Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Reform för ökad jämställdhet

Debattartikel av Bo Rothstein.

1 april, 2013
Universitetsläraren

BRISTEN PÅ JÄMSTÄLLDHET inom universitetsvärlden har länge varit ett problem. Medan kvinnor numera utgör en majoritet bland studenterna så består framför allt professorskåren till övervägande delen fortfarande av män. För att komma till rätta med detta problem har nu regeringen gett lärosätena kvantitativa mål i form av procenttal för vilken andel kvinnor som framöver ska anställas som professor. För till exempel Göteborgs universitet är detta satt till 40 procent. Dessa kvoter kommer med hänsyn till gällande regelsystem och rekryteringsunderlag att bli mycket svåra att uppnå. Av detta skäl planerar nu många lärosäten att sätta in ett omfattande batteri av särskilda stödåtgärder för de kvinnliga universitetslärare som i nuläget är lektorer för att de skall kunna meritera sig för att kunna befordras till professor. Problemet med sådana selektiva åtgärdsprogram är att det finns en uppsjö forskningsresultat som visar att de sällan är effektiva. Individerna i de grupper som utsätts för dessa särskilda åtgärdsprogram kommer ofta att uppfatta åtgärderna som stigmatiserande och som ett underkännande av deras förmåga att prestera väl. Särbehandlingen skapar dessutom en föreställning att detta är individer som inte kan klara sig utan särskilt stöd. Det finns också forskning som visar att sådan särskild ”märkning” av utsatta grupper negativt påverkar prestationsförmågan hos de individer som man vill stödja. Detta är med andra ord en medicin som visat sig ha många negativa biverkningar. Istället vill jag här föra fram ett förslag som jag är övertygad om skulle fungera för att åstadkomma en mera jämställd besättning av professorskåren i landet. Förslaget är att införa en generell rätt till befordran till professor för lektorer efter en anställningstid om förslagsvis sex år. Alla lektorer som tillfyllest utfört sina arbetsuppgifter, vare sig dessa bestått i forskning, undervisningen eller administration, skulle då befordras till professorer. En sådan reform skulle snabbt öka jämställdheten i professorskåren. Den har också den fördelen att reformen är universell, det vill säga att den inte särbehandlar anställda med hänvisning till kön. Argumenten för en sådan reform, förutom den ökade jämställdheten, är flera. Ett är att positionen som professor kraftigt har förändrats sedan mitten av 1990-talet. Fram till dess fanns det som regel bara en professor inom varje ämne och denne hade ett omfattande ledningsansvar för forskning och undervisning. I allmänhet krävdes att personen var en framstående forskare med meritering i det internationella forskarsamhället. Genom möjligheten att bli befordrad till professor har detta helt förändrats. Vid många svenska högskolor och universitet kan man numera bli befordrad till professor av många andra skäl än att man är en framstående forskare, till exempel omfattande pedagogiska meriter, meriter i form av akademiskt ledarskap och andra administrativa befattningar. Symptomatiskt har man tagit bort professorskårens särskilda anställningsskydd som tidigare ansågs vara ett nödvändigt värn för forskningens frihet. Tidigare hade professorer ett särskilt ansvar för forskarutbildningen och särskilt då handledning av doktorander men vi har numera ett relativt stort antal professorer vid högskolor som saknar rätt att bedriva egen forskarutbildning. Professorer har inte heller längre någon självklar ledande roll som forskningsledare eller institutionschefer. De har heller inte längre någon rätt till en omfattande andel forskning i tjänsten utan de flesta som befordrats till professor måste i huvudsak finansiera sin forskning genom externa anslag. Sakläget är således att man kan vara anställd som professor av många olika skäl och ha arbetsuppgifter för vilka meriter som internationellt framstående forskare numera långt ifrån är huvudsaken. En reform som den jag föreslår skulle likställa Sverige med vad som gäller vid lärosäten i USA där i princip alla fast anställda seniora lärare är ”professors”. Professorstiteln används där på ett likartat sätt vid all postgymnasial utbildning från de mest elementära till de mest framstående lärosätena. Det finns därför ingen anledning för svenska universitet och högskolor att upprätthålla de nu tämligen hårda krav vad gäller forskningsmeriter man i allmänhet har för befordran till professor. Universitet och högskolor behöver många olika kompetenser och av dessa är att vara framstående som forskare bara en. Det finns förvisso de professorskolleger som beklagar denna utveckling och talar om en devalvering av professorstiteln, men jag tillhör inte dem. Tvärtom menar jag att detta är en internationell trend där titlar inte längre är avgörande för personers status. Istället för den rätt löjeväckande titelsjuka som omgärdar professorstiteln i Sverige är vad som gäller i det internationella forskarsamhället vad personen ifråga faktiskt åstadkommit, till exempel i form av uppmärksammade forskningsresultat, publikationer i ansedda vetenskapliga tidskrifter och universitetsförlag, erhållna forskningsanslag, uppbyggandet av forskargrupper och olika slags utmärkelser av vetenskapliga samfund. Förändringen av positionen som professor är också en logisk följd av de reformer som genomförts och som inte kan göras ogjorda. För svenska universitet och högskolor finns det goda skäl att nu utnyttja de nya frihetsgrader man fått på ett positivt sätt vad gäller att nå en mera jämställd besättning av professorskåren. Detta kan som ovan visats åstadkommas utan att man väljer att utforma särskilda stödåtgärder eller andra former av särbehandlingsprogram som i huvudsak visat sig vara dysfunktionella. BO ROTHSTEIN PROFESSOR I STATSVETENSKAP, GÖTEBORGS UNIVERSITET

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023