Den 28 januari 2011. Protesterna mot Mubarak-regimen sprider sig likt en prärieeld i Kairo och plötsligt finner sig Fredrik Uggla instängd tillsammans med demonstranter av kravallpolis.
– Jag lyckades tala mig ut. Då trodde få att revolutionen skulle lyckas, men det var början till demokratiseringen.
Just demokratisering är ett ledord i Fredrik Ugglas karriär. Efter en fil kand i idé- och lärdomshistoria i Uppsala åkte han 1993 till Chile för att skriva c-uppsats i statskunskap om demokratiseringsprocessen.
– I mars 1990 hade den första demokratiska regeringen tillträtt. Jag fick förmånen att intervjua flera av huvudrollsinnehavarna. Det gav blodad tand.
Han blev fil dr i statsvetenskap i Uppsala år 2000 på en avhandling om demokratiseringsprocesserna i Chile och Uruguay.
– Under doktorandtiden och även efter konsultade jag, främst åt Sida. Det har varit genomgående i min karriär att gå mellan universitetet och den utomstående världen.
Efter några år som forskare och lärare vid Uppsala universitet började han 2004 på Sida och kom 2007 till Bolivia som handläggare av demokratiprojekt.
– Vänsterpresidenten Evo Morales hade tillträtt året innan, det var en väldigt turbulent tid med en regering som betraktade västerländska givare med största misstänksamhet.
– Vi fick ändå igång ett fungerande program och kunde stödja ett antal centrala processer, allt från kvinnors rättigheter till valregistrering, förklarar Fredrik Uggla.
Hustrun Annika, även hon statsvetare, arbetade också med bistånd i Bolivia.
Sonen Svante var ett halvår när de flyttade ut.
– Så kom chansen att flytta till Egypten. Vi var hemma några månader och första februari 2010 tillträdde jag Sidatjänsten som ansvarig för det regionala programmet för demokrati och mänskliga rättigheter, som sträckte sig från Marocko till Iran.
Formellt var Fredrik Uggla ambassadanställd och under åren i Egypten arbetade han även med rapportering hem till UD.
– Jag hann uppleva och delta i demokratiseringsprocesserna i såväl Egypten som Tunisien och Libyen. Sverige gav mycket bistånd och stödde bland annat valprocesser, kvinnliga kandidater och oberoende media.
Men, något hände under resans gång…
– Ja, jag märkte snabbt att mina akademiska kunskaper inte räckte särskilt långt. Det är så mycket annat än teorier och underliggande faktorer som spelar roll; ett tv-framträdande av en oppositionspolitiker, bilder på skott mot demonstranter, etcetera.
– Allt kan ändra sig på någon dag. Politik är så mycket flyktigare är vad de flesta statsvetenskapliga teorier förmår fånga upp.
Den här insikten bär Fredrik Uggla med sig, när han sedan januari i år bär titeln professor i latinamerikakunskap vid Stockholms universitet. Till tjänsten hör även föreståndarskapet för Latinamerikainstitutet med ett dussintal anställda samt ett antal anslutna forskare. Organisatoriskt är det knutet till institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikastudier.
– Femtio procent av min tjänst är forskning. Jag vill försöka använda mina insikter från att ha varit med i dramatiska politiska processer för att se hur exempelvis media och kampanjstrategier påverkar presidentval i Latinamerika.
Runt 20-talet studenter börjar varje år på A-kursen i latinamerikakunskap och på mastersnivå är de en handfull. Kommer de att märka av professor Ugglas digra omvärldserfarenhet?
– Det hoppas jag. Forskning och kunskap har ett värde i sig. Konkreta erfarenheter från ambassader och biståndsprojekt likaså.
– Jag vill förmedla till studenterna vad som faktiskt efterfrågas när de kommer ut och vad som krävs för att de ska kunna sköta sitt jobb.
Utöver jobbet tar familjen den mesta tiden för Fredrik Uggla. Sonen Henry föddes under Bolivia-tiden och Alfred under tiden i Egypten (dock båda i Sverige). Hustrun Annika jobbar idag på Sida i Stockholm.
– När jag hinner läser jag gärna och springer.
Att ha bott och verkat på tre kontinenter har varit berikande, såväl personligt som professionellt.
– Men jag vill framhålla att det i lika hög grad varit intressant och givande att arbeta i två olika verkligheter, såväl inom universitetsvärlden som statsförvaltningen!
SÖREN VIKTORSSON
