Förslaget återfinns i Öresundsregionen – Den dynamiska metropolen, en rapport som Åke E Andersson tillsammans med Daniel Emanuel Andersson och Christian Wichmann Mathiessen, har sammanställt på uppdrag av Malmö stad, Region Skåne och Sydsvenska industrioch handelskammaren.
Det är en bred exposé med olika aspekter på utveckling och förutsättningar i Öresundsregionen. I uppdraget ingick också att komma med konkreta förslag på sådant som saknas i regionen och enligt rapportförfattarna är det bland annat en internationell handelshögskola.
Malmö stad har tagit fasta på idén, kommunstyrelsen beslutade nyligen att anslå medel för att gå vidare med en förstudie på det som i medier beskrivits som "Malmös eget Harvard".
Att det redan finns ekonomihögskolor vid Lunds och Köpenhamns universitet är, enligt Åke E Andersson, inget hållbart argument mot ännu en högskola i Malmö.
Rapporten formulerar följande mål för en internationell handelshögskola: Det totala antalet MBA-studerande (master of business administration) bör ligga mellan 1 500 och 2 000 och rekryteras från hela världen. Antalet professorer bör vara minst 150 och rekryteras från de bästa utbildnings- och forskningsmiljöerna i Europa, Nordamerika och Asien. Man vill vidare se en lönesättning som motsvarar de 20 bästa handelshögskolorna i världen.
Varför är det inte möjligt att åstadkomma den internationella konkurrenskraften inom regionens befintliga universitet eller högskolor?
– Både Lund och Köpenhamn är centralistiska, byråkratiska kolosser. Enda möjligheten vore att initiativet skulle komma underifrån, inifrån ett sådant universitet. Men ingen institutionsledning skulle orka med att jobba fram en ny handelshögskola.
– Stora universitet är som stora företag, de klarar inte av att starta något helt nytt och den sortens högskola vi tänker oss måste man starta utan att kompromissa. Han ser inte den tänkta Malmöhögskolan som något "hot" mot Lunds eller Köpenhamns universitet.
– Den ska vara liten och exklusiv och därmed inte betyda ett dugg gällande utbildningen eftersom den skulle omfatta högst fem procent av utbildningskapaciteten i regionen.
– Men jag är ju ekonom och tror att konkurrens är bra, på det sättet skulle en ny handelshögskola i Malmö bli något positivt också för de universitet och högskolor som redan finns.
Den tänkta internationella högskolan skulle drivas i stiftelse- eller bolagsform. De stiftelsehögskolor som redan finns (Chalmers och Högskolan i Jönköping) drivs, som Universitetsläraren nyligen skrivit om, med följsamhet till övriga lärosäten.
– Ja, examinationsrätt och utvärderingar kräver ju det, men det finns en möjlighet att undvika det, genom att skaffa sig examinationsrätt i ett annat land, säger Åke E Andersson.
Han ser det, självfallet, inte som orealistiskt att konstruera en helt ny handelshögskola med sikte på att konkurrera med sedan länge etablerade lärosäten som exempelvis Wharton School eller London Business School.
– Jag var med och byggde upp Internationella handelshögskolan i Jönköping, då fick vi också höra att det inte var möjligt, men det har gått bra. Där ges i princip 90 procent av all undervisning på engelska och till skillnad från andra lärosäten har vi haft en uppgång i antalet utländska studenter och de som går ut med examen från Jönköping får jobb snabbt. Därmed inte sagt att Åke E Andersson är helt nöjd med hur verksamheten vid Internationella handelshögskolan bedrivs. Enligt hans uppfattning har svensk ekonomutbildning hittills präglats för mycket av "starkt beteendevetenskaplig orientering" och för lite av kvantitativ orientering. Han hävdar att bristande träning i kvantitativa metoder inte bara leder till att "de flesta är dåliga på att räkna" utan också påverkar lönenivåerna.
I Öresundsregionen – Den dynamiska metropolen tar man också upp behovet av "en förändrad strukturell strategi" för samtliga regionens högskolor och universitet med mål att "internationalisera kåren av professorer, doktorander och andra forskare", men också de lägre utbildningsnivåerna.
Detta skulle innebära engelska som utbildningsspråk "på alla nivåer och i alla kurser".
Han föreställer sig en stegvis utveckling, medveten om att det bland annat skulle kräva studenter med tillräckliga förkunskaper i engelska för att tillgodogöra sig undervisningen.
– Där är vi inte ännu, idag kan kunskaperna i engelska vara dåliga även på doktorandnivå, särskilt när det gäller engelsk grammatik.
Åke E Andersson anser att engelska som undervisningsspråk borde gälla allmänt, vid alla lärosäten, med undantag för ett fåtal områden, som juridik, nordiska språk och litteraturvetenskap. Nio av tio institutioner har inga fördelar av att inte undervisa på engelska.
– För att svenska universitet och högskolor ska bli konkurrenskraftiga krävs en total internationalisering.
