Stora skillnader i tagna poäng mellan distansutbildningarna

Vad kan lärosätena göra för att bryta den utveckling som innebär att studenternas prestationsgrad har sjunkit, särskilt inom distansutbildningarna?

Minskade anslag och regeringens indragning av anslagsmedel med hänvisning till så kallade nollpoängare innebär ökat fokus på prestationsgrader, det vill säga studenters avklarade poäng i förhållande till registreringspoäng.
En statistisk analys som Universitetskanslersämbetet (UKÄ) nyligen presenterade har identifierat fristående kurser inom distansutbildning som den utbildningsform som mest bidrar till den nedåtgående trenden.
Rapporten från UKÄ visar att prestationsgraden (som maximalt kan vara 100 procent) har sjunkit från 81 till 78 procent när man analyserat läsåren mellan 2004/2005 och 2009/2010 och helårsstudenternas avklarade poäng till och med höstterminen 2011.
Dåvarande Högskoleverket har utvecklat metoden för att mäta prestationsgraden, så att varje individs poäng kopplas till individens registreringspoäng vilket innebär mer information på detaljnivå. Exempelvis kan man utläsa att kvinnors prestationsgrad under den analyserade perioden har minskat mer än männens, även om kvinnors genomsnittliga prestationsgrad fortfarande är högre.
UKÄ:s statistik visar vidare att lärosäten med många distanskurser har sämre prestationsgrad jämfört med lärosäten där distanskurserna är färre. I analysen har man också valt att jämföra lärosätena som hade fler än 1000 helårsstudenter inom utbildningsformen fristående kurser på distans, inom juridik- samhällsvetenskap och humaniorateologi som är de områden som dominerar inom distansutbildningen.
De visar en variation där Högskolan i Gävle uppnådde en prestationsgrad på 57 procent, alltså märkbart över genomsnittet som är 48 procent, medan Lunds universitet och Stockholms universitet med 42 respektive 39 procents prestationsgrad ligger lägre än genomsnittet.
– Vi har mångårig erfarenhet av stora utbildningar på distans och blev förstås väldigt glada över resultatet av UKÄ:s analys, som är ett kvitto på vårt utvecklingsarbete, säger Svante Brunåker, chef för Akademin för utbildning och ekonomi vid Högskolan i Gävle.

Han kom till högskolan 1996 och minns när distansutbildningen var lika med uppsökande verksamhet, att lärarna, före videokonferensernas tid, åkte ut i regionen.
Man etablerade då ett ännu idag fungerande samarbete med ett antal "trogna kunder och medaktörer" som har sett till att det blir tillströmning till distansutbildningarna. Den tekniska utvecklingen av distanskurser tog fart på allvar tidigt 2000-tal, med webbplattformarna.
– Utmaningarna är dels tekniska, dels pedagogiska, distansutbildning kräver en aktiv och konkret pedagogik, vi ordnar exempelvis lunchseminarier där lärare berättar för varandra om sina erfarenheter.
Det gäller alltså att motivera studenterna att genomföra sin påbörjade utbildning, vid Högskolan i Gävle arbetar man därför med ökad delaktighet, som att studenterna involveras i varandras PM-skrivande.
Antalet fristående kurser har numera minskats, det är programmen som prioriteras vid Högskolan i Gävle, program som också ges som distansutbildning.
– Det är viktigt att påpeka att det som börjat som fristående kurser också kan utvecklas till program, därmed har distanskurserna fungerat som en utvecklingsmotor. Vi vill också lyfta fram att distansutbildning är en del av lärosätenas demokratiska uppgift, det finns småbarnsföräldrar som inte skulle ha haft möjlighet att lämna exempelvis Bollnäs för att bli campusstudenter.
Högskolan i Gävle genomgår det Svante Brunåker beskriver som "en kraftig koncentration", men även om fristående distanskurser minskat i antal kommer nätbaserad utbildning fortsatt att utgöra en väsentlig del av högskolans verksamhet.
– Vi har ändrat vårt utnyttjande av lokalerna och gjort dem multimediala, vi har byggt om för att kunna användaen större del av lokalerna till inspelning och sändning. Men det fysiska lärosätet kommer alltid att ha relevans, det skulle vara riskabelt med enbart distansutbildning.
Trots att distansutbildning efterfrågas av fler studenter finns fortfarande en tendens att det inte har samma status som campusutbildningar. Samtidigt som den internationella "distansutbildningen", i form av globala onlinekurser utan kurspoäng, har seglat upp som något högintressant och som beskrivs som ett tåg som inte lärosätena får missa.
– Ja, det är intressant att notera vilken utbildningsform som får finnas i finrummet, vi har arbetat med distansutbildning under mycket lång tid, nu har de stora universiteten i USA börjat intressera sig för området, men i en helt annan skala, säger Svante Brunåker som tror att det är den enorma mängden potentiella studenter och själva "det virala fenomenet" som imponerar på exempelvis lärosätenas styrelser.

Vid Lunds universitet som alltså ligger under genomsnittet när det gäller prestationsgrad vid fristående distanskurser fram till 2009/2010 har man nu mer fokus på prestationsgrad i allmänhet och distansutbildning i synnerhet.
– Distansstudier har tidigare varit eftersatta i våra utvärderingar, men nu färdigställs en studie av distansstudier vid Lunds universitet baserad på statistik från SCB och nu finns de med i universitetets kvalitets- och utbildningsdialoger, säger Kristina Josefson, utvärderingschef vid Lunds universitet.
En förklaring till att studenter hoppar av och därmed inte tar de poäng som blivit allt viktigare för lärosätenas ekonomi är, enligt Kristina Josefson, att studenter inte sällan använder distansstudier för att komplettera programstudier. När de inser att det blir för tidsödande prioriterar de programmet.
Från lärosätets sida har det också varit lockande att spara mest där man har låg genomströmning, som fristående kurser på distans.
– Fakulteter som drar ned på platser på distanskurser har många gånger gjort det med sorg i hjärtat. Neddragningarna är begripliga ur ett ekonomiskt perspektiv då vi inte längre får pengar för "nollpoängarna", men samtidigt är det en utveckling som vi vill hejda, eftersom distanskurserna är en del av det livslånga lärandet som Lunds universitet vill måna om.

Det finns alltså flera skäl att öka prestationsgraden. Ett sätt för att stärka genomströmningen och att studenterna, oavsett utbildningsform, tar sina poäng är systemet "Trackit" som Lunds universitet infört för att följa studenternas "livscykel".
– Vi kartlägger varifrån de kommer, valen av studier, hur det går och sedan har vi en alumnenkät för att följa upp vad de gör efter studierna.
I Trackit ingår också ett "early warning-system" som signalerar om studenterna inte tar poäng, tanken är då att vidta åtgärder, som extra stöd till studenten.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren nr 7-13


Kategorier: Arkiv