För ett år sedan kom en intressant dom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är, förmodligen, den sista domen i den långdragna tvisten om professor Christopher Gillberg och hans forskning om bland annat ADHD och DAMP. Tvisten har varit föremål för avgöranden i kammarrätten i Göteborg, i Europadomstolen och i tingsrätt och hovrätt. Domen från Europadomstolen innehåller en del intressanta ställningstaganden.
Bakgrunden i korthet är att Gillberg och hans kollegor hade vägrat att utlämna forskningsmaterialet till bland annat en forskare från Lund. Kammarrätten i Göteborg medgav att forskaren skulle få ta del av materialet men angav en del regler för detta, bland annat att inga kopior av materialet fick göras. Personer i forskargruppen förstörde materialet istället för att lämna ut det. Jag tänker inte kommentera detta utan bara ta upp de slutsatser som Europadomstolen har kommit fram till:
1) Forskningsmaterial är inte forskarnas personliga egendom. Sker forskning på ett lärosäte eller annan statlig institution så tillhör materialet staten, som då har att bestämma över användningen av materialet.
2) Den grundlagsstadgade rätten att få ta del av allmänna handlingar gäller också forskningsmaterial.
3) Forskningsmaterial kan innehålla uppgifter som bör sekretessbeläggas med hänsyn till den personliga integriteten. I så fall ska det ske utifrån gällande lagreglering i till exempel offentlighets- och sekretesslagen.
4) En forskare kan inte garantera de personer som deltar i en undersökning längre gående sekretess än vad lagregleringen medger. Gillberg utlovade en längre gående sekretess än vad lagstiftningen medgav, vilket alltså inte kunde göras gällande.
Sammanfattningsvis kan man säga att domstolen gjorde en avvägning mellan intresset för integritet för de barn och vuxna som deltog i undersökningen och det intresse som forskningen i allmänhet kan ha av att ta del av annans forskningsmaterial. Så länge integriteten inte var hotad så kunde till exempel en annan forskare få tillgång till forskningsmaterial.
I domen fanns inget resonemang om förhållandet mellan arbetsmaterial och upprättade allmänna handlingar.
Min bedömning är dock att så snart det skett en sammanställning av materialet så är det att anse som en upprättad handling och därmed en allmän handling som kan begäras utlämnad.
CARL FALCK
SULF:s Förbundsjurist
