För framtidens högskola

Både det fackliga inflytandet och det kollegiala beslutsfattandet har fått stryka på foten i ambitionen att slimma lärosätena som en följd av en allt mer konkurrens- och marknadsinriktad högskolepolitik. Ett New Public Management-tänkande har också letat sig in i högskolepolitiken. Universitetslärare förväntas nu mer än någonsin konkurrera med varandra om studenter och anslag. Lärosäten tävlar genom hård och ibland oseriös marknadsföring om studenternas gunst. Genom alltfler utvärderingar och ranking ska nu mer resurser ges till de lärosäten eller utbildningar som har bedömts vara mest framgångsrika eller ha särskilt hög kvalitet, medan andra skall få mindre. En strukturomvandling av högre utbildning och forskning skall enligt den rådande politiken tydligen ske utifrån marknadstänkande och diffusa idéer om kvalitet inom framförallt utbildningsområdet. Egentligen borde omvandlingen ske utifrån mer breda övervägande kring vad som kan vara bra utifrån samhällets och akademins behov. Vi behöver en mer långsiktig och uthållig utveckling och finansiering av högskolesektorn än vad ett utpräglat marknadstänkande ger. Det eskalerande tävlingstänkandet inom utbildnings- och forskningspolitiken som också letar sig ner på institutions- och gruppnivå bidrar till att erodera goda akademiska värden som delandet av tankar och idéer, och att arbeta för det gemensammas bästa. I en tid då Världen står inför flera monumentala globala utmaningar måste vi snarast samarbeta mera, dela med oss, inte hela tiden in absurdum konkurrera mellan olika ämnen, lärosäten och länder. Många inom akademin tycker sig nu se hur utbildning och forskning alltmer dras isär genom en ökad arbetsdelning. Det skapas fler särskilda forskningsinstitut utan kontakt med studenter. Fler forskar nästan enbart och andra undervisar i stort sett heltid med små möjligheter till kompetensutveckling. Utvecklingen går mot en ökad specialisering i tron och ambitionen att bli ännu mera konkurrenskraftig, komma högre i ranking, vinna nya resurser. Begrepp och tankefigurer som ”undervisningsbörda” och ”friköp” ifrån utbildning visar hur tokigt förhållandet mellan forskning och utbildning ibland kan vara. Det borde vara en självklarhet att utbildning och forskning hör intimt ihop och bör i största möjliga utsträckning utföras av samma personal, av samma universitetslärare. Hur vända utveckling, hur ta till vara värdefulla inslag i akademin som riskerar gå förlorade? På den nyss genomförda kongressen har SULF tagit ett handlingsprogram för en sammahållen högskolepolitik. Det är ett underlag för att på olika nivåer diskutera de grundläggande värdena i universitetslärarnas yrkesgärning och relation till omvärlden. Som medlem i SULF kan man delta i arbetet att tillsammans utveckla en akademi mer i samklang med vad de flesta av universitetslärarna vill ha – mer av kollegialt beslutsfattande och inflytande över det egna arbetet och professionen. Mer av långsiktighet, inte ett kortsiktigt marknadstänkande! MATS ERICSON Ordförande i SULF