Svenskämnet har en nyckelroll i att nå framgång i studierna

I Universitetsläraren nr 5/2013 gör Ebba Lisberg Jensen en intelligent analys av många studenters bristande studieförmåga och jag känner igen en hel del av det hon beskriver. Själv är jag pensionerad lärare sedan åtta år, men har lång erfarenhet av undervisning på grundskolans högstadium, på gymnasiet och på högskola. Att kunna söka och komma in på flertalet utbildningar endast genom att ha nått godkända betyg är numera vanligt såväl på gymnasiet som på högskolan. Kommer man inte in på skolan/högskolan med störst söktryck, finns ofta samma program/ kurs på en annan utbildningsanstalt med färre sökande. Utbildningens kvalitet präglas starkt av vilken kunskaps- och färdighetsnivå flertalet av de studerande på kursen besitter. Som lärarutbildare på Lärarhögskolan i Malmö under några år på 90-talet var nivån på studenterna fortfarande rätt god. Under ett vikariat i svenska språket på en mindre högskola några år senare visade sig större brister. Alla studenter antogs till de sökta utbildningarna (endast till idrottslärarutbildningen fanns konkurrens). På den kurs med blivande högstadie- och gymnasielärare i svenska jag startade med en vårtermin hade studenterna inte haft en enda individuell redovisning under sin inledande hösttermin. När de efter en månad förstod att ordet tentamen på den kurs vi höll på med skulle vara individuell och skriftlig blev det uppror i gruppen. Det var de inte förberedda på! Det fanns också exempel på studenter på denna och andra kurser som skrev en svenska på mellanstadienivå. En bidragande orsak till studenters dåliga språkbehandling är otillräcklig svenskundervisning på tidigare stadier. Under många år har många klasser haft svenskämnet med obehöriga lärare. Det har varit vanligt på högstadiet att klassens SO-lärare också fått undervisningen i svenska. Rektorerna har ansett det vara bra om klasserna haft så få lärare som möjligt. Även på gymnasiet har jag stött på detta. Att som svensklärare överta en gymnasieklass först under sista läsåret och förbereda dem för nationella prov är ingen sinekur! (Jag vet.) Att utveckla barns och ungdomars skriftliga färdigheter är nyckeln till deras förmåga att uttrycka sig och att fördjupa sitt tänkande. Att uppmuntra, stötta och engagera till alltmer nyanserad och språkligt korrekt språkfärdighet fordrar en väl utbildad lärare som ger eleven massor av återkoppling genom att muntligt och skriftligt kommentera deras skrivande, ge dem textförebilder och språkliga tips. En tidsödande process som dock ger progression också i elevens kognitiva utveckling. Svenskämnet har en nyckelroll för förmågan att tillägna sig alla skolämnen. Detta är naturligtvis endast EN pusselbit, men fler lektioner i svenska under skoltiden och väl utbildade svensklärare gör elever till bättre skrivare och tänkare! GUNILLA SELANDER f.d. adjunkt på grundskolan, gymnasiet och högskolan Universitetsläraren nr 8-13