Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Minskade anslag ger färre nya doktorer

Antalet disputationer har sjunkit varje år sedan 2008. Orsaken tros vara bristande extern finansiering och att doktorander som får bättre villkor blir dyrare för lärosätena. Disputationerna kan vara på väg att öka igen, men inom små forskningsmiljöer har utvecklingen skapat en oro för framtiden.

1 augusti, 2013
Universitetsläraren

2008 disputerade nästan 3 000 personer, antalet sjönk till drygt 2 500 personer 2012. Antalet doktorsexamina minskade markant åren 2008–2010 med en utplaning mellan 2010 och 2011 för att minska igen 2012.
– En orsak till att antalet som avlägger en doktorsexamen har minskat 2008– 2010 är förmodligen att nyantagningen minskade 2004–2005, säger Ingrid Pettersson på Universitetskanslersämbetets analysavdelning, som jobbar med statistik kring forskarutbildning.
Sett ur ett längre tidsperspektiv har antalet som tar doktorsexamen ökat kraftigt, från 85 disputerade 1940. 1950 hade antalet ökat till 150, 1960 till knappt 200, 1970 till nästan 500, 1990 till cirka 1 000, till dagens knappt 2 600 med en topp under 2008 på nära 3 000 personer.
Ingrid Pettersson tror att utvecklingen håller på att vända.
– Eftersom antalet nybörjare ökade från 2008 och framåt bör det ge effekt i antalet disputationer, säger hon.
Minskningen de senaste åren har i stort sett skett på alla de stora lärosätena om än i olika takt.
Representanter för lärosätena som Universitetsläraren talat med är tämligen överens om de huvudsakliga orsakerna; mindre externa anslag att använda för doktorander och dyrare doktorander.
– Den nedgång som har varit kan man koppla till två olika saker. Det ena är att externa finansiärer generellt har blivit mindre intresserade av att finansiera doktorander. Det andra är att det skett en kvalitetsutveckling, doktorandernasvillkor har förbättrats med tiden, med färre utbildningsbidrag och flera doktorandtjänster vilket har gjort att doktoranderna har blivit dyrare för universiteten, säger Ulf Danielsson, vicerektor för vetenskapsområdet teknik-naturvetenskap vid Uppsala universitet.
Han poängterar att det minskade antalet doktorsexamina inte beror på sämre genomströmning.

Staffan Edén, vicerektor med ansvar för forskningsfrågor vid Göteborgs universitet, påpekar att doktorander idag kanske inte tas med i forskningsprojekt. Detta eftersom större delen av forskningen finansieras med externa medel, en finansiering som är relativt kortsiktig, och det är då svårt för en forskningsledare att ta på sig att försörja en doktorand i fyra år.
– Förr i världen var det självklart att forskarutbildningen var en viktig del av den forskning som bedrevs. Nu kanske du får externa medel under tre år och då väljer man andra sätt att bedriva forskningen än att ta in en doktorand. Men det är en fråga om hur man prioriterar i resurserna, säger han.
Staffan Edén anser att det är för tidigt att urskilja några konsekvenser av minskningen av disputationerna.
– Det varierar väldigt mycket mellan olika vetenskapsområden. Det man kan vara orolig för är att det inte ska finnas ett rekryteringsunderlag för framtida forskare och lärare vid universitet och högskolor och även för befattningar inom näringslivet.
Sven Strömqvist, vicerektor vid Lunds universitet, menar att det inte självklart är av godo att utbilda många nya doktorer.
– Det viktiga är att vi har en hög kvalitet och att vi kan erbjuda unga forskare bra karriärmöjligheter. Det måste finnas en balans mellan hur många som blir doktorer och vad det sedan finns för karriärmöjligheter nationellt och internationellt.
Han anser att det finns anledning till fördjupad dialog mellan universitetsvärlden och utbildningsdepartement i de här frågorna.
– Hur mycket vill man på politisk nivå att vi ska öka outputen av doktorer? I och med autonomireformen finns det säkert en variation mellan lärosätena hur man hanterar de här frågorna. Det behövs en överblick över hur de olika universiteten gör, hur många doktorander de ska ha, hur mycket de ska satsa på postdok.

Generellt verkar det vid universiteten inte finnas någon större oro för en framtida brist på disputerade lärare och forskare.
– Det är inget man går och pratar om dagligdags och ser som något stort problem, säger Ulf Danielsson, vid området teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet.
Inom andra vetenskapsområden är man mera bekymrad. Antalet disputationer inom humaniora i hela Sverige har från 2007 till 2011 minskat med över 30 procent. Motsvarande siffror för alla ämnesområden sammantagna är knappt tio procent.
– Det ser olika ut inom olika delar av humsamområdet, det är inte en samlad bild. Inom samhällsvetenskap vid Uppsala universitet har det varit en nedgång men det håller på att gå upp igen det sista året. För de ämnen som redan är små är det besvärligt och utvecklingen inom framför allt humaniora har inneburit att det blivit väldigt små forskarmiljöer, säger Margaretha Fahlgren, vicerektor för vetenskapsområdet humaniora-samhällsvetenskap vid Uppsala universitet.
Hon anser att risken finns att det kommer att bli för få som disputerar inom humsam och att det kommer att bli nödvändigt att börja med nationell samordning av forskarutbildningen i vissa av de mindre ämnena.
– Vi ser med oro på att vi utbildar så få att vi kommer att få svårt att framgent ens försörja akademin med tillräckligt många doktorer inom alla områden. Man skulle behöva ökade basanslag för att anta fler doktorander. Eller också måste man prioritera forskarutbildningen, vilket också görs på fakulteterna.
Margaretha Fahlgren befarar att utfasningen av utbildningsbidrag kan ge oönskade effekter för främst humanistiska ämnen.
– Det är inget att säga om att det blivit bättre villkor för doktorander, men det är nödvändigt att se över hur man bedriver forskarutbildning nu, när utbildningsbidragen försvinner helt och fördyringen riskerar att leda till färre doktorander.

Moa Ekbom, ordförande för SULF:s Doktorandförening, ger doktorandsektionens syn på frågan.
– Vi ser inget problem i att antalet disputationer sjunker, det är kvaliteten på forskare och doktorer som är det viktiga, inte kvantiteten, säger hon.
Moa Ekbom är själv doktorand i latin och beklagar att små humanistiska forskningsmiljöer riskerar att bli ännu mindre när kostnaden för doktorander ökar.
– Men jag förstår inte varför de humanistiska ämnenas forskning ska bygga på att doktoranderna ska jobba halvgratis. Med bra villkor, alltså doktorandtjänster och inte utbildningsbidrag, får man en betydligt bättre rekrytering och mer kompetenta personer som doktorerar. Vill man ha bra forskare får man betala för det.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren nr 8-13

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023