Sverige kunde bli bättre menar ”Excellensutredningen”

– Vår idealbild är att forskning och utbildning bildar en samlad ram, där framstående forskning motsvaras av framstående utbildning. – Där ska alla universitetslärare ha verksamhet i bägge områdena och därmed utgöra ett starkt kollegium för utformningen av alla uppgifter. Det gäller inte enbart ”äldre” lärosäten, utan också de ”nya” som också utvecklas bäst om forskning och utbildning är integrerade.

Det säger Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, relaterat till rapporten "Fostering breakthrough research: A comparative study" som Benner och Gunnar Öquist, professor emeritus i fysiologisk botanik vid Umeå universitet, har tagit fram på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
Utgångspunkten var oro över utvecklingen inom svensk forskning. Rapporten som också kommit att kallas "Excellensutredningen" bekräftar en nedåtgående trend som innebär att färre svenska forskare återfinns på toppnivå, där de så kallade genombrotten sker.
Benner/Öquist har jämfört Sverige med andra mindre länder, bland annat Danmark, Nederländerna och Schweiz, som också de har statligt finansierade lärosäten.
Excellensutredningen visar att de tre jämförelseländerna ligger mellan 35 och 40 procent över världsgenomsnittet, jämförbart med den ledande forskningsnationen USA som ligger i topp, medan Sverige ligger betydligt lägre, cirka 15 procent över nämnda snitt.
Efter att ha gjort jämförelser av utvecklingen av ländernas forskningssystem från 1990 och framåt formulerar man tre huvudfaktorer där Sverige skiljer sig från de mer framgångsrika länderna:
• Det starka beroendet av externa finansiärer.
• Alltmer eftersatt rekrytering med ett oklart karriärsystem för unga forskare.
• Svag rekrytering av akademiska ledare.
– Problemet för Sverige är inte att skickliga forskare inte belönas med pengar, för det gör dom. Problemet är att de är mer i händerna på externa intressen, om de ska kunna säkra sin fortlevnad.
– En sak som står ut i vårt material är hur den krympande trenden gällande direkta resurser till lärosätena har haft negativa effekter.

Enligt Mats Benner innebär dessa bland annat att det blivit svårt att planera för utbildning och forskning:
– Utbildningen får utgöra stötdämpare och planeras reaktivt i förhållande till forskningen. Det som påverkar forskningen blir indikatorstyrda idéer om vad framgångsrik forskning för tillfället är, istället för vad universitetet och kollegiet ser som långsiktigt intressant.
Han säger att de under arbetet har imponerats av det de kunnat iaktta i jämförelseländerna, "en levande akademisk kvalitetskultur som inte styrs av trender".
Den "tidlösa koncentrationen på kvalitet" återfann de på alla nivåer, från antagning och rekrytering.
– Svenska universitet lyser inte, jämförelsevis, när det gäller rekrytering.
– Vi borde ha ett rekryteringssystem som är begripligt, inte med orealistiska föreställningar om garantier från start, men med möjlighet att etablera sig och prövas för fast anställning efter ett antal år, vilket då också måste innebära ett långsiktigt åtagande från universitetets eller högskolans sida, med tillräckliga resurser.
– Och bron mellan undervisning och forskning måste slås, vi måste bort från den svenska uppdelningen där undervisning har blivit något som kan köpas ut, med externa medel.
Även om ett universitet "är många saker", alltså har många uppgifter, också i de andra länderna, menar BennerÖquist att där finns ett annat och mer samlat universitetsledarskap, mindre trendkänsligt, mindre jäktat och inte så upptaget av PM-skrivande och lobbyverksamhet.
– Vår rapport är ingen organisationsskiss för hur lärosäten borde styras, men vi konstaterar att det i ljuset avinternationella jämförelser saknas något i Sverige.
– De förutsättningar som finns leder till avprofessionalisering av det akademiska ledarskapet. Rektorer hamnar i en ond cirkel och riskerar att istället för att kunna ta akademiskt ansvar förvandlas till en blandning av administratörer och landshövdingar.
Excellensutredningen kan framstå som en sammantaget tämligen nedslående bild av svenska lärosäten i allmänhet och svensk forskning i synnerhet, men Mats Benner ser det inte riktigt så.
– Jag är reformist och tror på värdet av korrigerande samtal. Vi har också när vi presenterat utredningen mött många yngre forskare som tycker det är roligt att vi inte kommer med bortförklaringar.
– Jag tror på förnuft, det är inga utopier vi kommer med, däremot kan vi tala om en dystopi om ingenting görs. Sverige riskerar då ett "tyskt läge", där forskning koncentreras till ett fåtal Max Planck-institut medan universitetsmiljöerna utarmas.
Mats Benner betonar också att det redan finns "så mycket som är bra" i det svenska systemet, som trots allt ger anledning till optimism:
– Med hög kvalitet och mångfald kan det hända bra saker, relativt snabbt.

Från SULF får Excellensutredningen beröm för visst innehåll, men också ifrågasättanden.
– Vi gläds åt att man kommer till samma slutsatser som SULF om behovet av tydligare karriärvägar. Nu finns en stor osäkerhet kring vad som gäller.
– SULF har ju också talat för bättre basfinansiering för att stärka lärosätenas rådighet, säger SULF:s ordförande Mats Ericson.
Han är däremot skeptisk till vad som skulle kunna bli resultatet av ett genomförande av Benners och Öquists slutsatser.
– Vi finner det motsägelsefullt att man betonar att utbildning och forskning hör ihop, samtidigt som man bryter upp forskningsstrukturen, åtminstone skulle konsekvenserna bli ett ännu mer uppdelat lärosäteslandskap.
Mats Ericson är vidare inte övertygad om att "riktigt duktiga forskare" blir de bästa rektorerna.
– Till och från har briljanta forskare blivit rektorer, vilket kan ha ett viktigt symbolvärde, men jag är inte bombsäker på att det innebär bättre ledning av universitet och högskolor.
– De måste hursomhelst ha passerat sitt forskarzenit och vara beredda att släppa den egna forskningen.
Han påpekar att lärosäten som är statliga myndigheter ofrånkomligt har massor av "horisontella uppdrag och krav".
– Det är lätt att fastna i excel-arken, att rektorerna gärna blir managers, men de måste också i någon mån vara det.
– Forskare är nog i allmänhet skeptiska till management, administration och byråkrati, samtidigt vill man oftast ha det administrativa stödet, det blir lite motsägelsefullt.

Mats Ericson finner det intressant med rapportens fokus på den allra bästa forskningen.
– Till den finns inga genvägar. Förutom goda förutsättningar krävs talang, oerhörd målmedvetenhet, långsiktighet och beredskap att jobba hårdare än de flesta.
– Jag har inget emot "guldmedaljer" och det är bra att man tittar på top-onthe- top-forskningen, elit behövs för bredd och omvänt.
Han vill dock problematisera hur mycket bättre Sverige kan bli och vad det skulle innebära.
– Jag tror att ännu mer framgång för ett land kan åstadkommas genom att bli bra på att snabbare än andra skapa produkter och tjänster baserat på den forskning som tas fram över hela världen, inte bara de inhemska två – tre procenten.
Han ser det därför som minst lika väsentligt att lära studenterna att läsa och förstå forskning.
– Sverige kan bli mer framgångsrikt om vi lär studenterna att använda den forskning som finns, att ha koll på kunskapsfronten, istället för att ha en övertro på det exceptionellt originella.
– Om fler av våra universitetslärare ges möjlighet att kombinera forskning och utbildning och sedan förmår se till att studenterna ges intresset, vanan och förmågan att efter examen, ute i arbetslivet, verkligen ta del av den internationella forskningsfronten, då skulle vi få ett verkligt lyft.

MARIELOUISE SAMUELSSON


Kategorier: Arkiv