VR och SUHF kräver utredning om hantering av oredlighet

Avsevärda brister i systemet. Bristfällig rättssäkerhet. det är några av skälen till att Vetenskapsrådet, VR, och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, nu uppmanar regeringen att ”skyndsamt” tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram ett nytt system för hantering av oredlighet i forskning.

I en skrivelse undertecknad av VR:s generaldirektör Mille Millnert och SUHF:s ordförande Pam Fredman efterlyser man ett system präglat av tydlighet, rättssäkerhet (både för den som anmäler och för den som är anklagad) och internationell utblick.
– Det här är en viktig fråga för sektorn, jag hoppas att också regeringen tycker att det är viktigt och därför agerar snabbt, säger Mille Millnert.
Oredlighet i forskning, det som åtminstone utanför sektorn ofta kallas forskningsfusk, är en fråga som å ena sidan präglas av god vilja och konsensus kring vikten av att komma tillrätta med oredlighet, men som å andra sidan har en historia av ofullkomliga lösningar och infekterade konflikter.
Konflikterna har inte bara varit relaterade till de enskilda fallen, utan har dessutom alstrat ytterligare konflikter och vad man kan kalla oredlighet kring själva hanteringen av anmälningarna.
1997 fastslog SUHF riktlinjer för läro sätenas interna hantering av misstänkt oredlighet, riktlinjer som i propositionen Forskning och förnyelse (2000/2001) definierades som tillräckliga. 2002 inrättades inom VR en expertgrupp som på begäran från lärosätena utredde misstankar om oredlighet.
Det har alltså varit och är lärosätenas ledningar som avgör vad som ska anmälas eller utredas av extern instans.
Efter regeringsbeslut 2009/2010 överfördes ansvaret till en expertgrupp vid Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, en så kallad nämndmyndighet inom VR.Omorganisationen skedde efter en konflikt mellan VR:s ledning och den egna expertgruppen.
Som Universitetsläraren tidigare skrivit om (18/2011) utlöstes det av att Mille Millnert som nytillträdd generaldirektör rev upp sin företrädares beslut att dra in VRanslag för en forskare som enligt expertgruppens bedömning skulle ha fabricerat och förfalskat forskningsresultat. Millnerts beslut handlade inte om huruvida forskaren var "skyldig", utan om VR:s hantering, där sådant som diarieföringen inte ansågs rättssäker.
Detta ledde i sin tur till utredningar av VR:s rutiner som uppdagade avsevärda brister i regler och rutiner, stor oreda i arkivet och en myndighetskultur som inte hade premierat administrativ kompetens (Universitetsläraren nr 7/2012).
Hösten 2012 var det dags igen för de i sammanhanget välbekanta omdömena "bristande rutiner" och "oreda" gällande handlingar och diarieföringen, den här gången gällde det, som Universitetsläraren berättade om i nr 1/2013, CEPN, Centrala Etikprövningsnämnden. CEPN:s ordförande byttes ut och nyligen tillsatte regeringen också en utredning som i september i år gör en översyn av CEPN:s organisation.

Att VR och SUHF valt att formulera sina krav på förändring redan nu är, som Mille Millnert uttrycker saken, "i skenet av några genuint svåra fall, där ord står mot ord".
Men även utan de svåra fallen och oredan i arkiven uppfattas rådande system som dysfunktionellt, det är präglat av ett alltför vagt regelverk, det saknas exempelvis riktlinjer när det gäller samarbeten mellan forskare från olika länder. Vid anklagelse om oredlighet i ett sådant forskningsprojekt är det oklart både vilka regler som ska gälla och vem som ska göra utredningen.
VR och SUHF efterlyser också en precisering av sanktionssystemet och nationell samstämmighet, då likartade förseelser får olika påföljder.
Man vill också se en tydligare definition av själva begreppet "oredlighet i forskning".
– Som det är nu kan det omfatta grovt fusk, men också smärre avvikelser från god vetenskaplig sed och slarv, säger Mille Millnert.
Han tror knappast att det är möjligt att konstruera ett perfekt, vattentätt system, men däremot en hantering med tydligare ansvarsfördelning och rollfördelning.
När Mille Millnert avgick som rektor för Linköpings universitet och tillträdde som VR:s generaldirektör underströk han (Universitetsläraren nr 1/2011) rektorernas ansvar för att motverka oredlighet i forskning, att det "kanske rentav är en rektors viktigaste uppgift att inte ducka när det händer".
På frågan om han fortfarande är lika övertygad om att rektorerna ska ha ansvaret för anmälan och därmed beslut om extern utredning av misstänkt forskning, svarar han:
– Ja, men idag kanske jag inte är lika säker.

Mille Millnert understryker att god vetenskaplig kompetens fortsatt kommer vara viktig vid utredningar och bedömning av misstänkt oredlighet. Men han kan dock tänka sig att utredningen sker enligt en process som mer påminner om det traditionella rättsväsendet.
När det gäller den utredning som VR och SUHF hoppas regeringen ska tillsätta, ser Mille Millnert det som väsentligt att den görs med juridisk och arbetsrättslig sakkunskap.
– Jag tror att hela sektorn efterfrågar ett gediget, fungerande system, bland annat eftersom antalet anmälda fall av misstänkt oredlighet knappast minskar, snarare tvärtom.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv