Så kommenterar förre ministern Lars Leijonborg sin utnämning till ordförande i Karolinska institutets styrelse sedan Dagens Nyheter den 12 maj uppmärksammat Universitetslärarens artikel i nummer 8/2013 under rubriken "Avpolitiseringen som kom av sig".
Leijonborgs uppgift stämmer dock inte. Regeringen har vid flera tillfällen, vilket Universitetsläraren också beskrivit, använt sitt "veto" mot föreslagna nomineringar till lärosätenas styrelser.
Leijonborg relaterar i sitt genmäle (DN 14 maj) vidare till att det sedan 2007 är "en lokal process som leder fram till vilka som väljs". Han skriver också att "Jan Björklund har modifierat systemet något".
I själva verket gäller enligt den proposition som lades 2012 nu ett helt nytt system, där den lokala nomineringsmakt som Lars Leijonborg gav till rektorer och övrig lärosätesledning istället återfinns i de särskilda nomineringskommittéerna, under ledning av landshövdingen i respektive lärosätes län.
Skälen till att Björklund inledde sin ministerperiod med att avisera förändring av den Leijonborgska frihetsreformen beskrev han i en intervju i Universitetsläraren nr 17/2010 där Björklund idkade självkritik å alliansregeringens vägnar: "Vi gjorde det väldigt snabbt och med facit i hand kan man konstatera att det inte blev bra, eftersom reformen skapar mer problem än möjligheter."
Också i sektorn rådde stor enighet om att 2007 års reform behövde förändras, därmed inte sagt att man är helt nöjd med Björklunds omgörning.
Processen som Leijonborg alltså beskriver som "lokal" och "lokalt f�rankrad" uppfattas snarare som att det lokala inflytandet (lärosätenas) har minskat eller blivit otydligt.
Att makten över nomineringar ges till politiskt tillsatta landshövdingar, en student samt en av regeringen utsedd person med kunskap om det aktuella lärosätet beskrev Anders Söderholm, rektor vid Mittuniversitetet, i Universitetsläraren nr 7/2012 som att "regeringen inte själv vill stå för nomineringarna, men man vill inte heller ge lärosätena kontroll över nomineringarna".
I samma artikel gav också förbundsdirektör Git Claesson Pipping uttryck för SULF:s kritik.
"Antingen har man autonomi och då ska det innebära att lärosätena själva får bestämma över hur styrelseledamöterna ska nomineras. Men om det inte är autonomi och självstyrande lärosäten som gäller borde staten ta ett aktivt ägaransvar."
MARIELOUISE SAMUELSSON
Universitetsläraren 9-13
