Stora salen i kårhuset Rindi, alldeles vid Almedalsparken i Visby, fylldes snabbt när SULF presenterade rapporten som visar att universitetsvärlden har tre gånger fler visstidsanställda än vad arbetsmarknaden har generellt. Av den nya statistiken för samtliga lärosäten framgår att 33 procent av den undervisande och forskande personalen, exklusive doktorander, saknar fast jobb.
Mitt i det enorma utbudet under den så kallade politikerveckan på Gotland, i år nära 2 300 evenemang, var det flera medier som uppmärksammade SULF:s slutsatser att så många otrygga anställningar, ibland staplade på varandra i åratal, leder till kvalitetsproblem.
En av de berörda som deltog i paneldiskussionen var Alexandra Krettek. Det är fjorton år sedan hon doktorerade och sedan dess har hon bara haft olika korta kontrakt; som postdok, forskarassistent, lektor och till och med nu, som professor vid Nordic School of Public Health, har hon en tidsbegränsad tjänst, även om maxgränsen där är åtta år.
– När man vet att en visstidsanställning är på väg att upphöra går mycket tid åt till att söka nya jobb och det påverkar naturligtvis arbetsinsatsen där man är. Systemet tvingar fram att den enskilde forskaren och läraren är väldigt lojal mot sitt CV. Om du vill meritera dig är det forskningen som gäller, därför undviker man undervisningen.Den tiden ska man hellre lägga på att söka pengar för sin forskning och visa att man kan dra in externa medel. Därmed undermineras grundutbildningen ytterligare, sade Alexandra Krettek.
Hon var den enda av flera tidsbegränsat anställda som vågade ställa upp i panelen när SULF frågade, vilket visar i vilken utsatt situation många inom akademin befinner sig.
– Jag har haft förmånen att trots korttidsanställningar få ägna mig åt det jag är engagerad i. Men jag förstår att det är många kolleger som inte vågar framträda. De kan vara rädda för att inte få den fortsättning de blivit utlovade, rädda att betraktas som obekväma, menade Alexandra Krettek.
Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare och den som tagit fram rapporten, redogjorde även för sin forskningsgenomgång om effekterna av många osäkra anställningsförhållanden. Svårigheter som att få banklån och hyra lägenhet för den enskilde och risk för kvalitetsbrister för lärosätet när anställda har svårt att planera undervisning och forskning långsiktigt och känner lägre engagemang.
Vid Lunds universitet, landets största med 7 000 anställda och sju miljarder kronor i omsättning, är 36 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsat anställd. Det ger en femteplats bland de statliga universiteten med högsta andel tidsbegränsningar.
– Vi har upptäckt att det finns rena skräckexempel, personer som jobbat mer än tio år utan att få en fast anställning. Så kan vi inte ha det, medgav Per Eriksson, Lunds universitets rektor.
Han fick en eloge av Karin Åmossa för att Lund från den 1 juli i år har en ny tjänst som biträdande universitetslektor med rätt till prövning för befordran och tillvidareanställning som lektor för den som uppfyller de uppställda kraven (se även artikel på sid 9).
Den typen av meriteringsanställning som är ett tydligt steg i karriären kan SULF se behov av och acceptera, menade Karin Åmossa.
– Problemet är att endast tolv procent av alla meriteringstjänster vid de stora statliga universiteten är biträdande lektorer med rätt till prövning för tillsvidareanställning. Den största gruppen är postdoktorer, näst största är forskarassistenter, förklarade hon.
Även om alla meriteringsanställda räknas bort i statistiken hamnar andelen tidsbegränsat anställda vid statliga universitet på 25 procent, långt över övriga arbetsmarknaden som har cirka tio procent.
– Vi tycker att vi har för stor andel visstidsanställda och jag delar uppfattningen att fler tillsvidareanställningar är bra för kvaliteten. Men det kräver som motprestation att de fackliga organisationerna är med på att uppsägningar kan skötas smidigt i det läget vi inte har resurser nog, förklarade Per Eriksson.
Från publikplats instämde Pam Fredman, Göteborgs universitetsrektor och ordförande i SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, och efterlyste mer dialog:
– Jag förespråkar tillsvidareanställningar som något i grunden bättre för individen. Men facken måste arbeta tillsammans med oss för att hitta snabba lösningar vid övertalighet. Det kan ta upp till två år att verkställa förändringar som innebär uppsägningar, den processen måste vi kunna påskynda, sade Pam Fredman.
Karin Åmossa framhöll att även SULF:s inställning är att fackföreningar och arbetsgivare tillsammans måste underlätta tillsvidareanställningar genom att genomföra övertalighetsprocesser på ett snabbt och korrekt sätt.
I Almedalspanelen fanns också Arbetsgivarverkets generaldirektör Ulf Bengtssonmed.
– Det finns en bristande kunskap om existerande lagstiftning, om vad man kan och får göra. Det går att anställa och sedan använda uppsägningsreglerna för tillsvidareanställda som finns i lagen om anställningsskydd, LAS, sade han och påpekade att verket kan ställa upp med speciella utbildningar i detta om medlemmarna vill.
Han tog upp frågan om samhällsintresse som han tyckte saknades i SULF:s rapport där Karin Åmossa talar om risken för "brain drain", att de mest kvalificerade lämnar akademin för andra arbeten.
– Det framställs som ett problem. Men ett av universitetens uppdrag är att utbilda och leverera kvalificerade forskare till övriga samhället, sade han.
Under debatten citerades också Karolinska institutets dekan för forskning, Hans-Gustaf Ljunggren, som samma dag i Sveriges Radio Ekot uttalat en risk för att ge unga forskare fasta jobb för tidigt, vilket skett vid vissa andra universitet i Europa. Det har lett till problem, menade han, när man tidigt tillsvidareanställt unga forskare som efter många år visat sig inte vara de rätta rekryteringarna, samtidigt som man har låtit bli att anställa andra som efter några år visar sig vara riktigt framgångsrika, sade han.
Det var ett uttalande som fick Karin Åmossa att ilskna till.
– Man kan ifrågasätta hur kompetent ledningen är om man inte kan avgöra om en forskare är bra eller dålig efter åtta–tio års forskarutbildning och meriteringsanställningar. Någonstans finns det en gräns, andra arbetsgivare bedriver också forskning på hög nivå och de tillsvidareanställer.
ANNIKA ENGSTRÖM
Några av SULF:s förslag till åtgärder:
• Halvera andelen tidsbegränsade anställningar för forskande och undervisande personal.
• Inför meriteringsanställningar med rätt till prövning för tillsvidareanställning för alla disputerade universitetslärare vid alla universitet och högskolor.
• Öka andelen direkta anslag av lärosätenas intäkter för FoU till minst 60 procent. Det finns ett tydligt samband mellan hög andel externa medel och hög andel tidsbegränsat anställda.
• Minska rädslan för att tillsvidareanställa genom att utbilda chefer vid varje lärosäte i hur svensk arbetsmarknad fungerar.
