskapet.
– Studenterna förstår "frihet" i en politisk mening. De vänder sig mer till politik idag än förr och många negligerar i viss utsträckning sina studier. Det påverkar vårt undervisande negativt.
Egypten är ett av de länder där den arabiska våren har fått mest kännbara konsekvenser. Efter det att den diktatoriske presidenten Hosni Mubarak avsattes år 2011 följde upplopp och mindre revolutioner. År 2012 blev Muhammad Mursi president. Mursi, som var ledare för Frihets- och Rättvisepartiet, ett parti som grundats av Muslimska brödraskapet, lyckades dock inte få ordning på exempelvis ekonomin. I juli i år avsattes han av militären. Det ledde till protester från bland annat Egyptens islamister. Under sommaren och hösten 2013 har det varit våldsamma konflikter och strider mellan islamister å ena sidan och militärer och Egyptens nya ledning å den andra. Den nya regimen har inskränkt friheten genom bland annat hård kontroll av all mötesverksamhet. Likt många arabländer, är Egypten också ett samhälle där det finns ett stort allmänt missnöje med den ekonomiska och sociala situationen. Det är också ett land där de kulturella och religiösa värderingarna är starka. Och precissom i andra arabiska länder är en av de mest konkreta konsekvenserna av den arabiska våren en öppenhet och vilja att protestera.
För Egyptens universitet, har den arabiska våren och revolutionerna i landet, påskyndat en delvis positiv utveckling. Den främsta förändringen är att universiteten har fått större självständighet. Idag väljer universiteten själva både rektor och ledning för institutioner och fakulteter. Tidigare utsågs universitetsledningen av regeringen. Vidare har de poliser som tidigare bevakade universitetsområdena ersattes av civila säkerhetsvakter, anställda av universiteten. Universitetslärare och professorer har också fått viss löneökning. Och utrymmet för att tänka fritt har blivit större, menar några.
– Nu är det fler som känner sig fria att säga vad de tycker, säger matematikprofessor Laila Soueif. Man känner att man interagerar med människor när man talar med dem om exempelvis hur universitetet ska reformeras. Folk tar ansvar.
Men efter trettio år av diktatorstyre och perioder av blodiga konflikter i modern tid, har Egyptens universitet alltjämt problem. Självständigheten genom att själva välja ledning, är inte total. Rektorerna väljs inte genom direkta val, utan av ett kollegium. Assistenter och biträdande lärare disponerar endast tio procent av posterna som fakultets- och institutionsledare. Ekonomin är ett annat problem. Egypten, som hamnar på plats 112 av 187 länder i FN:s index över mänsklig utveckling (Human Development Index) har ostadig ekonomi, något som universiteten känner av. Nog för att de statliga anslagen till utbildning har ökat de senaste åren. Från budgetåret 2013 till 2014 kommer anslaget att öka med nästan 25 procent. Av statsanslagen i Egypten svarar utbildning idag för 12 procent. Men hela den planerade lönehöjningen har inte kunnat genomföras. Det beror bland annat på att Egypten har bytt ministrar många gånger.
– Folk i Egypten tror att det är bra att byta ut ministrar, säger Dalia el-Akkad, utbildningsreporter på dagstidningen Al-Shourouk i nättidningen University World News i juni 2013.
– Men det är ett verkligt problem även på internationell nivå. Det hjälper inte vår trovärdighet internationellt. Problemet med instabilitet påverkar allt.
Penningbrist är också en av anledningarna till att många universitet saknar uppdaterad utrustning. Detta är särskilt kännbart inom medicin och naturvetenskap.
Det största problemet är dock överbefolkningen, menar många. De proppfulla universiteten är en kvarleva från Mubaraks tid som president. Under denna tid etablerades inga nya statliga universitet och till de privata lärosätensom fanns, hade studenter från fattiga förhållanden inte råd att söka sig. Universiteten kan inte neka behöriga studenter tillträde och trycket är stort. År 2012–2013 fanns 2,5 miljoner studerande i Egypten. Under år 2013–2014 förväntas siffran vara 2,8 miljoner.
– Det borde finnas åttio universitet i landet, säger Khaled Samir, ordförande för oberoende organisationen för fakultetsmedlemmar vid Aim Shams universitet.
Medan några universitetslärare upplever att friheten har blivit större, önskar Khaled Samir se mer utrymme för fritt tänkande. Graden av akademisk frihet är fortfarande låg, säger han. Det politiska inflytandet är fortfarande starkt och fria idéer i praktiken förbjudna.
– Det är inte skrivet i lagen att vi inte får diskutera, men i praktiken är det så, säger Khaled Samir.
De egyptiska universitetslärarna väntar. Det har inte blivit någon verklig förändring, säger Khaled Samir.
– Men vi tror att vi kan. Nu lider vi på grund av de låga lönerna. Vi måste få respekt. Det enda vi behöver är en god atmosfär.
Förutsättningarna borde finnas. Ty trots låga löner, fulla klassrum och munkavle, har universitetslärare i Egypten en sak på sin sida, något som kanske kommer av sig självt i ett land som har världens främsta kulturarv och som anses vara "civilisationens vagga". Status.
– Vi har ett prestigefyllt jobb, säger matematikprofessor Laila Soueif. Människor uppskattar vad vi gör. Egypten har inte en antiintellektuell kultur. Att vara klok är uppskattat.
SOPHIE HEINE
FAKTA:
Högre utbildning i Egypten: Egypten har både statliga och privata universitet och institut (bland annat tekniska) för högre utbildning.
30 procent av personer i studieålder läser vid högre utbildning. Undervisningsministeriet driver för närvarande ett flertal reformprojekt.
Det största universitetet, Kairo universitet, har 40 000 studenter.
Arabvärlden: 22 länder på den arabiska halvön och norra Afrika, bland andra Egypten, Dubai, Saudiarabien, Mauretanien och Marocko. Befolkning: 232 miljoner (Egypten: 81 miljoner).
Den arabiska våren: En serie politiska manifestationer i arabvärlden med start år 2010. 2010: Mohammed Bouazizi, arbetslös akademiker i Tunisien brände sig själv i protest. Uppror i Tunisien. President Zine El Abidine Ben Ali avgick. Demonstrationerna spred sig och har bland annat resulterat i påbörjandet av demokratiska reformer i Jordanien och Bahrain, upphävt undantagstillstånd i Algeriet och givit antydan till reformer i Saudiarabien. I Syrien har händelserna lett till inbördeskrig mellan regimen och olika regimmotståndare. Den arabiska våren har inte lett till någon regelrätt demokratisering i arabvärlden.
