KAN "EXPERT" FUNGERA som retorisk brygga mellan ståndpunkter som förordar antingen kollegial utvärdering, peer review, eller bibliometri? Eller är "expert" en påminnelse om att akademien inte ska förvänta sig ensamrätt på kvalitetsbedömningar och att nationella peer review-paneler inte enbart kommer att bestå av "peers", "likar" bland forskare?
Man kan åtminstone konstatera att expert-ordet tog plats och väckte intresse när Svenskt Näringsliv anordnade seminarium med rubriken "Nationellt peer review-system – borgar det för resultatfokus?"
Statssekreterare Peter Honeth som medverkade i seminariet uttryckte sitt gillande av omnämnandet av expertbased review system.
När Universitetsläraren senare frågade om expert-ordets betydelse i regeringens avsikt att övergå från bibliometri till kollegial utvärdering i resursfördelningen, svarade Honeth att talet om "expert-based-review-system" stämmer med intentionerna i forskningspropositionen.
– Vi vill titta på ett bredare kvalitetsbegrepp, vilket bland annat innebär att det i panelerna också ska kunna finnas personer med annan bakgrund, inte bara "peers".
Seminariets rubrik betonade alltså peer review-systemet, men det blev också diskussioner om hur svensk forskning i olika avseenden ska bli bättre, från Svenskt Näringslivs perspektiv handlar det om mer och bättre samverkan mellan näringsliv och akademi samt om "valuta för pengarna".
Tobias Krantz, tidigare minister för forskning och högre utbildning och nu- mera chef för utbildning, forskning och innovation på Svenskt Näringsliv, talade i sitt välkomstanförande bland annat om behovet av transparens och hållbarhet gällande hur forskningssystemet fungerar.
UNDER SEMINARIET presenterades rapporten Från departement till doktorand: På vilka grunder fördelas de direkta statsanslagen?, en fallstudie av tio svenska lärosäten, som gjorts av Emil Görnerup, på Svenskt Näringsliv.
– Fördelning till lärosätena sker av gammal vana, de som får är samma som fått tidigare, och den interna fördelningen speglar departementets fördelning, sade Görnerup, som också efterlyste bättre förutsättningar för akademien att samverka med det omgivande samhället och att detta måste löna sig i bemärkelsen anses meriterande.
För att illustrera olika modeller för resursfördelning och kvalitetsbedömning av forskning medverkade därefter Dr Marc Luwel, från Hercules Stichting, institut för forskningsfinansiering i belgiska Flandern och Dr Graeme Rosenberg från HEFCE, Higher Education Funding Council for England. De representerade förenklat uttryckt två vägval, betoning av bibliometri respektive peer review.
De talade också utifrån vitt skilda förutsättningar; i ett litet land och språkområde som Flandern är det svårt att hitta oberoende inhemska forskare för medverkan i paneler, jämfört med Storbritannien där engelska språket blir en närmast ojämförlig fördel.
Oavsett val av kvalitetsutvärderingssystem påminde de två internationella talarnas beskrivning av forskningens politik och praktik också om likheter när det gäller vilka problem som alla länder vill lösa, genom att konkurrera med varandra om att åstadkomma den bästa forskningen.
– Politiker skulle helst vilja se jobb idag utifrån den forskning som görs i morgon, som Marc Luwel uttryckte saken.
DEN SVENSKA POLITIKEN representerades alltså denna förmiddag av statssekreterare Peter Honeth som upprepade att Sverige som forskningsnation "har gjort bra ifrån sig i decennier", men att regeringen ser behov av "en radikal förändring", för att kunna konkurrera på den internationella kunskapsmarknaden.
Bland annat vill man åstadkomma denna förändring genom det aviserade nya systemet för resursfördelning, som, enligt forskningspropositionen, "gör det möjligt att fördela anslag till universitet och högskolor innefattande kollegial bedömning av universitets och högskolors kvalitet och prestation i forskning, inkluderande såväl vetenskapliga bedömningar som bedömning av dess relevans och nytta för samhället".
Som Universitetsläraren tidigare skrivit om är det Vetenskapsrådet som tillsammans med Vinnova (Verket för innovationssystem), FAS (Forsknings- rådet för arbetsliv och socialvetenskap) samt FORMAS (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) som fick regeringens uppdrag att ta fram underlag för den nya modellen för anslagsfördelning.
Förslaget välkomnades i sektorn, man är för peer review som princip, däremot har bland andra SULF ifrågasatt den nationella tillämpningen, då hela lärosäten ska utvärderas.
En av de medverkande på seminariet var förre universitetskansler Anders Flodström som inför forskningspropositionen, på Regeringskansliets uppdrag, utredde frågan om ny modell för resurstilldelning.
I rapporten Prestationsbaserad resurs- tilldelning för universitet och högskolor avrådde Flodström från ett nationellt peer review-system, istället förordade han fortsatt användning av bibliometri kompletterade av "nyttoindikatorer".
Nu underströk Flodström vikten av att inte fastna i det ena eller andra systemets fördelar, "istället för antingen eller behövs både och". Också Flodström relaterade till expertbased review systems.
– Det kan omfatta ett bredare koncept och inte bara akademisk kvalitet.
HELENA MALMQVIST, forskningsansvarig på ABB, talade ur ett företagsperspektiv om samverkan mellan akademi och företag, hon påpekade att internationella företag inte enbart är intresserade av nyttoforskning, utan i hög grad också av grundforskningen.
Hon vände sig också till Peter Honeth för att få hans syn på kvalitet gällande forskning. Statssekreteraren invände dock att det vore högst riskabelt om regeringen skulle ägna sig åt att definiera forskningskvalitet.
– Men jag ser inte problem med att andra än forskare också får definiera kvalitet.
Till sist kunde man konstatera att seminarier av den här sorten sällan eller aldrig besvarar frågorna som ställts i seminarierubrikerna, och att diskussionen om huruvida ett nationellt peer review-system "borgar för resultatfokus" lär fortsätta under andra seminarier.
Men det märktes viss, munter uppslutning kring Marc Luwels jämförelse med peer review och det Winston Churchill sade om demokrati, "den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som prövats genom tiderna".
MARIELOUISE SAMUELSSON
