Målet vid Arbetsdomstolen gäller en forskare vid Stockholms universitet som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. SULF hävdade att han skulle bli omplacerad till en av två lediga lektorstjänster i ett närliggande ämne. Arbetsgivaren hävdade däremot att forskaren inte hade tillräckliga kvalifikationer för en omplacering.
Dessutom hävdade arbetsgivaren att forskaren inte hade rätt till omplacering, inte ens om han hade haft tillräckliga kvalifikationer för tjänsterna. Detta var enligt arbetsgivaren en följd av att den så kallade omplaceringsregeln i anställningsskyddslagen, LAS, har en annan innebörd när det gäller statligt anställda än för anställda på arbetsmarknaden i övrigt, i vart fall ifråga om läraranställningar som är reglerade i högskoleförordningen.
Arbetsgivaren menade att högskoleförordningens särskilda regler för tillsättning av universitetslektorer – att tillsättning ska ske i konkurrens och att de skickligaste sökande ska tillsättas – alltid gäller framför anställningsskyddslagens regler om skyldighet att omplacera en anställd innan uppsägning och skyldighet att återanställa efter uppsägning.
– Man kan se att staten försöker flytta fram positionerna lite, som ett sätt att minimera rätten att bli omplacerad vid arbetsbrist, därför är det viktigt att den här domen är ett klargörande, säger Carl Falck.
Arbetsdomstolen går i domen kort igenom lagstiftningens historia på området och påpekar att när 1974 års anställningsskyddslag trädde i kraft gällde ännu 1809 års regeringsform. I propositionen om lagförslaget påtalades att regler i regeringsformen hindrade möjligheterna att tillämpa anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning inom staten. Därför inrättades det övergångsregler.
– Man har sedan dess mer och mer anpassat reglerna för offentligt anställda till att vara ganska motsvarande dem som gäller på den privata sidan, säger Carl Falck.
Arbetsdomstolen slår i domen fast att man inte kan tolka reglerna i regeringsformen, Lagen om offentlig anställning eller högskoleförordningen på det sätt som arbetsgivaren staten vill.
– Jag tycker det var bra att vi kunde få ett klart avgörande i den här frågan. Även som statsanställd har man alltså rätt att vid arbetsbrist bli prövad till lediga anställningar, säger Carl Falck.
Domen innebär enligt Carl Falck att om en forskare eller universitetslärare sägs upp på grund av arbetsbrist ska arbetsgivaren om möjligt placera om den anställde till en annan ledig anställning.
Arbetsdomstolen säger också att det i sådana fall inte behövs en ny sakkunnigprövning av personen ifråga.
– En person som blivit övertalig kan alltså gå före till en tjänst utan att det varit en sakkunnigprövning, under förutsättning att personen har tillräckliga kvalifikationer. Då ska man inte annonsera ut tjänsten över huvud taget utan placera honom eller henne på den anställningen.
Domen har också en annan principiellt viktig del när Arbetsdomstolen resonerar kring frågan om behörighet.
– Det finns enligt Högskoleförordningen egentligen bara två behörighetsregler för universitetslärare, man ska vara vetenskapligt skicklig och man ska vara pedagogiskt skicklig. Och här slår Arbetsdomstolen fast att behörigheten bara innehåller de två delarna. Så arbetsgivaren kan i framtiden inte försöka fuska och säga att behörigheten innehåller något annat än just det som är inskrivet i högskoleförordningen.
I det aktuella målet fann Arbetsdomstolen att den övertalige forskaren var både vetenskapligt och pedagogiskt skicklig, men att han inte skulle ha företräde till de utlysta tjänsterna eftersom han inte hade tillräcklig vetenskaplig bredd för det utlysta lektoratet, han hade varit alltför koncentrerad på sin ganska smala specialitet.
– Tyvärr förlorade vi målet om medlemmens tjänst men tack vare klargörandet i AD-domen vet nu arbetsmarknadens parter vad man har att hålla sig till, säger Carl Falck.
PER-OLOF ELIASSON
