Visstidsträsket

Vägen till en tillsvidareanställning på ett svenskt universitet eller högskola kan ibland vara lång och osäker. Efter grundutbildningen söker sig de flesta ut i arbetslivet men en del vill förkovra sig ytterligare inom sitt ämne och söker till forskarutbildning. För de som kommer in på forskarutbildningen väntar fyra till fem år. Enligt avtalet om tidsbegränsad anställning som postdoktor kan en visstidsanställning på två år läggas till efter forskarutbildningen. Lagen om anställningsskydd, LAS, ger möjlighet att tidsbegränsa en anställning till två år om det handlar om ett vikariat. Enligt samma lag kan man också tidsbegränsa till två år enligt allmän visstidsanställning. De olika tidsbegränsningar som kan kombineras efter den akademiska grundexamen ger summan tio år. Det är alltså tio år med osäkra anställningar innan ett universitet eller en högskola tvingas ta ställning till om personen ifråga ska fortsätta ut på den övriga arbetsmarknaden eller ha möjlighet att i konkurrens söka en tillsvidareanställning. Under dessa tio år kan den visstidsanställde ha svårigheter att beviljas exempelvis bostadslån, eftersom de inte har en tillsvidareanställning. Detta i en ålder då många på olika sätt bildar familj. Svårigheten för den enskilde att i övrigt planera sin framtid är i många fall en ytterligare belastning förutom kraven att topprestera i sitt arbete. Det vore rimligt att man efter tio år, eller om vi räknar bort visstidsanställningarna enligt LAS, efter sex år, ganska väl kan bedöma en persons lämplighet och förmåga att bedriva forskning samt undervisa på ett lärosäte. De flesta andra arbetsgivare har denna kompetens och anställer i högre utsträckning tillsvidare än våra svenska universitet och högskolor. Många håller säkert med om att en så lång prövotid som beskrivs ovan måste räcka. Så icke alla inom akademin och så icke Sveriges nuvarande regering. Regeringen beslutade nämligen i somras om ytterligare en tidsbegränsad anställning genom att införa § 12 i högskoleförordningens fjärde kapitel. Den kallas för ”Anställning för meritering”. Lägg till de tio åren, redovisade ovan, ytterligare sex år. Sexton år efter grundutbildningen och fortfarande ingen tillsvidareanställning! Detta kan inte vara rimligt! SULF kommer att fortsätta bekämpa denna stapling av visstidsanställningar. Som ett led i detta anmälde SULF Konungariket Sverige till Europakomissionen i somras för dessa möjligheter att stapla visstidsanställningar på ett sådant orimligt sätt. Scenariot ovan kan missbrukas ytterligare genom olika kreativa lösningar. Det är inte heller alla som använder sig av det tillåtna regelverket intill bristningsgränsen utan många tar sitt ansvar som arbetsgivare och tillsvidareanställer. En eloge till dessa! Argumentet till de många och långa visstidsanställningar som kan avlösa varandra i en oöverskådlig räcka av år, är att den akademiska världen är mycket unik. Till en viss del är detta korrekt. Därifrån till att ha skamligt många och skamligt långa visstidsanställda är steget alltför långt. Staplingen av LAS-anställningar måste upphöra, och en meriteringsanställning ska ge rättighet till prövning för en tillsvidareanställning mot på förhand kända krav! LARS-ÅKE LÖÖV 2:e Vice ordförande i SULF