Det nya lärosätet blir en myndighet samtidigt som de tre ingående högskolorna också fortsättningsvis ska utgöra självständiga enheter.
Stockholms konstnärliga högskola kan beskrivas som ett resultat av regeringens offensiva satsning på konstnärlig forskning, det står också klart att utbildningsdepartementet tydligt signalerat att de konstnärliga högskolorna varit för små i sin nuvarande form.
Som Universitetsläraren tidigare skrivit om (nr 13/2012) ville sex högskolor (förutom de tre förutnämnda också Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och Kungliga Musikhögskolan) därför skapa en centrumbildning, men utbildningsdepartementet menade att en sådan inte skulle vara tillräckligt stor, man ville ha en ny myndighet "att skicka pengar till".
De tre högskolorna som gick vidare för att tillsammans organisera sig i ett nytt lärosäte kommer fortsatt att ha sin utbildning i befintliga lokaler och lärarna behåller sin placering vid respektive högskola. Formellt anställs alla i den nya myndigheten som kommer att ha gemensamma lokaler för ledning, administration och forskning.
– Under sommaren har man letat efter lokaler i Stockholm, det som behövs är något som är tillgängligt för allmänheten, för studenter och publik, säger Eino Örnfeldt som på utbildningsdepartementets uppdrag har varit ordförandei organisationskommittén för inrättandet av den nya högskolan.
– Lokalerna som man söker efter ska vara enkla, med råa ytor, inga tunga eller flashiga scener, den fysiska miljön ska få växa fram.
Han menar att det viktigaste är att organisationen är på plats och framför allt att det sedan i somras finns en beslutad forskningsstrategi.
– Jag är inte orolig för sådant som att de tre "ingående" högskolornas grundutbildningar skulle förlora sin identitet, de har väldigt starka varumärken och det kommer de att ha också i fortsättningen. Den stora utmaningen blir att skapa en levande forskningsmiljö.
Eino Örnfeldt betonar vidare att det inte bara är ett organisatoriskt samgående, utan att det också tillförs nya pengar. 40 miljoner för 2014, därefter är 26 miljoner per år aviserade i forsknings- och budgetpropositioner.
– Det är en relativt stor satsning, om än inte jämfört med andra forskningsområden, som exempelvis medicin. Det är också en unik satsning som Sverige gör och som innebär internationell uppmärksamhet, det innebär att vi har ögonen på oss, för att det ska bli något bra.
I det nya lärosätets strategi ingår ambitionen att få examensrätt, ansökan ska göras före 2016.
Idag finns konstnärliga utbildningar vid tolv svenska lärosäten, vilka samverkar i en konstnärlig forskningsmiljö vid den nationella konstnärliga forskarskolan vid Lunds universitet.
Också vid Göteborgs universitet finns konstnärlig forskarutbildning, däremot har det inte funnits i Stockholm.
Istället har de konstnärliga högskolorna i Stockholm haft samverkansavtal med KTH och Stockholms universitet.
I sammanhanget är det, till skillnad från andra forskningsområden, relativt vanligt med frågor om vad konstnärlig forskning "är".
– Man forskar i och genom konst, inte på konst, sade Anna Lindahl som varit sammankallande i organisationskommitténs forskningsgrupp och som åtog sig att förklara och fördjupa frågeställningen om konstnärlig forskning, när den blivande högskolan presenterades vid ett seminarium i Almedalen.
I forskningsstrategin har man inrättat fyra profilområden: koncept och komposition, kroppsliga och vokala praktiker, plats/händelse/möte och teknik/ material/gestaltning.
Dessa områden ska enligt strategidokumentet utgöra "strategiska satsningar för att utveckla forskningen inom tematiskt organiserade fält. De är inte nödvändigtvis bundna till forskningsämnen eller konstnärliga områden och discipliner, utan präglas främst av en tvär- eller transdisciplinär ansats."
Av de sex högskolor som stod bakom förslaget till centrumbildning har alltså tre; Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och Kungliga Musikhögskolan, KMH, valt att inte bli en del av den nya konstnärliga högskolan. Ett skäl som anfördes, bland annat från KMH, var att högskolans profil, tradition och verksamhet bäst skulle bevaras och utvecklas som fristående högskola.
I Almedalen betonades att detta inte innebär någon konflikt mellan högskolorna, istället uttrycktes förhoppningar att flera högskolor kan ansluta sig till Stockholms konstnärliga högskola efterhand, då avsikten är att vara öppen för ytterligare konstnärliga områden.
Och under seminariet signalerade rektorerna Efva Lilja, DOCH, Magnus Aspegren, Operahögskolan, och Bo- Erik Gyberg, StDH, stundtals närmast euforisk optimism och höga förväntningar gällande framtiden.
Gyberg, med erfarenhet från den sammanslagning som 1 januari 2011 innebar att Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet gick samman till Stockholms dramatiska högskola, talade också mer konkret om den potentiella bredden i områden som film, radio och media.
Minst lika entusiastisk som rektorerna var Tina Acketoft, folkpartist och ledamot i utbildningsutskottet, som bland annat beskrev det som att tillkomsten av Stockholms konstnärliga högskola "för en gångs skull" gjorde henne stolt att representera regeringen, i konstnärliga sammanhang.
MARIELOUISE SAMUELSSON
