Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Utmaningen med adjunkterna

av Git Claesson Pipping

1 maj, 2013
Universitetsläraren

År 2008–2009 sades ett antal adjunkter upp från Karolinska Institutet med hänvisning till att lärosätet riskerade att förlora rättigheterna att ge sjuksköterskeexamen. Implicit i detta låg idén att bara disputerade lärare ger en utbildning med tillräcklig kvalitet. Men likväl har inget lärosäte – inte ens KI – tagit bort adjunktskategorin från sin anställningsordning. Det beror sannolikt på att adjunkter behövs. Men de ges ingen status, och karriärutvecklingsmöjligheterna är få. Högskoleförordningen säger att all utbildning ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Adjunkterna är professionskunniga. På dem vilar det viktiga ansvaret att utgöra länken mellan högskolans teori och yrkesverksamhetens praxis. Det kräver, utöver gedigen erfarenhet, också förmågan att sätta erfarenheten i relation till vetenskapen. Det vill säga: man måste ha både professionserfarenhet och vetenskapligt kunnande. Därför måste det finnas utrymme i anställningen att såväl vidmakthålla sin professionserfarenhet som att ständigt pröva denna mot vetenskapen. Det kräver att man har en fot i varje läger. Men få adjunkter har denna möjlighet. Kombinationsanställningarna är inte många, och villkoren för dem är idag långt ifrån tillfredsställande. En del adjunkter skaffar vetenskapligt kunnande genom forskarutbildning. Här kan man verkligen ifrågasätta om lärosätena värderar att professionserfarenhet sätts i samband med vetenskaplighet. Många lärosäten tvingar adjunkter som forskarutbildar sig att ta tjänstledigt och gå ner 25 procent i lön. Om de trots allt forskarutbildar sig har de ingen rätt till att prövas för befordran eller ens till bättre lön, trots att de rimligen borde vara mer värdefulla för lärosätet med den dubbla kompetensen. Så frågan är då vad lärosätena vill ha adjunkter till? Vill de använda dem för att stärka professionskopplingen? Då måste de ge adjunkterna förutsättningar att göra sin erfarenhet till beprövad erfarenhet genom att den dokumenteras, valideras och forskningsförankras vare sig de forskarutbildar sig eller inte. Som det fungerar idag används adjunkterna på många håll inom professionsutbildningar som undervisningens verkliga motorer, de som har mest studentkontakt och som de facto både undervisar och examinerar även om det står en professors namn på själva examinationen. På andra ställen har man satt i system att annonsera ut anställningar där det klart framgår att man tänker anställa en adjunkt om man inte får en disputerad sökande. Det betyder att man ser adjunkter som en andra rangens lärare som man anställer bara om man inte får tag på en första rangens. Det enda rimliga är att varje lärosäte tänker efter vad man ska med adjunkterna till, och sedan ger dem möjlighet att faktiskt bidra till verksamhetens behov av att professionsanknyta utbildningen. För att göra det måste de både ha aktuella och relevanta kunskaper om yrkesverksamhetens praxis och akademiska färdigheter som i sin tur medger att de utgör den nödvändiga länken mellan yrkesliv och akademi. Om det betyder att de behöver forskarutbildning, eller mer tid för att relevansgöra sin erfarenhet, eller möjlighet att vara verksamma inom och utanför högskolan parallellt, så straffa dem inte för det. Belöna dem!

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023