Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Gammal klassificering av kurser bör ses över så snart som möjligt

Kurserna vid lärosätena klassificeras enligt en indelning som var förlegad redan när systemet infördes för 20 år sedan och systemet behöver ses över. Det konstaterade Högskoleverket i en ny utredning, strax innan verket ombildades.

1 februari, 2013
Universitetsläraren

1993 infördes systemet att tilldelningen av anslagsmedel till universitet och högskolor baseras på vilka kurser studenterna går på. Lärosätena får olika summor beroende på hur kurserna är klassificerade i olika utbildningsområden. Den indelning i utbildningsområden som infördes då bygger i sin tur på indelningen i fakulteter (samt ytterligare fyra områden).
Högskoleverket har haft regeringens uppdrag att följa upp lärosätenas klassificering av kurser i utbildningsområden. Uppdraget hade föregåtts av att Riksrevisionen 2010 kom med en rapport som hävdade att lärosätena klassificerar likartade kurser olika och att de dessutom klassificerar om kurser för att få mera pengar.
– Men i vår uppföljning försökte vi gå lite djupare och kom fram till att Riksrevisionens slutsats var felaktig eftersom kurser inom ett och samma ämne och med samma namn kan ha väldigt olika innehåll. Därigenom ska de klassificeras till olika utbildningsområden. Det gäller speciellt tvärvetenskapliga ämnen, säger Lena Eriksson, utredare vid Högskoleverket.
Men klassificeringen fungerar inte väl.
– Utbildningsområden är ett mycket besvärligt begrepp. Det finns ingen annan anvisning än den som gavs för 20 år sedan, nämligen att utbildningsområdena ska motsvara de traditionella fakultetsområdena.
Indelningen i olika utbildningsområden baserade på fakultetstillhörighet var förlegad redan när den infördes. Grundutbildningen upphörde att inordnas i fakulteter i och med universitetsreformen 1977.

Lena Eriksson menar att det faktum att man överhuvudtaget delar in all utbildning i så kallade utbildningsområden med olika ersättningsbelopp gör att hela systemet är problematiskt.
– Det är problematiskt framförallt för att ersättningsbeloppen är väldigt olika mellan olika utbildningsområden och grundar sig i förhållanden som gällde för mycket länge sedan och avspeglar en gången tid vad gäller undervisningsmetoder. Ersättningsbeloppen har inte med själva kursklassificeringen att göra men det är problematiskt att det ser ut på det sättet.
De olika prislapparna för olika utbildningsområden drabbar särskilt språken hårt.
– Just språken har varit ett problem hela tiden. 1996, tre år efter att systemet infördes, fick Högskoleverket ett uppdrag att bland annat följa upp hur man internt på lärosätena fördelade resurserna. Resultatet var först och främst att de flesta lärosätena lät de centrala prislapparna gälla även internt och i den mån man gjorde omfördelningar så var det just att man omfördelade till språk. Redan då var det uppenbart att språk var mera resurskrävande än vad som avspeglade sig i prislappen, säger Lena Eriksson.

Man får skilja på klassificeringsfrågan och ersättningsbeloppen även om de påverkar varandra.
– När det gäller språken handlar det egentligen inte om klassificeringen utan om ersättningsbeloppet. Det är ingen tvekan om att språk normalt ska klassificeras som humaniora men det innebär en ersättning som inte möjliggör de undervisningsmetoder som man tycker är nödvändiga.
Lena Eriksson säger att de allra flesta kurser anses lätta att klassificera men de som är svåra ökar i omfattning. Sedan systemet infördes har det tillkommit nya undervisningsmetoder, datorer har införts på bred front och antalet tvärvetenskapliga kurser har ökat starkt. Lärosätena har olika sätt att hantera klassificeringen, som att dela upp tvärvetenskapliga kurser så att exempelvis hälften av innehållet tillhör samhällsvetenskap och hälften teknik.
– Ett annat problem är att det finns kurser där man överhuvudtaget inte kan avgöra om den tillhör det ena eller det andra utbildningsområdet. Det gäller kurser med examensarbeten eller som innehåller praktik. Ska man gå efter vilket ämne det handlar om eller ska man gå på examensarbetet som sådant?
Det är sådana frågor som lärosätena kämpar med.
– Vårt intryck efter att ha genomfört fem seminarier med alla lärosäten är att uppgiften att klassificera kurser är något som lärosätena tar på största allvar och att de gör så gott de kan. I Riksrevisionens rapport fanns en underton att man försöker lura till sig mera pengar. Men det är ju marginellt. Det är inte det som är problemet utan det är förutsättningarna som är problemet.

I Högskoleverkets uppdrag ingick inte att föreslå ett alternativt klassificeringssystem.
– Men man kan konstatera att sedan det här systemet infördes 1993 har frågan utretts upprepade gånger. Det var uppföljningen från Högskoleverket 1996–1997, med förslag på vissa åtgärder. Sedan har det varit tre olika utredningar som har haft i uppdrag att föreslå ett nytt resurstilldelningssystem för grundutbildningen. Ingen av de utredningarna har ens resulterat i en kommentar från regeringen i en budgetproposition vilket är väldigt ovanligt.
Lena Eriksson konstaterar att en förändring av både systemet med utbildningsområden i sig och ersättningsbeloppens storlek och framförallt deras inbördes relation helt och hållet är en politisk fråga.
– Vad Högskoleverket säger är att det är omöjligt att följa upp själva klassificeringen i sin helhet eftersom det finns cirka 60 000 kurser vid lärosätena. Vi förordar, när det gäller själva kursklassificeringsfrågan, att man istället genomför seminarier med alla lärosäten, så de kan komma samman och diskutera hur andra gör.

I rapporten konstaterar Högskoleverket att som klassificeringssystemet ser ut påverkar det lärosätenas möjligheter att sköta klassificeringen på ett bra sätt.
– Hela indelningen i utbildningsområden grundar sig i dåtid. Man har inte tagit någon hänsyn till den utveckling av undervisningsmetoder och ämnen som skett.
Högskoleverket avslutar rapporten med slutsatsen att Riksrevisionens rekommendation till regeringen att göra en "översyn av systemet för klassificering av kurser med syfte att skapa transparenta former för ersättning till lärosätena" är ytterst angelägen.

PER-OLOF ELIASSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023