För Chalmers tekniska högskola startade processen i april 2010. Jari Kinaret var inbjuden till en workshop i Bryssel där man diskuterade de ansökningar om flaggskeppsprojekt som aviserats och där man också skulle presentera nya idéer.
– Jag kom fram till att det fanns andra områden, i synnerhet grafen, som skulle kunna bli flaggskeppsprojekt. Men i så fall var vi lite på efterkälken, de andra projekten hade jobbat ett halvår. Det var beslutsläge direkt så det blev att åka hem och besluta om att antingen lägga ned direkt eller köra.
Tre månader efter workshopen presenterade Jari Kinaret grafenprojektet. Han kontaktade grafenforskare i Europa och bildade ett litet konsortium med nio partner. I december 2010 lämnade han in ansökan och i januari 2011 fick han besked om att grafen blev ett av sex pilotprojekt.
Därefter jobbade Jari Kinaret med att sätta ihop det stora konsortiet för projektet. Det arbetet var klart i oktober 2012 när den slutgiltiga ansökan lämnades in.
Och den 28 januari i år meddelade EU-kommissionen att Chalmers grafenprojekt blev det ena flaggskeppet.
Jari Kinaret menar att det var lite av en slump att han hamnade på Chalmers.
Han kommer från Finland och tog dubbelexamen, fysiker och civilingenjör, på universitetet i Uleåborg och disputerade därefter på Massachusetts Institute of Technology, MIT.
1992 fick han en postdok i Danmark, dit han flyttade med sin fru.
– I mitten av 1990-talet var det besvärligt att få akademiska jobb i både Finland och USA och 1995 fick jag ett erbjudande från Göteborgs universitet. Då var fysikinstitutionen gemensam för GU och Chalmers så det spelade ingen roll vilken sida man var på. Sedan 1998 är han anställd på Chalmers.
Jari Kinaret analyserar varför grafenprojektet lyckades med ansökan.
– Det viktigaste i ansökan var att det var oerhört duktiga deltagare i det lilla konsortiet. Det var personer och organisationer med varierande kompetens. Både ledande akademiska forskare, industriella partner som Nokia, och European Science Foundation som kartlade vad som gjorts inom grafenforskningen i Europa. Totalt var det en bra sammansatt grupp.
Och tajmningen var perfekt.
– Vi fick mycket draghjälp från Nobelpriset. När vi satte samman det lilla konsortiet var det inte känt att två av forskarna som ingick, Andre Geim och Konstantin Novoselov, skulle få Nobelpriset för grafen hösten 2010. Det gav mycket PR.
Men när Jari Kinaret initierade projektet var det inte på något sätt givet att det skulle lyckas.
– Det var en oerhört stor risk, med en ansökan av 40 för att vinna ett av två projekt, det blir fem procents chans att lyckas.
Han påpekar att en sådan här ansökan tar enormt mycket tid och resurser.
– Man måste vara i en situation som möjliggör en sådan satsning och i en organisation som accepterar risktagande och inte bestraffar ett misslyckande, med att exempelvis forskningspengar dras in. Det behövs en atmosfär som accepterar att man ibland inte lyckas.
Situationen på Chalmers var gynnsam för att kunna göra den här satsningen.
– Man har infört styrkeområden som kan fördela medel, nanovetenskap och nanoteknologi är ett av dem. Jag kunde därför disponera fria medel som gjorde det möjligt att jobba med projektet. Det var en nödvändig förutsättning. Kortsiktigheten i svensk forskningsfinansiering gör annars att det i princip är omöjligt med en sådan här satsning.
Flaggskeppet Graphene går igång till hösten, nu förhandlar man med EUkommissionen om detaljerna i projektbeskrivningen.
Av de nio miljarder kronor som projektet bedöms kosta står EU-kommissionen för cirka hälften, 4,5 miljarder kronor. Resten kommer från andra källor. Exempelvis ska företag som deltar i EU-forskningsprojekt bidra med 50 procent, högskolor och universitet med 25 procent.
När flaggskeppet börjar till hösten är det med en startperiod. Under 2,5 år får man "bara" 54 miljoner kronor från EU, 40 procent av fullskalig kostnad.
– Det är bra eftersom vi ska rekrytera många nya forskare och det skulle vara svårt att rekrytera upp till full skala direkt.
Från Sverige deltar, förutom Chalmers, universiteten i Linköping och Umeå samt Karolinska institutet.
I flaggskeppet kommer ungefär 76 partner i 17 länder att ingå. Arbetet är indelat i elva arbetspakter. I flaggskeppets vetenskapliga styrelse ingår de elva paktledarna plus representanter som väljs av alla deltagare. Styrelsens roll är att integrera projektets olika delar.
Det finns också ett rådgivande organ med nio medlemmar. Sex är från akademin, varav fyra nobelpristagare, och tre från industrin, bland dem en chef på flygplanstillverkaren Airbus.
Flaggskeppet Grafphene kommer efterhand att utökas i två faser.
– Ansökningarna ska utvärderas av en utomstående expertpanel med avseende på bland annat excellens. Vi kan alltså inte handplocka vilka som ska vara med, men vi räknar med att 20- 30 nya forskargrupper ska komma in i första fasen.
Målet med projektet är att ta grafen och liknande material från labb till samhälle.
– Vi ska bidra till ekonomisk tillväxt, nya produkter och nya arbetstillfällen.
Det är en stor utmaning för akademin. I Europa är vi rätt duktiga på akademisk nyfikenhetsforskning, men vi är mindre duktiga på att skörda effekterna av forskningen. Vi vill ändra på detta och återbörda resultat till skattebetalarna.
Jari Kinaret säger att det inte skulle förvåna honom om Universitetsläraren får insändare som diskuterar hur klokt det är att satsa så här mycket pengar på ett forskningsområde.
– Men jag anser att det beror på vad man vill åstadkomma. För bra grundforskning är en treårshorisont helt okej. Men vi har en helt annan ambitionsnivå, vi vill komma hela vägen från grundforskning till samhällsnytta och då är långsiktighet viktigast.
För att lyckas måste man utveckla teknologi på flera nivåer.
1. Ta fram ett nytt material.
2. Använda det till att göra nya komponenter.
3. Använda komponenterna i ett nytt system, det kan vara en ny typ av elektronik eller ett nytt flygplan, för att få en slutprodukt.
– Det finns inte något företag i Europa som har hela den här kedjan inom sin organisation. Det krävs ett samarbete mellan akademi och industri för att komma fram till ett slutresultat och det samarbetet måste vara långsiktigt i tid och omfattning om det ska komma i mål, säger Jari Kinaret.
FAKTA
Grafen är ett material som består av bara ett lager kolatomer. Det är genomskinligt, böjbart, starkt, lätt och leder ström mycket bra.
Flaggskeppet sysslar inte bara med grafen utan också med andra tvådimensionella material.
– Man har upptäckt många sådana material och håller på att lära sig att lägga samman dem i sandwichskikt för att skapa nya artificiella material, säger Jari Kinaret.
Han säger att grafen först kommer att användas för att skapa lätta och starka kompositmaterial i exempelvis tennisracketar.
Sedan kommer böjbara skärmar och om några år batteriteknologi.
På längre sikt kommer tillämpningar som höghastighetselektronik.
– Att skapa datorer där man ersätter kisel med grafen är det allra svåraste. Grafen leder el för bra, den är svår att styra, säger Jari Kinaret.
PER-OLOF ELIASSON
Universitetsläraren nr 7-13
