Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Krisen skapar massflykt från italienska universitet

En fjärdedel av lärarna har försvunnit de senaste fem åren, och en sjättedel av de nyinskrivna studenterna. Det är situationen på de italienska universiteten. Den ekonomiska krisen är en viktig del i minskningen, men det är inte allt. Universitetsutbildning ses inte längre som något viktigt.

1 juni, 2013
Universitetsläraren

Det senaste årets åtstramningspolitik i Italien har drabbat alla inom den offentliga sektorn. De italienska universiteten var bland de första statliga institutionerna som var tvungna att börja spara rejält redan för några år sedan, och de har redan fått ta en stor smäll.
Antalet nyinskrivna studenter har minskat med 58 000 på sju år. Detta samtidigt som universiteten tappat en lärare av fyra. Kan detta bero enbart på krisen?
– Nej, även om den har en stor roll i det hela. Familjerna är hårt pressade ekonomiskt, och tar bort alla utgifter som de inte anser vara absolut nödvändiga. Eftersom vi inte har några studielån här i Italien måste studenterna få hjälp från familjen för att överleva ekonomiskt, förklarar professorn Enzo Catarsi, som är chef för institutionen för utbildningsvetenskap vid Florens universitet.
– Det anses inte vara så viktigt att ha en universitetsutbildning, speciellt som det är svårt att hitta lämpliga jobb efteråt. Att vara universitetsutbildad öppnar inte nödvändigtvis de rätta dörrarna, säger han.
Enligt statistiken har endast två tredjedelar av de universitetsutbildade fått ett utbildningsrelaterat jobb ett år efter sin slutexamen. En av sju jobbar svart med låga löner. Inte så konstigt alltså att opinionsundersökningar visar att 60 procent av ungdomarna anser att en universitetsexamen inte är till någon hjälp i jobbsökandet.

Själva studerandet kan även det bli en hinderlöpning. Det minskade antalet lärare har gjort att Italien idag ligger under EU:s median på en lärare per 15,5 studenter. Här finns det en lärare på 18,7 studenter, men skillnaderna är stora mellan olika universitet och fakulteter.
– Vi har en lärare på 75 studenter. Det är klart att den här situationen inte kan fortsätta alltför länge, konstaterar Enzo Catarsi.
Sedan fem år tillbaka får universiteten inte anställa när någon går i pension eller slutar av annan anledning. Eftersom lärarkåren har hög medelålder har det inneburit stora lärarförluster för många universitet. Sedan ett år tillbaka får de inte heller projektanställa lärare.
– Visst behövdes det sparas och rensas upp rejält inom den akademiska världen i Italien, men inte strypa hela verksamheten så här. Men det finns vare sig politisk vilja eller intresse från allmänheten att satsa på universiteten, eftersom den allmänna känslan är att det redan finns för många universitetsutbildade, trots att vi ligger längst ner i statistiken bland EU-länderna, säger Catarsi.
Han ser ett större kulturellt problem i det hela också.
– Det satsas inte på de unga och de känner sig inte delaktiga i samhället i stort. Det syns på valresultatet, där de unga tydligt visade att de inte längre vill stå utanför och bara titta på. Vi har aldrig haft ett parlament med så många unga.
Bland de politiska partierna finns det ingen som talar om att satsa på universiteten, och det finns inga planer på att investera de närmaste åren. I år får universiteten visserligen anställa några nya forskare, men det är bara en droppe i havet. På hela Florens universitet anställs 30 forskare, vilket innebär en ökning med cirka en procent.
– När jag tänker på framtiden försöker jag göra det med intelligensens pessimism, men med viljans optimism, säger Enzo Catarsi och ler snett.

IPADOVA ÖKAR ANTALET STUDENTER

Universitetet i Padova är ett av de få som går emot trenden och får fler studenter. Men trots det är rektorn Giuseppe Zaccaria mycket kritisk till hur samhället behandlar universiteten.
Även universitetet i Padova i norra Italien har fått skära ner de senaste åren, och har förlorat en tiondel av sina lärare. Trots det ökar antalet studenter, även bland dem som inte kommer från staden och där det alltså kostar familjerna betydligt mer att låta dem studera.
– Att sätta fingret exakt på vad som gör att vi ökar är inte lätt, men jag tror att den service vi ger studenterna spelar en stor roll. Bland annat har vi ett bibliotek som är öppet även på kvällarna, och ibland även på helgerna, förklarar Giuseppe Zaccaria.
– Vi investerar även rejält i forskning, trots nedskärningar. Dessutom hjälper vi till att hitta jobb efter examen, bland annat genom att organisera praktik på olika företag. Detta har lett till att de som utexamineras från universitetet har stor chans att hitta ett arbete.
Zaccaria känner inte att han får stöd vare sig från politiker eller samhälle. I sitt tal i början av läsåret talade han om de enorma skillnaderna mellan Italien och andra länder när det gäller investering i högre utbildning.
– Ingen politiker är egentligen intresserad av detta, men inte heller företagen. Jag vet inte hur många gånger jag kritiserat det italienska näringslivet för att de inte förstår vikten av universitetsutbildad personal i ledande positioner, berättar han.
– Detta är ett ännu allvarligare problem än den ekonomiska krisen, som under en period får studenter att överge studierna. Situationen kommer att bli riktigt allvarlig snart om den framtida regeringen inte ändrar sin utbildningspolitik.

KRISTINA WALLIN

FAKTARUTA
• 19 procent av italienarna i åldern 30-34 år har en universitetsexamen (inom OECD är motsvarande andel 30 procent).

• Enligt QS (Quacquarelli Symonds) tabeller är bästa italienska universitet Bologna (plats 176 i världen). Padova ligger på plats 261 och Florens på plats 328.

• En tredjedel av de studerande följer inte studieplanen och en sjättedel tar ingen examen alls.

• Skatterna man måste betala för att studera ligger på mellan 300 och 3 000 euro per år, beroende på universitet och familjens inkomst.

• Det finns 68 statliga universitet i Italien. Landets (och Europas) största är La Sapienza i Rom, med närmare 120 000 studenter.

• Den 31 december 2011 fanns det 56 449 lärare och forskare på de italienska universiteten.

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv