Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Bättre med mer inriktning på utveckling än kontroll

Kvalitetsutvärderingssystemet måste ha ambitionen att ha inriktningen på utveckling, istället för att vara så kontrollinriktat.

1 januari, 2013
Universitetsläraren

Det menar Annika Lundmark, f.d utvärderingschef och docent i pedagogik vid Uppsala universitet och Maivor Sjölund, fil.dr i statskunskap som under 2012 presenterade en utvärdering av kvalitetsutvärderingssystemet.
Denna gjordes på uppdrag av Uppsala universitet och i samarbete med SUHF (Sveriges Universitets- och Högskoleförbund).
Efter att under hösten ha presenterat och diskuterat rapporten inom sektorn hyser författarna förhoppningen att deras arbete inte bara ska ge ökad kunskap, utan också bidra till förändringar, med genomslag i ett framtida, omarbetat kvalitetssystem.
Som bekant för Universitetslärarens läsare är nuvarande system ifrågasatt, i sedan länge pågående diskussioner och debatt.
– Vi kan sägas ha systematiserat en del av det missnöje som framkommit, menar Annika Lundmark och Maivor Sjölund.
Annika Lundmark har tidigare varit knuten till pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet, "min bakgrund som pedagog har jag i hög grad haft med mig i arbetet med rapporten".
Maivor Sjölund är som nämnt statsvetare, bland annat verksam vid Uppsala universitet, hon har också arbetat på Högskoleverket, mellan 1995–2000.
Att bägge numera har gått i pension och därmed lämnat sin fasta koppling till Uppsala universitet har sannolikt inneburit ett något friare förhållningssätt till att utvärdera det utvärderingssystem som gäller, fram till 2014.

På frågan hur kritik och ifrågasättande av kvalitetssystemet kan tänkas påverka legitimiteten för systemet säger bägge att det inte finns anledning att tvivla på att de som åtar sig arbetet i bedömningsgrupperna är lojala, "man vet helt enkelt vad som gäller, även om man har kritiska synpunkter".
De är vidare angelägna om att betona Högskoleverkets utvärderingsarbete i positiv mening.
– Verket har en hög ambitionsnivå i att göra något av vad som kan framstå som en omöjlighet, som att sträva efter likvärdighet, säger Maivor Sjölund.

Bland de förbättringsförslag som Lundmark/Sjölund formulerat är att självvärderingarna måste få en reell och därmed större betydelse och att examinationens innehåll och form bör få en mer central roll i bedömningen. Man vill också se regelmässiga platsbesök, särskilt då bedömargruppen överväger omdömet bristande kvalitet och ifrågasätter användningen av webb-möten, istället för platsbesök.
En huvudinvändning i rapporten gäller "alltför atomistiska bedömningar", lika med utvärdering som summerar delarna istället för att se helheten.
– Systemet inbjuder till att man blir mer metrisk i sina bedömningar än vad man borde. Vi vill se mer av peer review, av akademiska normer och förhållningssätt som alla universitetslärare besitter, säger Annika Lundmark.
Något av det som överraskade rapportförfattarna under arbetet var skillnader mellan bedömargruppernas sätt att arbeta och utfallet av bedömningarna, där vissa huvudområden förefaller hårdare bedömda än andra; i rapporten omtalat som "den svävande ribban".
Bland det de velat framhålla som mest "anmärkningsvärt" är att utvärderingssystemet "synes bygga på uppfattningen att det självständiga arbetet ses som en slutexamination i den svenska högskolan".
– När det gäller exempelvis nationalekonomi kanske det är så att examensarbetet är "kronan på verket", men generellt blir det ett alltför snävt underlag om bedömningarna huvudsakligen grundas på ett urval självständiga arbeten.
De ser dessutom en risk för att fortsatt betoning av examensarbete påverkar handledarnas sätt att arbeta.
– Jag har lång egen erfarenhet som handledare och vet att den goda handledaren har lärt sig att examensarbetet verkligen är studentens självständiga arbete.
– Men om man vill måla fan på väggen finns risken att man så att säga prioriterar efter systemet och som handledare börjar lägga sig i allt mera, säger Annika Lundmark.
En annan aspekt som rapporten betonar är den internationella, Lundmark/ Sjölund vill se större ansträngningar och medvetenhet om hur utvärderingssystemet och resultaten påverkar jämförbarheten och därmed bland annat svenska studenters mobilitet. Något som för övrigt tagits upp av ESU, Europeiska studentunionen, som nyligen riktade skarp kritik mot det svenska kvalitetsutvärderingssystemet.
– Vi hoppas att det svenska utvärderingssystemet återigen ska vara ett som motsvarar ENQAS krav, säger Maivor Sjölund.
Både Annika Lundmark och Maivor Sjölund säger sig vara optimister om förändringar till det bättre:
– Det är idag en självklarhet vid alla lärosäten att vilja utveckla kvaliteten i utbildningen. Våra förväntningar är därför att sektorn som helhet, SUHF och den nya myndigheten Universitetskanslersämbetet kommer att ta fram ett nytt välfungerande kvalitetsutvärderingssystem.

Men i ytterligare två år gäller alltså det rådande systemet. Att Högskoleverket upphörde som myndighet vid årsskiftet och att ansvaret för utvärderingar nu återfinns hos Universitetskanslersämbetet innebär inga förändringar.
– Det är samma system, samma instruktion från regeringen, inte en bokstav är ändrad, säger universitetskansler Lars Haikola.
Han vill dock framhålla att saker har förändrats, att justeringar gjorts och görs under resans gång.
Till det hör att alumnienkäterna har försvunnit.
– De fungerade inte, de är dåliga, dyra, dysfunktionella och har dålig svarsfrekvens.
När det gäller utvärdering av utvärderingssystemet anser Lars Haikola att Annika Lundmark och Maivor Sjölund har gjort "en bra genomgång".
– Det råder fullständig konsensus mellan rapporten och oss om att utvecklingsperspektivet bör främjas, att resultaten bör föras ut till det aktuella lärosätet.
Haikola håller också med om behovet av större utrymme för det akademiska perspektivet lika med peer review, "även om det skulle innebära att man då också får acceptera mindre av jämförbarhet".
Han säger vidare att kvalitetssystemet har "unikt höga ambitioner gällande jämförbarhet".
– Att jämföra sådant som, låt säga, maskinteknik vid Luleå tekniska universitet 2014 och etnologi vid Malmö högskola 2011 har aldrig tidigare gjorts.
Att rapporten anser att det är för stora olikheter mellan olika utvärderingar ser Haikola som ett "omgång-ett-fenomen", då rapporten granskat de första utvärderingsomgångarna.
– Men man kanske också måste ställa frågan om kvalitetsskillnader, kanske är det så att, exempelvis, geovetenskap är väldigt bra.

Vidare försvarar han att platsbesök ersätts av webb-möten:
– Platsbesök är generellt värdefulla, men det här rör att speciella frågor ska besvaras, vilket inte kräver att man reser till lärosäten, dessutom är webb-möten mycket kostnadseffektiva.
Som mer anmärkningsvärt ser Lars Haikola det rapporten formulerar om examensarbetet.
– Deras kritik har fokus på examensarbeten på ett sätt som inte är relevant, examensarbetet ska i någon mån vara kronan på verket, men det är examensmål vi är intresserade av, vi vill veta hur lärosätet vet att studenten har uppnått examensmålen.
Universitetskanslern säger vidare att myndigheten kan och kommer att påtala behov av förändringar, "sådant som vi ser behövs, men som inte låter sig justeras under resans gång".
– Och systemets utgångspunkt och grundprincip ligger fast, fortsatt fokus på resultat, inte på förutsättningar, liksom att systemet ska användas för att fördela medel.

MARIELOUISE SAMUELSSON

Universitetsläraren
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023