Ministern inledde med att markera att SULF är "ett viktigt förbund" och att han ser det som "en extra krydda" att förbundet engagerar sig i den politik som berör sektorn.
Det han själv ville ta upp gällande denna politik i allmänhet och relaterat till forskningspropositionen i synnerhet, var bland annat att Utbildningsdepartementet står upp för grundforskningen, mot röststarka innovationslobbyister.
– Alla aktörer pratar för det näringslivsnära, för hur många jobb forskningen ger på kort sikt. I många andra länder i Europa är det numera industriministern som har ansvar för forskningsfrågorna.
"Målkonflikt" har blivit ett frekvent begrepp i varje utbildnings- och forskningspolitisk diskussion.
En av konflikterna eller åtminstone "en ständig avvägning" står, enligt ministern, mellan kvantitet och kvalitet och han underströk att kvalitet måste utvärderas.
Men han upprepade inte bara sin plädering för kvalitetsutvärdering, nu markerade han också tydligt att Utbildningsdepartementet är beredda på förändringar.
– Det finns inget system för att värdera utbildning som alla tycker är perfekt. ENQA har ju kritiserat den svenska modellen, det är värt att ta den kritiken på allvar, sade Jan Björklund.
På listan över politiska målkonflikter fanns också autonomi kontra dimensionering av utbildningar.
– Autonomi är min grunduppfattning och jag tror inte på någon exakt styrning, men när det gäller yrken som är viktiga för samhället måste styrning ske, vi kan inte stå utan sjuksköterskor eller civilingenjörer.
Han beskrev bristen på civilingenjörer som ett resultat av 1990-talets utbildningspolitik, som förenade "det sämsta av borgerlig och det sämsta av socialdemokratisk politik".
Ministern talade vidare om autonomi och akademins självständighet med anledning av de debattröster som höjs om inrättande av privata universitet.
– Jag tror inte på det, privata lärosäten skulle inte passa i den svenska kulturen.
– Men det är å andra sidan olyckligt att betrakta lärosäten som vilka statliga myndigheter som helst.
Och här aktualiserade Björklund frågan om en "ny struktur" för lärosäten, i form av högskolestiftelser.
Frågan är sedan länge "under beredning", inga definitiva förslag lär komma under 2012. Ministern ville dock särskilt markera att "vi har lyssnat på SULF", angående frågor om arbetsrättslig trygghet och statliga pensionspoäng i händelse av att ett lärosäte omvandlas till annan organisationsform.
Autonomi-frågan liksom målkonflikterna återkom när det blev dags för publikfrågor och Anders Fröjmark, universitetslektor i historia vid Linnéuniversitetet och suppleant i SULF:s förbundsstyrelse tog upp autonomireformens konsekvenser. Fröjmark talade om maktkoncentrationen till lärosätesledningarna, med risk för "despoti".
Björklund ställde sig helt avvisande till att använda ordet despoti men sade sig medveten om potentiell problematik:
– Det är ett resultat av att den makt som tidigare låg hos regeringarna nu finns hos lärosätenas ledningar.
– Och där finns en reell och stor målkonflikt, mellan kollegialt inflytande och beslut som lärosätets ledningar nu måste fatta.
– Det kollegiala beslutsfattande har lång tradition, men att värdera vetenskap kollegialt är en sak, att fördela resurser något annat.
En annan publikfråga, från Peter Lohmander, professor i skoglig företagsekonomi vid SLU, gällde "byråkraters lokalkostnader" som innebär mindre pengar till forskning inom skogssektorn.
Jan Björklund påpekade snabbt att SLU tillhör Landsbygdsdepartementet (under Centerpartiet) och inte hans eget Utbildningsdepartement.
– Inte än vill säga. Jag anser nämligen att akademierna bör sortera under Utbildningsdepartementet, så också SLU.
– Men där är vi inte överens, inom regeringen.
Även om ministern tillade att han hoppades att ingen skulle citera honom rörande oenigheten inom regeringen ska det nog tolkas precis tvärtom; att en sal full av SULF-medlemmar är ett perfekt forum för att sprida ambitionerna att införliva också SLU under Utbildningsdepartementet.
Särskilt med tanke på att ministern inlett sitt anförande med att berömma SULF för förbundets engagemang i politiken som berör sektorn.
MARIELOUISE SAMUELSSON
