Noll kronor i löneökning?

De statliga anslagen för löner i den så kallade pris- och löneomräkningen skrivs årligen upp och 2013 är denna uppräkning historiskt låga 0,0 procent. Uppräkningen görs med den procentuella arbetskostnadsökningen inom den konkurrensutsatta sektorn två år före aktuellt budgetår minus produktivitetsutvecklingen inom privat tjänstesektor. Anledningen till den uteblivna uppräkningen 2013 är effekten av de låga centrala löneavtal som skrevs inom den konkurrensutsatta sektorn som en följd av finanskrisen samt avdraget för produktivitetsutvecklingen i privat tjänstesektor, som banker och försäkringsbolag. Lokala arbetsgivare kommer förmodligen att hävda att det inte finns några pengar för en lönerevision 2013. Denna icke-uppräkning av anslagen för löner ger inte lärosätena pengar till att betala normala löneökningar, som är viktigt för att kunna behålla personal. Det medför också problem att erbjuda de som ska rekryteras löner som får dem att välja staten som arbetsgivare. Men i det centrala ramavtalet om löner med mera för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet (RALS 2010-T) står att lönebildningen och lönesättningen ska vara kopplad till verksamhetens resultat. Verksamhetens resultat är inte det samma som uppräkningen av anslagen för löner utan ska relateras till antalet publikationer, mängden externa forskningsmedel, antalet utexaminerade studenter med mera. Dessutom ska en arbetstagares lön bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen. Och: ”En avgörande förutsättning för en effektiv och väl fungerande verksamhet är att arbetsgivaren kan rekrytera, motivera, utveckla och behålla arbetstagare med sådan kompetens som behövs på kort och lång sikt. Lönesättningen är ett instrument för att säkerställa detta och ska stimulera till engagemang och utveckling i arbetet.” Avtalet ger således inte utrymme att neka löneökningar till medarbetare som gjort ett bra jobb. En uppräkning av anslagen av löner som är 0,0 procent för 2013 är självklart inte detsamma som det ekonomiska utrymmet för löneökningar. Arbetsgivarna måste skapa ekonomiska förutsättningarna för en rimlig löneutveckling ändå. Men det måste göras utan hårdare arbetstempo och tuffare arbetsbelastning för alla anställda. Redan idag arbetar de flesta universitetslärare obetald övertid. Man buffrar för resursurholkningens effekter. Man kan nämligen inte undervisa, skriva eller tänka snabbare eller få studenter att klara kurser snabbare. Genom den urholkning som har skett sedan denna modell infördes 1993 är idag lärares kontakttid med studenter på en oroande låg nivå, och därför jobbar vi gratis. SULF har länge slagit larm om hur den systematiska urholkningen av resurser hotar svensk högre utbildning. För att inte kvaliteten i den högre utbildningen ska äventyras och för att inte omöjliggöra en rimlig löneutveckling måste produktivitetsavdraget avskaffas. Men löneökningar måste också finnas – det är universitetslärarnas insats värd. HÅKAN LINDKVIST 1:e vice ordförande i SULF