Precis som Almedalsledningen förutspått blev det rekord i år i alla avseenden; antal deltagare, arrangörer och evenemang. Det visade sig att utbildning var ett av de vanligaste diskussionsämnena. Enligt programmets indelning i olika ämneskategorier kom utbildning på sjätte plats. När tankesmedjan Reforminstitutet undersökte de vanligaste sökorden som arrangörerna angett för seminarierna kom utbildning till och med på tredje plats.
Saco fokuserade på effekterna av studenternas val av högskoleutbildning under två av sina seminarier. I en ny rapport konstaterade forskaren och Sacoutredaren Emelie Lilliefeldt att det idag är omöjligt för studenterna att jämföra och välja utbildning efter vilken kvalitet dessa har. Om det leder till felaktiga studieval är det kostsamt för samhället och inte minst för individen som hoppar av eller väljer om. Den vanligaste anledningen till studieavbrott är fel inriktning på utbildningen.
– Men tolv procent, var åttonde student, av dem som hoppar av yrkesinriktade högskolestudier gör det på grund av låg kvalitet. Idag kan man inte utläsa kvaliteten i en jämförelse mellan olika lärosäten. Dagens utvärderingssystem bygger enbart på resultaten, i vilken mån studenterna uppnår målen. Men studenterna kan inte få information om andra kvalitetsaspekter de efterfrågar, exempelvis vad de kommer att mötas av i fråga om lärarledda lektioner eller lärarnas utbildningsnivå, sade Emelie Lilliefeldt.
Det saknas ett helhetsansvar för att studenterna ska kunna göra välinformerade val, framhöll hon, och föreslog bland annat ett centralt system. Dit ska lärosätena årligen rapportera centrala kvalitetsaspekter som gör det möjligt för studenterna att jämföra utbildningar i hela landet och se vilken som bäst möter deras individuella krav och behov.
Om detta kom mycket av den efterföljande paneldebatten att handla.
– Det är ett svårt val för studenterna, jag håller med om analysen. Det är en nästan oöverskådlig djungel idag. Bara vid Högskolan Dalarna har vi 60 program och 1 100 kurser, kurser som dessutom utvecklas, sade Marita Hilliges, rektor samt ordförande i expertgruppen för kvalitet inom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
– Men om det skulle bli ett centralt system kräver det en enorm arbetsinsats, byråkrati och kostnad. Det är kanske bättre att vi lägger de resurserna på vår kärnverksamhet, utbildningen, tillade hon.
Betty Malmberg sitter i riksdagens utbildningsutskott för moderaterna och hon ansåg att mer statliga resurser inte skulle avsättas i dagsläget.
– Vi kan göra mer, men hur ska det göras och vad kostar det? Det drar resurser från annat, sade även hon.
Betty Malmberg påpekade att det kanske går att bygga vidare på de system som redan finns, som Universitets- och högskolerådets Studera.nu och Sacos publikationer om högskolevalet och högskoleyrken.
Studeranderepresentanterna i panelen, Erik Arroy, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Johannes Danielsson, ordförande för Saco Studentråd, höll med om rapportens problembeskrivning men var skeptiska till förslaget om centralt system för jämförelser.
– Jag tror inte det är genomförbart i praktiken, även om det är extra relevant eftersom man idag bara utvärderar resultaten, sade Erik Arroy.
– Det är komplicerade val. Men det är snarast ett argument för fler studievägledare, menade Johannes Danielsson. Jag tror att den information som finns idag sprids, men inte till alla. Akademiska familjer vet eller tar reda på vad de behöver. Och bryr sig de andra om det blir mer information? undrade han och ifrågasatte om det i så fall verkligen var statens uppgift eller om en organisation som Saco istället bör svara för den.
Det var en passning som Sacos ordförande Göran Arrius tog emot, Saco ska jobba vidare med idén, sade han.
SULF:s chefsutredare Karin Åmossa, som deltog från publikplats, menade efteråt att en mer central och fullödig information till studenterna var viktig men att hon spontant tyckte att det var en fördel om ansvaret låg på en myndighet.
– Den bör ju vara tillgänglig för alla och studenter söker nog mer på officiella sidor än på fackliga organisationer. Det är en demokratifråga att alla också ska hitta dit.
Att kvinnor och män väljer olika typer av utbildningar, var ett problem som diskuterades på ett annat Saco-seminarium under rubriken "Ojämlika utbildningsval hotar välfärden". För att klara framtidens behov och utmaningar måste även männen lockas till välfärdsjobben, framhöll Saco-ordförande Göran Arrius.
Kvinnorna är idag i majoritet vid högskolor och universitet och det är förstås inte ett problem att kvinnor blir högutbildade. Problemet är att valen är så könsbundna, framhöll Sacoutredare Emelie Lilliefeldt som höll i introduktionen även i detta ämne. Kvinnor väljer alltjämt utbildningar inom vård, skola, omsorg – yrken som leder till karriärer inom offentlig sektor. Männen dominerar inom ämnen som teknik och matematik och hamnar oftare i privat sektor.
– Min poäng är att det får dominoeffekter. De val vi gör till högskolan spelar stor roll i våra framtida liv, där kvinnornas yrkesval innebär sämre löneutveckling och sämre karriärmöjligheter. Kvinnor får mindre makt att utforma sina liv, sade Emelie Lilliefeldt.
Är välfärdsyrkena tillräckligt attraktiva för att även locka män, går det att förändra och vems är ansvaret? var frågor som bollades vidare till panelen där förutom Sacoordföranden även SULF:s ordförande Mats Ericson ingick tillsammans med Anki Elken från bemanningsföretaget Proffice och ledamot av Delegationen för jämställdhet i arbetslivet.
Sverige är fortfarande ett av de mer könssegregerade länderna i Europa, sade Mats Ericson, som menade att oavsett förslag som dyker upp är slutsatsen att "Money talks", det går att åstadkomma resultat med pengar. Arbetsmarknadens parter behöver anstränga sig mer och politikerna kan bestämma sig för att höja skatten och ge mer betalt till dem inom välfärdssektorn, var hans förslag.
Göran Arrius ansåg också att det var ett gemensamt ansvar för politiker och arbetsmarknadens parter. Den som är duktig och gör ett bra jobb måste kunna få en löneutveckling, oavsett om det är en privat eller offentlig arbetsgivare.
– Men inom många offentliga verksamheter har en chef inte den friheten. Man måste lita mer på cheferna och ge dem den möjligheten, sade han.
Alla tre paneldeltagare betonade behovet av bättre samverkan mellan skola respektive högskola och arbetsliv som en viktig faktor för att påverka studenternas inriktning.
– Arbetsmarknadskunskap ska börja tidigt i skolan. Det bygger nätverk och ger ungdomarna möjlighet att prova på olika områden och kanske få pojkar att upptäcka välfärdsyrkena, sade Anki Elken.
Hon påpekade att det var ett ansvar för företag och fack att se till att det också finns praktikplatser att tillgå. Göran Arrius tillade att samverkan mellan lärosäten och arbetsgivare kan bli mycket bättre än i dag. Och att praktik dessutom gör det lättare att sedan få jobb.
– Det är ett problem att man efter kanske tjugo års utbildning inte vet vad arbetsmarknaden är. Tidigare var det ett krav på praktik för att komma in på vissa utbildningar, det har allt fler strukit. Vi skulle behöva bryta upp högskoleutbildningen efter tre års högskolestudier för att praktisera innan man fyller på med två års master, sade Mats Ericson.
