– Det är inte så mycket folk på Twitter, det är lite av en elitkanal som når en viss publik. För gemene man är detta ointressant men för journalister, prmänniskor och universitet är det en kanal. Om du är aktiv och får många följare så når du ut till personer som kan föra ditt budskap vidare, säger Marie Grusell, medie- och kommunikationsvetare på JMG i Göteborg. Hon forskar om sociala medier och har bland annat undersökt de politiska partiernas aktivitet på Twitter vid förra valet.
Enligt Marie Grusell finns det cirka 500 000 svenska konton på Twitter varav 45 000– 50 000 är aktiva, men det är få som får något genomslag.
– Jag har tittat på topp 300-listan och av dem är det kanske cirka 50 twittrare som jag upplever får spridning utanför Twitter. Ofta är det personer som har status i traditionella media. Det vill säga de tar med sig kredd/status/kapital från andra arenor till Twitter. Sedan finns det ett antal twittrare som är tongivande på Twitter inom sina områden och i sina kluster.
På Twitter finns politiker, företag, artister, kändisar och journalister.
Medieakademin redovisade på Mediedagarna 2013 årets mest inflytelserika svenska twittrare i sin Twitterbarometer. I topp ligger Jonas Gardell, Soran Ismail och Mark Levengood. Alla på tio-i-topplistan är någon typ av programledare, underhållare eller artist, utom utrikesminister Carl Bildt på sjätte plats och journalisten Niklas Svensson på tionde plats. Enda kvinna bland de tio är programledaren Gina Dirawi på sjunde plats.
En forskare placerar sig på Twitterbarometerns topplistor, på tredje plats i kategorin Samhällsdebattörer ligger Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och grundare av stiftelsen Gapminder.
Frågan är vad en forskare har för nytta av att finnas i denna röra av marknadsföring, trams, kändisar, politik och lite vetenskap.
Jo, Twitter är ett användbart redskap, menar Markus Welin som är kommunikatör på Skolan för datavetenskap och kommunikation (CSC) vid KTH, och expert på sociala medier.
Han säger att Twitter kan användas för att skapa uppmärksamhet kring forskningsresultat, diskutera ämnen relaterade till ett forskningsområde, skapa sociala nätverk med människor över hela världen, få feedback och hjälp från sitt nätverk och för att samla information.
Markus Welin tar som exempel att han inför en föreläsning på KTH skickade ut en fråga till sina följare på Twitter: "Någon här som vet om forskare/ forskningsprojekt på Twitter? Behöver fall för ett seminarium."
Han fick då hjälp att sprida frågan vidare och fick snabbt tips på namn, som sedan i sin tur gav honom nya namn och till slut fick han många exempel på hur forskare använder Twitter.
– De har till exempel hittat personer för gemensamma projekt via Twitter och fått mängder av nya kontakter.
Markus Welin förespråkar ett avspänt förhållande till Twitter.
– Man ska se Twitter som vilket samtal som helst. Det är bara ett verktyg och själva kommunikationen skiljer sig inte så mycket från att prata med folk var som helst, det är som i andra samtal, man kan inte bara tala om sig själv.
En forskare vill naturligtvis puffa för sina forskningsresultat via Twitter.
– Men om han bara sprider sitt eget material tror jag inte att han lyckas så bra. Om han däremot deltar i diskussioner på Twitter, kommenterar vad andra skriver, kanske hjälper andra att sprida deras grejer och tackar när någon berömmer det han skriver, då kan han bygga upp en trovärdighet som gör att han mycket enklare kan få andra att hjälpa honom att sprida sitt material. Själv är Markus Welin en flitig twittrare.
– Jag har hållit på i fyra år och har skickat cirka 18 000 tweets, säger han.
Han twittrar i egenskap kommunikatör men är även personlig, kommenterar aktuella händelser och skriver om sina intressen.
– Det gör att man kan få målgruppsproblem. Jag är intresserad av film och har en filmblogg, och det har ju ingenting gemensamt med det jag skriver mest om, mitt yrke, webb och sociala medier.
Han påpekar att twittrande kräver ihärdighet för att bygga upp ett nätverk och att man måste engagera sig för att tillgodogöra sig potentialen av Twitter.
– Tålamod är viktigt, det tar ett tag innan man hittar nyttan med Twitter.
Både Markus Welin och Marie Grusell anser att nätverkandet är det bästa med Twitter.
– Jag har haft väldig tur, jag har lärt känna många människor via Twitter som jag kanske inte annars fått möta, säger Marie Grusell, som dock mest använder Twitter som ett verktyg för omvärldsanalys, för att hålla reda på vad som händer.
– Jag följer en stor blandning, från Sven-Erik Liedman till Hugh Hefner, jag följer president Obama, jag följer Jens Stoltenberg, men det är för att jag är medie- och kommunikationsvetare och studerar twitterfenomenet i sig.
När Marie Grusell själv skriver på Twitter är hon mycket sällan privat utan förmedlar saker som hon tycker är intressanta.
– Häromdagen skickade jag till exempel en illustration på hur man använder sociala medier. Och jag märker att jag har blivit mer och mer selektiv med vad jag skriver eftersom de digitala fotspåren aldrig försvinner.
Men både Marie Grusell och Markus Welin menar att det inte är fel att blanda personligt och professionellt på Twitter.
– Man får använda sunt förnuft. Även om man är forskare och nästan bara använder Twitter i sin professionella roll, så är det inget konstigt om man till exempel skriver om en film man sett. Jag har svårt att se att det skulle sänka trovärdigheten, säger Markus Welin.
En svensk forskare som använder Twitter som verktyg är Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och socialdemokratisk debattör.
Han twittrar av tre skäl.
– Det är ett utmärkt kommunikationsmedel, genom interaktiviteten och spridningsmöjligheterna kan man nå väldigt många människor på väldigt kort tid och nå ut till sfärer där man annars inte skulle nå fram.
– Det handlar också om påverkan, det är ett forum för debatt och opinionsbildning. Så som twittersfären ser ut idag är det inte längre bara en bubbla som berör dem som finns på Twitter utan varje central politisk aktör med självaktning finns på Twitter och agerar där.
– Det tredje skälet är att det är väldigt roligt, man får många kontakter och möten med människor och insikter man annars inte skulle ha fått.
Twittrandet tar tid.
– Less is more, säger man, 140 tecken kräver självdisciplin och eftertanke för att formulera sig på ett sådant sätt att det blir intressant i det enorma flöde som Twitter innebär. Och ju fler följare man får desto fler får man som vill "prata" med en och då får man försöka ta sig tid att svara dem och inte vara oartig. Det tar tid men man väljer ju själv hur hög profil man vill ha, det behöver inte ta lika mycket tid som jag lägger på det.
Han skiljer inte på sina olika roller, professor, socialdemokrat och privatperson.
– Jag brukar säga att jag är en hel människa, jag har inte olika hattar som jag tar av och på, forskarhatten, Ulfhatten eller politikerhatten, utan jag är som jag är.
PER-OLOF ELIASSON
