Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

SVT Play om jag får be!

Krönika av Anna-Carin Jonsson

1 december, 2013
Universitetsläraren

Det vita lysrörsljuset skapar mörka skuggor i min kollegas ansikte när hen läser sin föreläsning, direkt från manus, vilket befinner sig under kamerabilden. När denna universitetslärare försöker titta upp för att möta en inbillad studentpublik (fortfarande med dessa fladdrande skuggor i ansiktet som får mig att associera till en gammal Hitchcockfilm) tappar hen tråden i manus, kommer av sig, stirrar desperat ned i texten, för att till slut hitta var hen var och ta om från början. Är denna webbaserade inspelade föreläsning av större kvalitet än när min kollega får träffa sina studenter personligen? Är detta skuggspel en mer effektiv pedagogisk metod som ökar studenternas lärande jämfört med när lärare och student träffas ”live”?
Det finns en eskalerande trend att filma våra föreläsningar, med eller utan publik/studenter. Huruvida det ska filmas eller inte är inte längre lärarens bedömning, utan det är ledningen som avgör huruvida universitetsläraren ska förvandlas till skådespelare över en natt. Läraren ges inte längre en valmöjlighet att själv ta ett professionellt beslut om hur ett undervisningsmaterial på bästa sätt kommer studenterna till godo. För ögonblicket pågår en konflikt mellan universitetslärare och ledningar gällande bland annat lärarens rätt till det egna undervisningsmaterialet (se SULF:s skrift ”Universitetslärarens upphovsrätt” av Sanna Wolk på www.sulf.se). Vi talar här om det så kallade lärarundantaget där vår nyttjande- och upphovsrätt skyddar vårt undervisnings- och forskningsmaterial. Det berör även i grunden synen på oss som professionella, som att det är den enskilda universitetsläraren som ska avgöra 1) vilket material utifrån den egna ämnesexpertisen som bör lyftas fram samt 2) hur detta ska förmedlas för att komma studenterna till godo på bästa sätt. Man hävdar plötsligt att genom att vi erhåller vår lön så äger ledningen allt vi producerar. Det innebär även att de bestämmer huruvida vi ska filmas eller ej och att ingen reglering av filmen är nödvändig och inte heller att någon ersättning behöver utgå till oss när ledningen ser det som relevant att visa filmen. Här kommer vi tillbaks till det eskalerande filmatiserandet av våra föreläsningar.
Med ett liv ”innan universitetet” i drama/teater och film kan jag inte mer än förundras över dessa katastrofala amatörvideor, initierade av ledning och IT-tekniker som tror sig kunna alla de professioner som behövs för att göra ”film” bara genom att de kan 1) bestämma detta enligt egenhändigt ihopsnickrade nya kriterier för vår profession samt 2) rigga en webbkamera. Detta kallas för pedagogisk utveckling och ökad kvalitet för studenterna?! Jag menar, vart tog dramaturgen vägen? En regissör möjligen som håller i helheten? Ljussättare så man slipper Hitchcockkänslan? Klippare så inte allt blir ett fragmentariskt harklande? En duktig kameraman? Ljud? Listan kan göras lång över de yrken som krävs för att man ska kunna producera fullgod film som håller en professionell kvalitet som duger idag.
Det handlar naturligtvis (inte) om att högskolor och universitet tror sig kunna göra stora besparingar genom att filma våra föreläsningar och sedan kan visa dem gratis år efter år för studenterna utan att vi får en krona i upphovsrätt när filmen ”om oss” visas. De som vägrar filmas är enbart teknikfientliga och/ eller utvecklingsfientliga. Och säger jag något annat är jag illojal mot arbetsgivaren. Men för studenternas skull förordar jag att denna nya tillkomna verksamhet bör lejas ut till de som kan detta bäst. Låt med andra ord SVT ta över filmandet av kunskapsbaserat material vid högskolor och universitet. Det blir naturligtvis inte billigare än det system vi har idag där universitetsläraren får lov att träffa sina studenter ”live” men syftet är ju som sagt inte att göra det billigare för högskolorna att bedriva undervisning.

ANNA-CARIN JONSSON
Ledamot i SULF:s styrelse

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023