Osäkerhet kring studieplatser

Nya tillfälliga platser eller långsiktig utbyggnad? Inför den kommande budgetpropositionen intensifieras diskussionen om det sjunkande antalet studieplatser, relaterat till ökningen av sökande studenter.

Socialdemokraterna har redan utlovat fler högskoleplatser och kommer att specificera antalet i den skuggbudget som presenteras i oktober. Partiet har också låtit göra en sammanställning av statistik och prognoser för samtliga lärosäten, som visar att det sammanlagda antalet platser minskat och fortsätter minska, från 311 908 år 2011 till 285 465 platser år 2017.
Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, skrev nyligen i samma ämne en debattartikel (publicerad i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet) i vilken han "utgår ifrån att regeringen förnyar sin politik i höstbudgeten och istället för att minska väljer att långsiktigt bygga ut utbildningarna vid Sveriges universitet och högskolor, särskilt där antalet sökande är stort och utbildningarna efterfrågade på arbetsmarknaden, som vid Lunds universitet". Lunds universitet tillhör de lärosäten där antalet platser minskar enligt förutnämnda prognos (framtagen av riksdagens utredningstjänst och baserad på underlag från Universitetskanslersämbetet samt lärosätenas egna prognoser) från 28 045 platser år 2011 till 27 008 år 2017.
Det är inte heller osannolikt att höstbudgeten innehåller besked om ytterligare högskoleplatser, detta enligt samma politiska linje som innebar att 2012 års budget medförde en tillfällig utökning med 4 200 platser samt en permanent utökning av ingenjörsutbildningsplatser.
Någon långsiktig volymökning handlade det alltså inte om, vilket Jan Björklund underströk i en intervju i Universitetsläraren nr 13/2012: "De nya tillfälliga högskoleplatserna är ingen utbyggnad, utan en neddragning som skjuts upp eftersom lågkonjunkturen bitit sig fast längre än vi trodde". Utbildningsministern har de senaste åren varit mån om att markera att det är återtåg och minskat antal platser som gäller, detta främst med den demografiska utvecklingen som skäl.
De 4 200 tillfälliga platserna som presenterades förra året var del av ett "ungdomspaket" och det är därmed ingen avancerad gissning att det kommer någon motsvarande också i år. Konjunkturen i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet, kan knappast sägas ha utvecklats i övertygande positiv riktning. Trycket på politiska åtgärder är starkt, samtidigt som det finns tveksamhet att använda högre utbildning som konjunkturregulator. Socialdemokraterna kräver alltså utbyggnad, att regeringen inte åstadkommit detta trots att allt fler söker sig till högre utbildning har partiets talesperson Ibrahim Baylan rentav (i en intervju i Dagens Nyheter) kallat "makabert".
Den utbyggnad som Socialdemokraterna vill genomföra som del av partiets politik för högre utbildning har handlat om storleksordningen ytterligare 7 000 platser, men mer exakta besked är alltså att vänta i partiets skuggbudget.

Från lärosätenas sida kan man generellt tala om en positiv hållning till fler studieplatser, men det är inte samma sak som att det enskilda lärosätet skulle välkomna att hantera en plötslig platstilldelning. De senaste årens tilldelning av tillfälliga platser (vars tillfällighet ibland förlängts), sänkningen av takbelopp i kombination med minskade intäkter som resultat av studieavgiftsreformen samt indragen ersättning för "inaktiva studenter" tillhör det som har skapat svåröverblickbara förutsättningar och en "ryckighet" som upprepade gånger fått kritik från bland annat SULF.
– Sedan 2010 arbetar vi med anpassning till sänkta anslag, säger Per Brolin, universitetsdirektör vid Linnéuniversitetet.
Linnéuniversitetet kommer enligt förutnämnda sammanställning att ha 13 384 utbildningsplatser 2017, att jämföra med 15 546 år 2011. Men det är just prognoser.
– Budgetpropositionen innebär att vi har planeringsförutsättningar för två år framåt, inte längre, säger Per Brolin.
Han påminner om att verksamheten är komplex och att det tar tid att anpassa ett lärosäte både till sänkta och till höjda anslag.
– Prislappen på hum-samplatserna har visserligen höjts, vilket måste ses som mycket positivt, men eftersom den höjningen sker inom ramen för anslaget medför det att antalet studenter måste minskas ytterligare.
Att anslag kranas på och kranas av är inte heller någon ny utbildningspolitisk företeelse.
– Kring millennieskiftet fick vi kraftiga anslagsökningar och då hade vi (dåvarande Växjö universitet som efter sammanslagning med Högskolan i Kalmar utgör Linnéuniversitetet) för liten utbildningsvolym. Vi kämpade hårt för att nå anslagstaket, men 2003 ändrades anslagsutvecklingen och kurvan böjde neråt.
Den snabbaste och enklaste vägen att anpassa sig till minskade anslag är, för Linnéuniversitet och andra, att dra in fria kurser, för att kunna behålla programutbildningarna intakta. En annan väg är att öka intäkter genom uppdragsutbildning och extern forskningsfinansiering.
– Linnéuniversitetet som resultat av sammanslagning är en politiskt korrekt modell, men det har inte precis belönats i anslagsutveckling. Vi har inte gått på spåret att spara genom uppsägningar, det går inte när vi samtidigt vill satsa mer på forskning.
Som önskvärd utveckling på längre sikt hoppas Per Brolin på påtagligt stärkt forskning samt en något högre tilldelning av utbildningsplatser.
SULF har som förutnämnt återkommande reagerat mot "ryckigheten" i lärosätenas förutsättningar för planering av verksamheten:
– Vi har inga synpunkter på antalet platser, det är politiska beslut. Men vi anser självfallet att högre utbildning ska finnas fritt tillgänglig för den som vill, det är också viktigt att lärosätena har goda ekonomiska förutsättningar att ge utbildningar när regeringen kommer med nya uppdrag, säger SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv